Hur kommer det vietnamesiska Quốc ngữ-skriftspråket att implementeras i skolor?

Jag skulle vilja fråga: Hur förändrade de franska kolonialisterna utbildningssystemet efter invasionen av Vietnam? Och hur introducerades den vietnamesiska Quốc ngữ-skriften i skolornas läroplaner?

År 1862 undertecknade de högt uppsatta tjänstemännen Phan Thanh Giản och Lâm Duy Thiếp, som representerade Nguyễn-dynastin, ett fredsavtal med generalmajor Bonard, som representerade Frankrike. Enligt fördraget avstod Vietnam de tre provinserna Biên Hòa, Gia Định och Định Tường till Frankrike och beviljade franska krigsfartyg fri tillgång till Mekongfloden. Bara fem år senare, 1867, erövrade Frankrike Vĩnh Long, An Giang och Hà Tiên. Efter att ha stabiliserat situationen i södra Vietnam marscherade Frankrike norrut och undertecknade ett fredsavtal 1874 som gav dem många fördelar. År 1882 inledde Frankrike en andra invasion av norra Vietnam och undertecknade Giáp Thân-fördraget 1884 (Patenôtre-fördraget): Vietnam placerades i praktiken under franskt beskydd. Den första åtgärden som Frankrike vidtog var att smälta ner Qingdynastins kejserliga sigill och ge det till den vietnamesiska kungen, vilket innebar att Vietnam inte längre var underordnat Kina.

Bylärare och elev i södra Vietnam i början av 1900-talet.

FOTO: LE MINH QUOCS ARKIV

När soldaterna hade slutfört sitt uppdrag var inkräktarna tvungna att tänka på att "civilisera" lokalbefolkningen. Det första problemet var hur man skulle etablera kontakt och kommunikation när båda sidor hade en språkbarriär. Det fanns två sätt: antingen lärde de sig flitigt det talade och skrivna vietnamesiska språket (men kinesiska tecken och Nôm-skriften var inte lätta att lära sig, och det skulle ta mycket lång tid att bemästra dem); eller så lärde de vietnameserna att lära sig och tala franska (men den befintliga lärarkåren var otillräcklig). Således kunde ingen av dessa lösningar enkelt implementeras snabbt eller över en natt.

Slutligen valde de lösningen att båda sidor "samarbetade" för att använda den vietnamesiska skriften skriven med det latinska alfabetet (Quốc ngữ), som hade etablerats av missionären Alexandre de Rhodes och flera andra missionärer på 1500-talet. Den omedelbara uppgiften var dock att ha mellanhänder för att hjälpa båda sidor att förstå varandra. Därför etablerade de i södra Vietnam den 21 september 1861 den fransk-vietnamesiska gymnasieskolan uppkallad efter d'Adran (Pigneau de Béhaine (1741-1700), även känd som Bá Đa Lộc); i norra Vietnam etablerade de i januari 1886 också en tolkskola på Jean Dupuis-gatan (vietnamesiskt namn: Đồ Phổ Nghĩa), som senare flyttade till Yên Phụ.

Under denna period, den 16 juli 1864, utfärdade de franska kolonialmyndigheterna ett dekret som inrättade flera grundskolor i provinserna för att undervisa i den vietnamesiska Quốc ngữ-skriften och matematik. I byarna fanns dock fortfarande skolor som undervisade i kinesiska tecken och Nôm-skriften, och särskilt i folkets medvetande var dessa skrifttyper för "lojalitet till kungen och kärlek till landet", och därför kunde ingen utplåna dem. De flesta trodde att det att lära sig Quốc ngữ-skriften eller franskan var att "följa fienden", så ingen ville att deras barn skulle studera; om de tvingades betalade de någon annan för att studera för deras räkning! Men sedan kunde ingen stoppa tidens trend, och Quốc ngữ-skriften och franskan segrade gradvis och ersatte helt kinesiska tecken i utbildningssystemet , med början i den kejserliga examen 1919.

"En liten, obetydlig del" av det vietnamesiska Quốc Ngữ-manuset.

Den 6 april 1878 utfärdade Cochinchinas guvernör, J. Lafont, ett dekret som föreskrev att från och med den 1 januari 1882 måste alla officiella dokument skrivas och publiceras med den vietnamesiska skriften Quốc ngữ. Från och med då krävdes det för utnämning och befordran av tjänstemän att kandidaten behärskade Quốc ngữ. Från och med den 1 januari 1882 till den 1 januari 1886 skulle lokala dignitärer och tjänstemän också få en reduktion av huvudskatten om de kunde Quốc ngữ. Det var också vid denna tidpunkt som fransmännen etablerade det första fransk-vietnamesiska utbildningsprogrammet och inrättade utbildningsdepartementet för att gradvis fasa ut kinesiska tecken: i Cochinchina den 17 mars 1879, i Tonkin 1904 och i Annam 1906.

Naturligtvis, trots att dessa dekret hade utfärdats, fanns det fortfarande skolor som undervisade i kinesiska tecken i byar och kommuner – vilket betraktades som ett uttryck för patriotism. Det var inte förrän den 14 juni 1919, när Nguyen-dynastin utfärdade ett dekret som förklarade att dessa skolor skulle avskaffas fullständigt och ersättas med ett fransk-vietnamesiskt utbildningssystem, som den franska koloniala "reformen" verkligen fullbordade sitt uppdrag – om än bara i officiella och juridiska termer.

Hur var det fransk-vietnamesiska utbildningssystemet strukturerat på olika nivåer vid den tiden?

Angående denna fråga konstaterade forskaren Le Nguyen: "Under den tidiga perioden av det fransk-vietnamesiska utbildningssystemet (slutet av 1800-talet och början av 1900-talet) var grunden det vietnamesiska Quốc ngữ-skriftspråket. Lärandet delades in i tre nivåer: 1. Grundskola från förskolan till tredje klass (nu årskurs 1 till 3): elever som avslutade denna nivå tog ett prov för att få ett grundskoleexamen; 2. Grundskola: andra klass (inklusive ettåriga och tvååriga andra klass, motsvarande årskurs 4 idag) och första klass (årskurs 5 idag). Elever som avslutade denna nivå tog ett prov för att få ett grundskoleexamen; 3. Högre grundskola: inklusive första, andra, tredje och fjärde året (motsvarande årskurs 6-9 idag). Elever som avslutade denna nivå tog ett prov för att få ett högre grundskoleexamen, senare kallat Thành Chung- eller Đíp-lôm-examen."

Och detta var också första gången eleverna fick ta del av ett helt nytt utbildningsprogram, som att lära sig fransk grammatik; öva på att läsa den vietnamesiska Quốc ngữ-skriften; grundläggande aritmetik (addition, subtraktion, multiplikation, division), geometri, geografi och teckning; och ett måttsystem som inkluderade en jämförelse av de franska och vietnamesiska måttsystemen… Efter åratal av flitiga studier kunde elever som klarade proven utses till tolkar, sekreterare eller professorer med inhemskt språk…

Forskaren Bang Giang gjorde senare en smärtsam observation: "Enligt dekretet från generalguvernören i södra Vietnam av den 17 mars 1879, från läsåret 1879-1880, var 4/5 av läroplanen på franska i 10 år över tre utbildningsnivåer. Den lilla tid som återstod att ägna åt det vietnamesiska Quốc ngữ-skriftspråket var bara 'en liten smula obetydlig'. När det gäller kinesiska tecken, 'är lärda bra, de som inte är det är bra' ( Mist over the works of Truong Vinh Ky - Literature Publishing House 1994, s. 151)." (fortsättning följer)

Källa: https://thanhnien.vn/chu-quoc-ngu-vao-truong-hoc-ra-sao-185260515203038003.htm