Arvet efter Huynh Thuc Khang från Tieng Dan

VHXQ - Herr Huynhs och tidningen Tiếng Dâns resa är ett briljant kapitel i Vietnams kulturindustris historia - där landets "själ" förmedlas vetenskapligt och passionerat till sidorna i en bok...

Tidningen Tiếng Dâns redaktion på Đông Ba Street, nu Huỳnh Thúc Kháng Street, Huế stad. Foto: Arkivmaterial.

Kunskapsindustrins modell

Ursprungligen planerade Huynh Thuc Khang att etablera huvudkontoret för tidningen Tieng Dan i Hoi An. Av säkerhetsskäl begärde dock fransmännen att tidningen Tieng Dan skulle flyttas till Hue. Genom historien har Hue förvandlats från en huvudstad till en tidigare kejserlig huvudstad, som omfattade politik , kultur och ekonomi.

Från början av 1900-talet lade det kulturella utbytet mellan Vietnam och Frankrike grunden för återupplivandet av kulturarvsvärden och traditionella hantverk. Som ett resultat stimulerades det nationella medvetandet starkt genom politiken för "inhemska produkter", liknande det nuvarande initiativet "vietnameserna använder vietnamesiska varor".

Dr. Huynh Thuc Khang var en lysande forskare inom klassisk kinesiska studier som avstod från en karriär inom regeringen för att driva reformrörelsen. Efter år av svårigheter i Con Dao återvände han och insåg att i en föränderlig värld var pressen och parlamentet de vassaste verktygen för att upplysa folket.

Etableringen av Huynh Thuc Khang Company den 10 april 1927 markerade en vändpunkt i det praktiska tänkandet bland intellektuella i centrala Vietnam. Företaget gick utöver att bara publicera tidningar och drev även ett eget tryckeri som hette Tieng Dan (Folkets röst). Detta demonstrerade tydligt konceptet "fullständig domesticering" – ett centralt element inom kulturindustrin: att proaktivt hantera allt från råvaror (idéer, artiklar) till produktion (tryckning) och distribution.

Idag förstås kulturindustrin som moderniseringen av produkter genomsyrade av historiskt värde, där de drivs med modernt managementtänkande för att skapa berättelser rika på kulturell identitet. Om man ser tillbaka på historien är fallet med tidningen Tiếng Dân och Huỳnh Thúc Kháng Company ett utmärkt exempel på en rudimentär, men motståndskraftig, "kunskapsindustri"-modell, där kunskap och information producerades, förpackades och distribuerades som en premium inhemsk produkt med målet nationell återupplivning och demokratisk civilisation.

Resterna av det nuvarande huvudkontoret för tidningen Tiếng Dân finns i Hue.

"Folkets röst" - den ultimata produkten

Tiếng Dân positionerades som det första medieutbudet på nationalspråk i den kejserliga huvudstaden Hue. På en kulturell marknad som inkräktades på av västerländska ideologier framträdde Tiếng Dân som ett exklusivt inhemskt "varumärke" med målet att utbilda karaktär och forma kunskapsmarknaden.

Det återspeglar en professionell ledning och ett operativt tänkesätt, där tidningen upprätthåller ett stabilt produktionsschema med två nummer per vecka (onsdagar och lördagar). All verksamhet, från utkast till tryckning, är standardiserad för att uppfylla den strikta franska censurprocessen, vilket kräver att franska översättningar lämnas in två dagar i förväg.

Innehållsstrategin är starkt pedagogisk. Herr Huynh etablerade fyra gyllene principer för sitt skrivande: att återspegla folkets ambitioner; att transparent främja gemensamma intressen; att stödja öppet politiskt engagemang; och att tillhandahålla omfattande utbildning i etik, kunskap och ekonomi. Detta liknar tankesättet att skapa produkter med "berättelser genomsyrade av distinkta kärnvärden" i den moderna kulturindustrin.

Från sin roll som ordförande för Central Annams representanthus kopplade Huynh samman den parlamentariska arenan med samhället som helhet genom sin tidning. Tiếng Dân (Folkets röst) var inte bara en tidning, utan också ett akademiskt forum som sammanförde begåvade individer, liknande den operativa modellen för Föreningen för bevarande av antika huvudstäder.

Herr Huynh Thuc Khang hävdade en gång: "För att bedöma en nations intellektuella nivå behöver man bara se hur många tidningar dess invånare läser." Detta är just den marknadsbyggande inställningen för kulturindustrin. Genom att uppmuntra vanan att läsa tidningar har företaget skapat en ny klass av "kunniga konsumenter" i Hue och i hela centrala Vietnam.

Genom att etablera sitt redaktionskontor på Dong Ba-gatan 123 (nu Huynh Thuc Khang-gatan 193, Hue) fördes denna intellektuella produkt in i hjärtat av Hue-bornas vardag. Trots att den stod under direkt övervakning av säkerhetsavdelningen höll Tieng Dan (Folkets röst) ut i 16 år (1927-1943) och blev ett bevis på de vietnamesiska kulturföretagens motståndskraft under de mest utmanande förhållanden.

***

När man ser tillbaka på 2000-talet lämnar modellen för Huynh Thuc Khang Company och Tieng Dan Newspaper i början av 1900-talet djupa lärdomar för målet om kulturell återupplivning och civilisation som bygger på arv. Följaktligen är kunskap, journalistik och tryckeriindustrin branscher som kan bidra till att "sprida våra förfäders finaste prestationer" och mänskligheten som helhet.

Tiếng Dâns framgång ligger i att skapa en unik produkt med en egen distinkta identitet som ingen annan kan ersätta. Den representerar också nationell stolthet uttryckt genom en inhemskt producerad produkt.

Herr Huynhs och tidningen Tiếng Dâns resa är ett lysande kapitel i Vietnams kulturindustris historia, där landets "själ" vetenskapligt och passionerat förmedlas till sidorna och bidrar till skapandet av unika produkter som alltid utvecklas parallellt med den mänskliga civilisationen.

Källa: https://baodanang.vn/di-san-huynh-thuc-khang-tu-tieng-dan-3334782.html