Vilken Bac Ha syftar du på?
Vid mitt första besök på den vita platån Bac Ha ( Lao Cai- provinsen) blev jag förvånad över dess namn, som är väldigt "lågland", med tanke på att denna gränsregion är känd under ortnamn som härstammar från Quan Hoa-dialekten eller etniska minoriteters språk.
Till exempel kommer Lao Cai från Lao Nhai (på Quan Hoa-dialekten, vilket betyder Ngat Lao-folkets område), vilket sedan translittererades av fransmännen till Lao Kay, och nu är Lao Cai. På liknande sätt kommer bergsstaden Sa Pa från Hmong-ordet Sa Pa (sandstrand), vilket sedan translittererades av fransmännen till Chapa, och nu är Sa Pa.
Eller ett mer känt namn, eftersom det är Indokinas tak, berget Phan Xi Pang, som i djungelberättelserna om Hoang Ly, Lan Khai och The Lu translittererades som Phan Tay Phan, vilket också härstammar från det mandarin-kinesiska ordet Hua Xi Pan (Stort, högt berg).
Så varför namnet Bắc Hà, ofta förknippat med Thăng Long, namnet som Nguyễn-dynastin använde när de etablerade sin huvudstad i Phú Xuân- Huế ? Kan det vara så att Bắc Hà hänvisar till denna region som ligger norr om Hà Giang (nu en del av provinsen Tuyên Quang), endast åtskild av bergskedjan Tây Côn Lĩnh?
Men nej, namnet Bắc Hà kommer faktiskt från Tay-ordet "Pạc Kha", som fransmännen transkriberade till Pakha när de skapade administrativa kartor. Och vietnameserna kallade det sedan Pakha för Bắc Hà. Men etymologin för "Pạc Kha" bär på en historia som är djupt rotad i människornas liv i denna region.
Pac Kha betyder "100 knippen halmgräs", vilket syftar på berget Tre mödrar och barn som ligger i centrala Bac Ha. Förr i tiden var detta område hem för många bin, och för att ta sig över berget var man tvungen att fläta halmgräs i knippen och bränna dem för att skapa rök som kunde driva bort bina. De var tvungna att bränna cirka 100 knippen halmgräs för att ta sig över berget utan att bli stucken.
Varför finns det så många bin här? Den här gången leder den logiska händelseförloppet till Bac Has smeknamn "Den vita platån", ett fascinerande område vi kommer att stöta på senare i artikeln, med sina livfulla blommor och söta nektarlockande bin.
Så, Bac Ha är Pac Kha, precis som Thai Giang Pho (Thai Duong), Hoang Thu Pho (Hoang Tho), Ta Chai, Ta Van Chu, Si Ma Cai… med rötter i landet och dess ursprungsbefolkning. Det påminner också om kaféet från 2000-talet, beläget på hörnet av marknaden, som stolt visar upp sin engelska skylt "North Galaxy Cafe" – så coolt det var!
Vinden tilltar, träden vajar och plommonblommorna flyger.
Låt oss nu återgå till namnet "Vita platån", som skapar den drömska, eteriska våratmosfären i Bac Ha. Man kan säga att både Sapa och Bac Ha besitter en charmig, delikat skönhet, liksom systrarna Thuy Kieu och Thuy Van, "var och en med sin egen unika och perfekta skönhet".
Men precis som de två systrarna i familjen Vuong är Thuy Kieu mer känd än Thuy Van, eftersom folk oftast föredrar att besöka Sa Pa snarare än Bac Ha. Detta härrör från den tid då fransmännen valde Sa Pa som semesterort, och det har sedan dess blivit en symbol för turismen .
Även om det är olyckligt att den spelar en biroll som Thuy Van, är det faktiskt bra, eftersom Bac Ha fortfarande behåller sin orörda skönhet, orörd av den enorma tillströmningen av turister. Som ett resultat har denna mindre populära plats blivit en fristad som visar upp unika lokala kvaliteter, orörd av kommersialisering eller överdriven assimilering av turism.
Bac Has skönhet är som mest strålande på våren, när raderna av granar just har skiftat färg från mörkgröna till ljusgröna och bildar en kantlinje för de böljande bergen och skogarna. Överallt ser du plommonblommornas orörd vita färger i trädgårdarna, på kullarna, i dalarna och längs stigarna som leder till byarna.
Det treblommande plommonträdet, ursprungligen en specialitet från Bac Ha, med sina klasar om tre blommor, och Ta Van-plommonet, gömt bland knotiga, mossbeklädda grenar och kvistar, fläckigt med ormbunkar eller parasitiska växter, brast plötsligt ut i blom en dag, som svar på vårens rop.
Hela Bắc Hà-regionen förvandlades sedan till ett landskap med "vit snö", vilket gav smeknamnet "Vita platån". Överallt var insvept i en ren vit färg, som avgav en söt och lätt syrlig doft, som klamrade sig fast i luften och parfymerade resenärernas hår och hud.
Det är svårt att beskriva skönheten hos de vita molnen som bildas av miljontals plommonblommor i Lung Phinh, Can Cau, Seng Sui, Ta Van Chu och Thai Giang Pho. Under en klar, safirblå himmel, generöst badad i varmt, ljuvt gyllene solljus, tycks de vita blommorna förvandlas till kristall, vilket låter ljuset passera igenom och bli skimrande och eteriska.
Mänskligt beteende under dessa moln är också oförutsägbart. När man promenerar lugnt känns det som om de har förvandlats till odödliga varelser, och varje steg får tusen vita fjärilar att flyga, vilket får dem att undra om de är Zhuang Zhou.
Sedan, när mina ben blev trötta, satte jag mig ner, med min axel vilande mot en plommonkvist, och såg snön falla, en bländande vit färg, som försiktigt täckte mina axlar. Plötsligt föreställde jag mig själv som en heroisk resenär som diskuterade svärdskonst på den orörda, snötäckta toppen av Mount Hua. Att sitta under de täta plommonblommorna och dricka vin, vilken verkligt härlig upplevelse!
Med en kopp vin i handen och ögonen fängslade av blommorna, rör en mild bris om dem, vilket får dem att fladdra och falla som regn, landa på huvudet, halsen och över hela kroppen, till och med i koppen med vin för att förvandlas till vårens nektar. När man tar en klunk av detta "blomfallande" vin känner man sig som om man har överskridit den vardagliga världen och befinner sig i ett tillstånd av lycklig eufori.
Och sedan, när de var lite berusade, utan att genera sig, lade de sig ner på det gröna gräset för att betrakta världen underifrån. Den milda vårbrisen förstärkte ytterligare den lyckliga, avslappnade scenen och lät plommonblommorna smeka deras ansikten tills de var helt täckta, likt "blombegravningsscenen" i Drömmen om den röda kammaren.
Med en kopp vin i handen och ögonen fängslade av blommorna, rör en mild bris om dem, vilket får dem att fladdra och falla som regn, landa på huvudet, halsen och över hela kroppen, till och med i koppen med vin för att förvandlas till vårens nektar. När man tar en klunk av detta "blomfallande" vin känner man sig som om man har överskridit den vardagliga världen och befinner sig i ett tillstånd av lycklig eufori.
Plommonodlingarna i Bac Ha har en förtrollande skönhet som fängslar besökarna och får dem att glömma vägen hem. Ett lugnt, snötäckt landskap, prydt med rader av blommande gula senapsblommor eller klungor av nyblommande vilda persikoträd, tillsammans med ett traditionellt hus med ett mörkbrunt tak, kommer för alltid att förbli ett sagoland för besökare långväga.
Berusad av vin, glad till häst.
Jag följde plommonblommornas stig och fann mig plötsligt stående i Ban Pho. Skratta inte åt namnet Ban Pho, hälften by, hälften stad, för Ban Pho är ett rike av berusning. Våren här är fylld av den fängslande doften av jäst majsvin, det berömda Ban Pho-majsvinet.
De gyllene majskornen som skördas sent på hösten och torkas tills de är tillräckligt mogna i solen, används för att göra risvin med källvatten från skogen. Genom denna förvandling i trägrytan, som eldas med skogsved, blir majsen och källvattnet en glädjefylld dryck som ger Hmong-folket glädje under alla fyra årstider och åtta festivaler.
Inte ens det rykande heta vinet chockerar gommen med sin subtila sötma och örtiga toner från jästen. Lent och berusande, blodet rusar genom venerna, men stegen känns lätta, som om man går på moln och vind.
Inte konstigt, på vägen till byn stapplade alla och var ostadiga. När de tillfrågades om de hade ett stort Tet-firande log de bara och sa: "Åh, varför kommer du inte hem till mig på en drink?" Flickorna i byn Ban Pho behövde inte sminkas; deras ansikten var alltid rosa som den uppgående solen, och de bar glatt 20-literskannor till marknaden för att sälja, så att alla kunde bli fulla tillsammans.
Ban Pho-majsvin är en strategisk vara på Bac Ha-marknaden. Rader av kvinnor i färgglada blommiga kjolar och rader av män i indigofärgade kläder sitter framför kannor med vin och viftar med skålar fulla av den klara spriten för att bjuda in gästerna att smaka. Om ingen annan är i närheten dricker de det själva, njuter av det ensamma och låter det jäsa av sig självt.
Detta är dock en bergig region; så fort solen går ner sipprar kylan från bergen och skogarna in i kroppen. Därför måste du dricka alkohol för att hålla dig borta från kylan, så att du har tillräckligt med energi för att dansa khene (en sorts bambuflöjt), spela munharpa och kasta bollen i hålet.
Under påverkan av alkohol brukade kvinnor i blommiga klänningar och indigoblusar glida planlöst genom plommonodlingar eller bege sig till stadion för att titta på hästkapplöpningar. På senare år har hästkapplöpning bland H'mong-folket i Bac Ha blomstrat och blivit ett unikt inslag på Vita platån.
Tidigare ägde den traditionella hästkapplöpningen Bac Ha bara rum i juni varje år och hade blivit ett stort kulturellt evenemang som lockade ett stort antal turister. Från och med november 2025 har kommunstyrelsen genomfört en serie hästkapplöpningar varje vecka, kopplade till Bac Ha Horse Clubs aktiviteter.
Hmong-hästarna är små till växten, varken höga eller stora, men har anmärkningsvärd uthållighet. De kan bestiga berg, korsa bäckar, bestiga höga toppar och gå ner i djupa dalar utan att bli trötta. Hästar är lika viktiga för hmong-folkets liv i Bac Ha som motorcyklar eller bilar är i låglandet, och fungerar både som transportmedel och som ett medel för jordbruksarbete, särskilt i avlägsna byar med svåra vägar.
På marknaderna i Bac Ha och Can Cau säljs hästar för alla ändamål, och nu även för kapplöpning. Det som kännetecknar loppet är den 1 900 meter långa distansen, en lång bana som kräver uthållighet från höglandshästena och sund taktisk planering från jockeys.
Hästkapplöpning är otroligt roligt. De enkla läktarna, endast möblerade med betongbänkar som sittplatser, är alltid fyllda med jubel och rop. På tävlingsbanan är de starka hästarna redo att starta. När signalen ges galopperar alla fyra jockeys iväg till åskådarnas entusiastiska applåder.
Därför, under detta hästens nyår, om du reser till Bac Ha, missa inte hästkapplöpningarna efter att ha fyllt dina ögon med det drömska landskapet i plommonblomskogen, mjukat dina läppar med skålar med majsvin för att fira det nya året och låtit dig ryckas med av munharpans melodier: "I natt, vid den glödande elden, var jag uppe hela natten och spelade munharpa för min älskade."
Källa: https://congluan.vn/vien-du-trong-xuan-mong-bac-ha-10329457.html
Kommentar (0)