Att destillera liv i poesi

Diktsamlingen omfattar mer än 100 dikter utgivna av Författarföreningens förlag.

Under sina år som författare har poeten Ta Van Sy imponerat på läsarna med många prestigefyllda utmärkelser. Med samlingen "Utvalda dikter" bekräftar författaren återigen sin kreativa energi och hjälper läsarna att få en mångdimensionell syn och känna djupare vad diktsamlingen för med sig.

Ja, som en samling utvalda dikter samlas alla de käraste tankarna och all den innersta essensen i den. Och sedan, efter varje dikt, varje mening, upptäcker vi livets färger, bekännelserna om den mänskliga världen, konsekvenserna av det förflutna, där den mänskliga kärlekens renhet och uppriktighet, kärleken till livet, lyser igenom varje vers.

I en dikt porträtterade Ta Van Sy sig själv: "Det var en gång en poet/ Född vid fel tidpunkt/ Så hans liv var fullt av svårigheter/ Hans steg till berömmelse var förstörda, hans steg till kärlek var förstörda...". Kanske är detta en humoristisk egenskap, ett självförakt som naturligt kommer från en person som vet tillräckligt, lever tillräckligt för sina passioner? I bokens första dikt ser han poeten som en "eländig tiggare". En mycket oskyldig och vacker jämförelse och reflektion: "Att samla livets ting för att skapa privat kapital" (Poet, s. 11). Han porträtterade också sig själv: "Att leva genom åren/ Dagarna och månaderna glider bakom/ Ögonen vänjer sig vid att se berg/ Så själen är grön som skogen!" (I Kon Tum , s. 12).

De som har träffat honom kommenterade alla att Ta Van Sy är en lugn, tystlåten person, men har förmågan att locka in människor i en konversation på ett humoristiskt och kvickt sätt. Bland hundratals medlemmar i Vietnams författarförening och Vietnams förening för litteratur och konst för etniska minoriteter har Ta Van Sy inga kvalifikationer. Inte för att vara ledsen över det, men med sin kunskap och livserfarenhet har poeten destillerat filosofiska och kontemplativa dikter: "All alkohol är intetsägande / Ber baren att hitta något starkare / Bränner mitt hjärta och min själ sittandes med vänner / Berusad av alkohol, berusad av människor, berusad av Quy Nhon" ... eller: "Imorgon återvänder jag till berget / Står som en stenstaty på bergssidan / Blickar ut mot det avlägsna havet / Saknar alkohol, saknar människor, saknar Quy Nhon" (Drunken in Quy Nhon, s.55).

Verserna är genomsyrade av landets karaktär, både grov och rustik, men ändå mjuk och djup. Man kan se att i de flesta dikterna i samlingen är nostalgin för hemlandet och oron för ens öde ihållande, ibland uppträder och ibland gömd bakom språkets lager: "Halvt liv är fortfarande i sorgens rike/ Hundra år gömda i en dröm/ Huvudet böjt lågt, skyhögt/ Händerna vinkar adjö till ingenting" (Vi doi, s. 92). Varje liv, varje mänskligt öde kommer inte att undvika förändringar, vändningar och överraskningar. Poeten Ta Van Sy är densamma. Men det är styrkan som är gömd inuti det lugna, något stränga och smärtsamma ansiktet som föder verser som tycks bränna ut sig själva för att lysa: "Sitter tyst som en staty, som en stele/ Tänker att jag är vilse på kanten av den mänskliga världen/ Upplöses med varje cigarettrök/ Varje ögonblick som går är..." (Ngoi canh, s. 93).

När vi läser samlingen "Utvalda dikter" ser vi en mängd olika ämnen, inklusive världsangelägenheter, lyrik, vänliga känslor för livet och djupa känslor för släktingar och vänner. Dessutom är poetens dikter om Kon Tums land tillägnade varma och uppriktiga känslor. Det är en Kon Tum som framträder med fyra årstiders landskap, ängsligt väntande och minns. Poeten är alltid stolt över sitt andra hemland, den plats som har gett honom skydd, gett honom andan från de centrala högländernas berg och skogar: "Du har ännu inte besökt Kon Tum/ Bergen och skogarna väntar på dig, bara tittande/ Våren, flocken av små fåglar är tankspridd/ Kommer tillbaka sent, flaxande med sina vingar tveksamt" (Du har ännu inte besökt Kon Tum, s. 78).

Poeten Ta Van Sy har passerat sjuttioårsåldern och har upplevt livet. Hans dikter, oavsett vilket ämne han skriver om, är fyllda med tankar. "Min själ är som geologi/ Lager av forntida sediment/ Hela mitt liv gräver jag/ Letar efter den ursprungliga sorgen!" (Det finns en sorg, s. 12). Han skrev också: "Verserna kan inte ge honom näring/ Inte heller kan de öka hans ära och status/ Världen uppskattar poetens hjärta/ Kallar honom en poet" (Tillägnad en poet, s. 14). Nämns poetkaraktären själv?

Källa: https://baodaklak.vn/van-hoa-du-lich-van-hoc-nghe-thuat/van-hoc-nghe-thuat/202510/chat-vi-doi-thanh-nhung-ang-tho-4ee0785/