Bevarar andan av Then-folksången i hjärtat av Ba Be-sjön.

Mitt i Ba Be-sjöns djupblå vidder genljöd den klara, melodiska rösten från Hoang Thi Thao, en Tay-flicka född 1995, och orsakade en plötslig tystnad i båten. Turister lutade sig in och lyssnade uppmärksamt, som om de var rädda för att missa varje rytmisk ton från cittran som ekade mot klipporna.

På den lilla båten som tar turister för att utforska sjön är Thao inte bara en guide utan också en ung "konstnär" som ständigt bevarar en del av sitt folks kulturella själ. Berättelsen fortsätter genom unga människor som Thao, som har valt att stanna kvar i sitt hemland och valt att följa den dåvarande folkliga sångtraditionen i den nya eran.

Thảo föddes i sjöområdet och hennes barndom var fylld av kvällar där hon tillbringade med att lyssna på sin mormor och mor sjunga deras folkvisor under festivaler och helgdagar, i den varma atmosfären i deras hus på pålar. Cittrans rytmiska ljud blev ett oskiljaktigt minne. När hon växte upp, gick med i byns scenkonstgrupp och senare blev turistguide , insåg Thảo att turister som besöker Ba Bể inte bara vill beundra landskapet utan också vill uppleva den lokala kulturen på det mest autentiska sättet. Därför tar hon med sig sin cittra på varje båt och ser införandet av deras folkvisor i turistresplanerna som ett ansvar gentemot det land som fostrat henne.

Att sjunga sånger på sjön är helt annorlunda än att sjunga på en scen. Det finns inga ljus, inget strukturerat program, bara vinden som bär rösterna och vattnet som reflekterar de orörda ekona. "När båten driver mellan klipporna känns det som att jag pratar med mitt hemland", anförtrodde Thao en gång. Det är denna äkthet som ofta gör besökarna mållösa när de hör ljudet av Tinh-instrumentet resonera i det stora rymden. Vissa turgrupper har dokumenterat detta ögonblick som en sällsynt upplevelse en gång i livet.

Hoang Thi Thao, en Tay-flicka från Nam Mau-kommunen, framför cittra och sjunger sedan sånger mitt i sjön, vilket erbjuder en unik upplevelse för turister.

Turister kan uppleva en båttur runt Ba Be-sjön, beundra det majestätiska bergslandskapet och lära sig om den lokala kulturen.

Men att hålla musiken vid liv i det moderna livet är inte lätt. Thao bekräftar att den svåraste utmaningen är att upprätthålla dess kontinuitet. Unga människor har många nya underhållningsalternativ, och alla är inte villiga att tålmodigt lära sig den, en form av framträdande som kräver tid, noggrannhet och en kärlek till kultur. Därför uppträder hon proaktivt mer, delar med sig av sin kunskap till lokala studenter, bjuder in turister att prova på att spela cittra och lär dem några sånger. Varje gång någon entusiastiskt lär sig, får Thao mer motivation att fortsätta sin resa med att bevara detta arv.

En eftermiddag, på en båttur, bad en grupp unga européer Thảo att lära dem spela đàn tính (ett traditionellt vietnamesiskt stränginstrument). Även om de inte riktigt kunde hitta rätt rytm lyssnade de uppmärksamt och brast sedan ut i skratt, eftersom de kände att de "berörde den lokala kulturen på det mest autentiska sättet". När båten lade till sa de att de skulle återvända till Ba Bể bara för att höra den dåvarande musiken igen. För Thảo är sådana ögonblick både enkla och avslöjar den fängslande kraften i etnisk kultur när de förmedlas med passion.

Turistbåtar glider fram genom den djupblå vidsträckta Ba Be-sjön, en av Vietnams största naturliga sötvattensjöar.

Ly Kieu Anh, en Tay-kvinna, framför cittra på en båt och introducerar den dåvarande cittraditionens skönhet för inhemska och internationella turister.

I Tay-folkets liv är sång en del av allt från skördeböner, inflyttningsceremonier och nyårshälsningar till samhällssammankomster. De äldre sjunger för att berätta historier, ungdomar sjunger för att uttrycka sina känslor, och barn växer upp med cittran som ett ordlöst kulturspråk. Thao är inte bara musik , utan en ström av traditioner som förbinder generationer, en "kulturkarta" som låter Tay-folket veta vilka de är bland bergen och skogarna. Thao förstår detta och säger alltid att hon bara har turen att ha lärt sig det från ung ålder, att ha bott på en plats där varje berg och bäck bär på gamla berättelser. Denna koppling hjälper henne att bli en bro för turister att förstå Ba Be djupare, inte bara visuellt, utan även känslomässigt.

Inte bara Thao, utan många ungdomar i Ba Be bidrar också till att bevara kulturarvet. Bland dem finns Ly Kieu Anh, en cittarartist och guide, som har deltagit i många utbildningar organiserade av departementet för kultur, sport och turism. Kieu Anh berättade att hon växte upp med etnisk musik och ser att det är ett ansvar för Tay-folket idag att föra vidare arvet. Uppträdanden på båtar, samtal med turister om cittran, om betydelsen av dåtidens melodier... har fått många turister att känna att Ba Bes kulturella värde inte bara ligger i landskapet utan också i djupet av dess tradition.

Hoang Thi Thao paddlar i en kanot med skyddsgrotta längs Ba Be-sjön och återskapar höglandsfolkets traditionella arbetsmiljö.

Turister njuter av landskapet och de kulturella upplevelserna när de besöker Ba Be-sjön.

Turister dras alltmer till autentiska upplevelser som att lyssna på Then-musik, lära sig spela Tinh-luta eller utforska folkfestivaler. Som ett resultat är försörjningen för dem som är involverade i samhällsturism mer stabil, vilket skapar en koppling mellan kulturellt bevarande och hållbar ekonomisk utveckling – ett mål som området strävar efter. Ba Be är vackert inte bara på grund av sin vidsträckta sjö och gröna berg, utan också på grund av människorna som i tysthet bevarar den kulturella essensen mitt i modernitetens flöde.

När kvällen föll över sjön skimrade vattnet av gyllene ljus, och båten förde oss närmare bryggan. Thaos sång ekade fortfarande på vattnet och blandades med vinden från de böljande kullarna. När man såg de unga människorna som fortfarande envist bevarade den dåvarande folksångstraditionen kunde man tydligt se en framtid där etnisk kultur inte bara bevaras i böcker utan också är levande närvarande i vardagen och i turisternas upplevelser. För Thao och Kieu Anh är folksång inte bara ett arv från deras förfäder utan också en påminnelse om deras rötter, en källa till stolthet för Tay-folket idag.

Enligt artikel 4 i lagen om kulturarv: "Vietnamesiskt kulturarv är en värdefull tillgång för det vietnamesiska folket, en del av mänsklighetens kulturarv och spelar en stor roll i nationsbyggandet och folkets nationella försvar. Staten representerar ägaren och förvaltar enhetligt kulturarv som ägs av hela folket; erkänner och skyddar kulturarv under privat och gemensamt ägande i enlighet med konstitutionen, denna lag och andra relevanta lagar."

Mitt i Ba Be-sjöns vidsträckta natur ger dessa unga människors folksånger den lokala turismen en ny dragningskraft, en dragningskraft som härrör från djupt rotade kulturella värderingar, bevarade med kärlek och uthållighet. Och kanske är det just det som får turister att minnas denna resa för alltid: vacker inte bara på grund av landskapet, utan också på grund av kulturen och människorna.

Denna artikel beställdes av rättsavdelningen vid ministeriet för kultur, idrott och turism.

Källa: https://baotintuc.vn/van-hoa/giu-hon-then-giua-long-ho-ba-be-20251212111046734.htm