Att utvinna livets essens i dikter.

Denna diktsamling, som omfattar över 100 dikter, publicerades av Vietnam Writers Association Publishing House.

Under sin författarkarriär har poeten Ta Van Sy imponerat på läsarna med ett flertal prestigefyllda utmärkelser. Med sin samling "Utvalda dikter" bekräftar författaren återigen sin kreativa energi och hjälper läsarna att få ett mångfacetterat perspektiv och en djupare uppskattning för vad diktsamlingen erbjuder.

Ja, som en kurerad diktsamling samlas alla våra käraste tankar och vår essens. Och sedan, efter varje dikt, varje rad, upptäcker vi livets färger, reflektionerna över den mänskliga tillvaron, konsekvenserna av det förflutna, där de rena och uppriktiga mänskliga känslorna och livets skimrande essens återspeglas genom varje vers.

I en dikt porträtterar Ta Van Sy sig själv: ”Det var en gång en poet / Född på en ogynnsam dag och timme / Så hans liv var fullt av umbäranden / Han stapplade i sin jakt på berömmelse och kämpade i sin jakt på kärlek…”. Kanske är detta en humoristisk, självironisk humor, naturligt härrörande från en person som känner tillfredsställelse och lever tillräckligt för sina passioner? I samlingens första dikt ser han poeten som en ”eländig tiggare”. En verkligt oskyldig och älskvärd metafor och reflektion: ”Att samla livets ägodelar som personligt kapital” (Poet, s. 11). Han porträtterar vidare själv: ”Att leva genom åren / Dagar och månader glider bakom mig / Mina ögon är vana vid att se berg / Så min själ är grön som skogen!” (In Kon Tum , s. 12).

De som har träffat honom säger alla att Ta Van Sy är en lugn, reserverad person med en kvick och humoristisk förmåga att dra in människor i samtal. Bland de hundratals medlemmarna i Vietnam Writers Association och Vietnam Association of Literature and Arts of Ethnic Minorities har Ta Van Sy ingen akademisk examen. Istället för att bli avskräckt av detta har poeten, med stöd av sina kunskaper och livserfarenheter, destillerat filosofiska och reflekterande verser som: ”Oavsett hur starkt vinet är, är det alltför intetsägande / Jag ber baren att hitta något starkare / Bränner mitt hjärta och min själ när jag sitter med vänner / Berusad på vin, berusad på människor, berusad på Quy Nhon…” eller: ”Snart återvänder vi till bergen / Står som stenstatyer på bergssidan / Blickar mot det avlägsna havet / Minns vinet, minns människor, minns Quy Nhon” (Drunk in Quy Nhon, s. 55).

Dessa dikter är djupt rotade i Nẫu-regionens anda, både robusta och rustika, men också milda och djupa. Det är uppenbart att i de flesta dikterna i samlingen fluktuerar längtan efter hemmet och oron över ens öde ständigt, ibland manifesterar sig, ibland gömd bakom lager av språk: ”En halv livstid fortfarande i en sfär av sorg och förvirring / Hundra år förflutna, en stig som leder till drömmar / Böjer mitt huvud mot den låga jorden och den höga himlen / Mina händer sträcker ut för att vinka adjö till tomheten” (Livets smak, s. 92). Varje liv, varje mänskligt öde, står oundvikligen inför förändringar, vändpunkter och vändningar. Poeten Tạ Văn Sỹ är inget undantag. Men det är styrkan som är dold i hans lugna, något stränga och djupt oroliga ansikte som ger upphov till dikter som brinner starkt: ”Sittande tyst som en staty, som en gravsten / Föreställer mig själv vilse på gränsen till mänskligheten / Upplöses med varje bleknande cigarett / Som varje ögonblick av tid som går…” (Sittande på ett kafé, s. 93).

När vi läser samlingen "Utvalda dikter" finner vi en mångfald av teman, från sociala frågor till lyriska dikter, från vänliga känslor för livet till djupa känslor för familj och vänner. Dessutom är dikterna om Kon Tum framförda med varm och uppriktig tillgivenhet. Det är en Kon Tum skildrad med alla fyra årstiders landskap, en plats för längtan och minnen. Poeten är alltid stolt över sitt andra hemland, platsen som gav honom skydd och gav honom essensen av de centrala högländernas berg och skogar: "Jag har inte besökt Kon Tum än / Bergen och skogarna väntar på mig, vakande / På våren är de små fåglarna förvirrade / Återvänder sent, deras vingar fladdrar tveksamt" (Jag har inte besökt Kon Tum än, s. 78).

Poeten Ta Van Sy har nått sjuttioårsåldern, ett liv fyllt av erfarenheter. Hans dikter, oavsett ämne, är alltid fyllda med djupa reflektioner. "Min själ är som geologi / Lager på lager av forntida sediment / Genom hela mitt liv gräver jag / Söker efter den ursprungliga sorgen!" (Det finns en sorg, s. 12). Han skrev också: "Dikter kan inte uppehålla honom / Inte heller kan de ge honom ära eller status / Människor vårdar poetens hjärta / Kallar honom en poet" (En hyllning till en poet, s. 14). Kan den nämnda poeten vara han själv?

Källa: https://baodaklak.vn/van-hoa-du-lich-van-hoc-nghe-thuat/van-hoc-nghe-thuat/202510/chat-vi-doi-thanh-nhung-ang-tho-4ee0785/