Bevara namnet i ett sekel.

Torsdag Bon Goddess Festival i Trung Phuoc stad. Foto: MINH THONG

1. Min farbrors namn är Huan, och han har varit borta från sin hemstad i över fyrtio år. Han etablerade sig i Vung Tau, och det är förmodligen först under de senaste tio åren eller så, när livet blev mer stabilt, som han började återvända hem oftare. Det verkar som att föraningen om att någon närmar sig hög ålder har blivit en drivkraft för tätare återvändanden.

I artiklarna som skickades från söder för att bidra till lokaltidningen – artiklar signerade Nguyen Dai Buong – läste jag en vag, otydlig, men ihållande känsla av nostalgi. Dai Buong är det namn som används av personer i åldern 50 år och äldre i de övre delarna av Thu Bon-floden för att referera till sin by.

Det verkar som att bara de har erfarenheten att bevara minnet av byn Dai Buong på Thu-flodens vänstra strand – platsen där berättelsen om det "svurna brödraskapet" av 13 familjer, förenade i ömsesidig tillgivenhet, byggde den frodigt gröna byn Dai Binh, som kryllar av frukt och grönsaker.

Dai Binh, även känt under sitt Nôm-namn Dai Buong, är namnet på en gammal by som existerade samtidigt som de äldsta byarna i Quang Nam . Sedan 1602, efter att Lord Nguyen Hoang etablerat Quang Nams administrativa centrum och definierat systemet med byar, kommuner, distrikt och prefekturer, existerade även byarna Dai Buong och Trung Phuoc.

Byfestival i Trung Phuoc. Foto: MINH THONG

Dai Buong eller Dai Binh är i princip samma plats, men människor som har varit borta från sin hemstad i många år bär fortfarande med sig namnet på sitt barndomshem.

På denna sida av floden ligger byn Trung Phuoc, numera stad, med en marknad som är äldre än byns namn. I hundratals år har de två byarna Dai Binh och Trung Phuoc, som ligger på motsatta sidor av floden, bevittnat oro och separation.

Separerade av en färja och en bro, är bybornas uppförande tydligt annorlunda. Människorna i Trung Phuoc är kvicktänkta och sluga, ett resultat av deras industriella livsstil som härrör från Nong Son-kolgruvan, såväl som inflytandet från stadslivet från fördrivna människor som kom för att bosätta sig där. Detta beror också på att marknaden ligger mitt i landet – en samlingsplats för produkter från områdena uppströms Ty, Se och Dui Chieng, där varor transporteras nedströms och fisk och fisksås tas emot från färjor som färdas uppströms från Hoi An.

Folket i Dai Binh är vänliga och talar mjukt. Flickorna i Dai Binh är kända för att vara vackra i hela Quang Nam-provinsen. Men kvinnorna i Trung Phuoc är påhittiga och kapabla.

För mer än 15 år sedan, när Nong Son-distriktet grundades, var till och med invånarna i Quang Nam obekanta med platsen. Men om man nämnde att distriktet hade byarna Dai Binh och Trung Phuoc och kolgruvan Nong Son, skulle alla reagera med förvåning, som om de visste... något.

De lyssnade eftersom kompositören Dinh Tham och poeten Ngan Vinh i den milda melodin i sången "Que Son, tillgivenhetens moderland" nämnde namnet "Trung Phuoc-färjan". På liknande sätt känner människor långväga till byn Dai Binh eftersom de har hört talas om den som en "miniatyr sydvietnamesisk by" i hjärtat av Quang Nam-provinsen.

På grund av sin koppling till konst och media tilldelas Trung Phuoc, Dai Binh en status som är högre än dess geografiska läge på kartan.

Trung Phuoc - Dai Binh färjeterminal. Foto: XH

2. En ung person tog upp ämnet ortsnamn och bynamn och sa: "Hur många namn i Hanoi och Saigon finns inte längre på kartan men förblir odödliga i människors hjärtan?"

Det försvinner inte, eftersom namn inte existerar i mänsklighetens begränsade minne; snarare går det bortom det – det är ett sediment som inkapslar andliga värden. Det återfinns inte längre i administrativa dokument, utan kommer att finnas i litterära verk, dikter och sånger.

Det är inte längre begränsat till vardagslivet, utan finns kvar bland forskningen, i mänskligt minne, som förts vidare genom generationer genom namngivning av värdefulla saker, såsom barnnamn, pseudonymer för kreativa verk... Till och med namnet på en gammal by förs över för att namnge nya bosättningar. De fördubblar sitt hemland i sina nya hem...

Det förväntas att Nong Son-distriktet i juli kommer att genomföra en administrativ sammanslagning – och återgå till att vara den västra delen av Que Son-distriktet. Namnet Trung Phuoc stad kommer säkerligen att behållas, tillsammans med stadsdelarna Dai Binh, Trung Phuoc 1, Trung Phuoc 2, etc. Namnet Nong Son kommer förmodligen att förbli "odödligt" i människors hjärtan på grund av namnet på Nong Son-kolgruvan och Nong Son-bron.

Morbror Nguyen Dai Buong berättade att omkring 1963 var han och min far båda elever på Dong Giang High School, nuvarande Hoang Hoa Tham High School ( Da Nang City).

Under de följande åren rasade kriget våldsamt, och båda familjerna anslöt sig till utvandringen till Hoang Van Thus specialzon – som nu sträcker sig över fyra kommuner: Que Loc, Que Trung, Que Lam och Que Ninh.

Människor som flydde från städer som Da Nang, Hoi An och de omgivande slätterna bosatte sig runt Trung Phuoc och Dai Binh. Efter befrielsen återvände många till städerna, men majoriteten valde att stanna kvar i Trung Phuoc, inklusive mina morföräldrars familj.

Många familjer från byn Dai Binh bosätter sig nu utomlands eller bor i stora städer. De företar i tysthet en "migration", liknande de historiska migrationer som detta land en gång tog emot. Men till skillnad från tidigare bär de med sig namnet på det land som fostrade deras förfäder och gav upphov till Tran- och Nguyen-klanerna i byn Dai Binh i främmande länder...

Källa