Lärdom 1: Humanitärt arv banar väg för framtiden

Innan relationerna mellan Vietnam och USA normaliserades 1995 fanns det tysta broar som förband de två sidorna av havet med mänsklighet, välvilja och en önskan om försoning. Herr Ha Huy Thong, tidigare vice ordförande i nationalförsamlingens utrikesutskott, som var chef för den förhandsdelegation som öppnade ett sambandskontor i Washington, DC (USA) 1994-1995, vice ordförande för Vietnam-Nederländernas vänskaps- och samarbetsförening, medlem av Vietnams freds- och utvecklingsråd, berättade om mötena som bar prägel av folklig diplomati och bidrog till processen att normalisera relationerna mellan de två länderna.

Enligt Ha Huy Thong har samarbetet i sökandet efter försvunna amerikanska soldater och möten mellan veteraner och författare från de två länderna återupptagit kontaktkanalen mellan Vietnam och USA, vilket har inlett försoningsprocessen efter kriget.

MIA återupptar dialogen mellan Vietnam och USA

År 1977 inledde Vietnam och USA förhandlingar för att normalisera relationerna under president Jimmy Carter. Det första mötet i Paris (Frankrike) i maj 1977 uppnådde inte målet att upprätta fullständiga diplomatiska förbindelser, men ledde till ett viktigt resultat: USA motsatte sig inte Vietnams inträde i FN. Den 20 september 1977 blev Vietnam officiellt medlem i FN.

Sedan 1978 har det internationella sammanhanget förändrats, möjligheten till normalisering har minskat trots att Vietnam förklarade sig redo att normalisera villkorslöst. År 1979 tillkännagav USA, med hänvisning till "Kambodjafrågan", att förhandlingarna skulle avbrytas, vilket ledde till att relationen mellan de två länderna nästan stelnade.

Efter att ha tillträtt 1981 gjorde president Ronald Reagan frågan om försvunna människor till en nationell prioritet. Relationerna mellan de två länderna återupptogs gradvis efter många års avbrott.

Enligt Mr. Ha Huy Thong besökte biträdande försvarsminister Richard Armitage Vietnam i februari 1982 för att ta upp frågan om försvunna människor. Mr. Thong (vid den tiden arbetande vid det nordamerikanska departementet - utrikesministeriet ) deltog i ett möte som leddes av vice ordföranden för ministerrådet och utrikesminister Nguyen Co Thach.

"Vid mötet bekräftade utrikesminister Nguyen Co Thach att Vietnam anser att försvunna soldater är en humanitär fråga och är redo att samarbeta, medan den amerikanska sidan också behöver samordna för att lösa frågan om försvunna vietnamesiska soldater och andra humanitära problem som kriget lämnat. Han talade uppriktigt men skickligt och jämförde humanitärt samarbete med en "tvåvägsgata" för att lösa problem på båda sidor", berättade Ha Huy Thong.

Från 1 till 3 augusti 1987 kom general John Vessey, tidigare ordförande för Joint Chiefs of Staff of the United States, president Reagans särskilda sändebud i frågor om krigsfångar/fördrivna, till Vietnam för att diskutera humanitärt samarbete. I delegationen ingick Frederick Downs, en veteran som förlorade sin vänstra arm efter att ha trampat på en mina på Vietnams slagfält 1967.

Herr Frederick Downs och hans fru Mary välkomnade Dr. Bui Tung (mitten) på Dulles flygplats (Washington, DC) under hans besök i USA från 28 november till 3 december 1988. (Foto hämtat från boken "No Longer Enemies, Not Yet Friends: An American Soldier Returns to Vietnam")

I sin bok ”No Longer Enemies, Not Yet Friends: An American Soldier Returns to Vietnam” (utgiven 1991 av WW Norton & Co, Inc.), skriven efter fem besök i Vietnam, berättade Downs att den amerikanska sidan tog upp frågor som oroar dem, såsom amerikaner, människor som lämnar under Orderly Departure Program (ODP), människor i omskolningsläger (HO). Den vietnamesiska sidan presenterade krigets konsekvenser: miljontals funktionshindrade, hundratusentals föräldralösa barn, förstörda skolor och sjukhus…

De två sidorna enades om att dela upp sig i två arbetsgrupper: en om krigsfångar/fördrivna; en om Vietnams humanitära frågor, först och främst protesprogrammet.

Den 13 oktober 1987 publicerade det amerikanska utrikesdepartementet och försvarsdepartementet en rapport från det amerikanska presidentens sändebud och icke-statliga organisationer om funktionsnedsättningar i Vietnam. På grund av embargot har den amerikanska regeringen inte kunnat tillhandahålla finansiering, men rapporten uppmuntrar amerikanska icke-statliga organisationer att stödja humanitära projekt i Vietnam.

I boken skriver Downs att innan han kom till Vietnam läste han en FN-rapport som rankade Vietnam mycket lågt vad gäller välstånd. Fattigdom var tydlig på vägen från flygplatsen till staden, men han mötte ingen fientlighet från folket. Han berättar om sitt möte den 26 augusti 1987 med Dang Nghiem Bai, chef för den nordamerikanska avdelningen (Vietnams utrikesministerium), och Dr. Bui Tung, chef för protesavdelningen under ministeriet för arbete, krigsinvalider och sociala frågor.

Efter 1987 stödde Downs projekt vid Xa Dan-skolan för döva barn och Nguyen Dinh Chieu-skolan för blinda... I november-december 1988 bjöd han in Dr. Bui Tung att följa med vice ordförande för Thua Thien Hue Nguyen Dinh Ngos folkkommitté för att besöka USA och hans familj i Washington, DC.

Downs menar att humanitära frågor var katalysatorn för de två sidorna att lösa sina meningsskiljaktigheter. Han skrev: "Jag blev en del av Vietnam och Vietnam blev en del av mig (...). Varje soldat som återvänder från strid vet att det kommer en tid då krutet kommer att skingras och dammet lägga sig. Det är i det ögonblicket av storsint insikt som kriget verkligen slutar."

Möte mellan författare och veteraner

År 1989 var Ha Huy Thong pressattaché vid Vietnams ständiga representation vid FN i New York (USA). Han sa: Vid den tiden fick diplomatisk personal endast resa inom en radie av 40 kilometer. Efter att ha blivit inbjuden att delta i ett möte mellan författare och veteraner från de två länderna på William Joiner Center (Boston, Massachusetts), 320 kilometer från New York, var Thong tvungen att be om särskilt tillstånd. Med stöd av Michael Marine, biträdande chef för Vietnam-Laos-Kambodja-kontoret (USA:s utrikesdepartement), fick han tillstånd att lämna New York. Thong deltog i en roll som kontaktstödjande i ett sammanhang av många skillnader i språk, kultur och psykologi.

Möte mellan vietnamesiska och amerikanska författare och veteraner i Boston (Massachussettes, USA), 3 augusti 1989. (Foto: Tillhandahållet av Mr. Ha Huy Thong)

"De första minuterna var pinsamma, men uppriktigheten och öppenheten förde alla närmare varandra. Många amerikanska veteraner sa att när de kom till fredliga byar och såg människornas vänlighet undrade de varför de var tvungna att bära vapen. Vissa torkade sig om ögonen när de mindes ögonblick som var avgörande för livet. Som någon som brukade bära soldatuniform blev jag rörd när jag hörde dem prata om försoning och tolerans efter årtionden."

Många frågor väcktes: Varför var de tvungna att gå i krig? Varför var många studenter och ungdomar tvungna att lämna sina familjer? Många trodde att embargopolitiken vid den tiden förlängde splittringen mellan de två sidorna.

Till slut kom båda sidor överens om att dialog mellan veteraner, författare och forskare skulle bidra till att läka krigets sår. Senare fortsatte några veteraner som deltog att stanna i Vietnam och gifte sig till och med med vietnamesiska kvinnor, berättade Thong.

Främre raden, från höger till vänster: Herr Ha Huy Thong, författaren Nguyen Quang Sang, författaren Le Luu i poeten och USA-veteranen Kevin Bowens hem, 3 augusti 1989. (Foto: Tillhandahållen av herr Ha Huy Thong)

Han tillade: ”Många amerikaner berättade för oss att när tidigare fiender satte sig ner och sa 'Låt oss bli vänner', innebar det att de två länderna borde försonas. De blev faktiskt de starkaste förespråkarna för en normalisering av relationerna mellan Vietnam och USA.”

Författare och veteraner från Vietnam och USA tar ett souvenirfoto i Boston (Massachussettes, USA), 2 augusti 1989. (Foto: Tillhandahållet av Mr. Ha Huy Thong)

Den 21 november 1991 genomförde de två länderna den första förhandlingsrundan om normalisering av relationerna. Enligt Ha Huy Thong var det ingen slump att USA:s president Bill Clinton, när han tillkännagav att embargot skulle hävas (3 februari 1994) eller när han tillkännagav normaliseringen av relationerna med Vietnam (11 juli 1995), bjöd in många kongressledamöter och tjänstemän som var veteraner från Vietnamkriget, såsom John Kerry, John McCain, John Vesey – pionjärerna i att främja försoning – att närvara vid dessa evenemang. Det var inte heller någon slump att Pete Peterson – en veteran från den amerikanska kongressledamoten – utsågs av president Clinton till USA:s första ambassadör i Vietnam.

Före detta kongressledamoten Pete Peteson (mitten) önskar chargé d'affaires Ha Huy Thong och hans fru ett gott nytt kinesiskt år vid den nyöppnade vietnamesiska ambassaden i Washington, DC i februari 1997 innan han tillträdde sina uppgifter som USA:s första ambassadör i Hanoi. (Foto: Mr. Ha Huy Thong tillhandahållen)

Källa: https://thoidai.com.vn/bai-1-di-san-nhan-dao-mo-duong-tuong-lai-217733.html