"Gratis" engelska klasser i Khanh Thuong

Under det gyllene taket på ett hus halvvägs uppför Khánh Thượng-kullen (Ba Vì, Hanoi) har en liten engelskklass varit regelbundet upplyst under det senaste året. Med kärlek och tålmodig vägledning i varje barns uttal har läraren Hằng Luna och hennes två döttrar inte bara hjälpt barnen från den etniska minoriteten Mường att uttala ord korrekt och säkert, utan har också i tysthet ingjutit i dem glädjen i självstudier, vilket gör det möjligt för dem att skapa sin egen framtid.

Báo Phụ nữ Việt Nam•20/05/2026

Från staden till Hoi Ans takåsar halvvägs uppför backen.

Khanh Thuong är det mest avlägsna bergsområdet i Ba Vi-kommunen i Hanoi . På senare år har denna plats bevittnat en fascinerande omvänd migration. Detta är framväxten av Lang Gao-gruppen, en gemenskap av utbildade människor som har lämnat stadslivets stress och stress för att bo här, valt en livsstil i harmoni med naturen och lärt sina barn att vara självständiga. Bland dem finns familjen till Ms. Nguyen Thi Thu Hang (allmänt känd som Hang Luna).

Innan de flyttade till Khánh Thượng, Ba Vì, hade Hằng och hennes man ett stabilt liv i Hanoi som många avundades: hög inkomst, lättillgängliga fordon och deras barn gick i dyra tvåspråkiga skolor. Bakom den framgången låg dock ett oroande tomrum.

Fru Hang berättade öppet om sin psykologiska kris innan flytten: "När vi bodde i staden var både min man och jag upptagna med arbete från morgon till kväll, vilket lämnade väldigt lite tid över för våra barn. Eftersom jag levde i ett system med enorma utgifter var jag ständigt omgiven av rädsla: rädsla för att förlora mitt jobb, rädsla för att inte ha en inkomst och därmed ett instabilt liv, rädsla för sjukdom på grund av den dagliga exponeringen för så många cancerfall från medicinska projekt. När jag insåg att mitt mentala tillstånd var svagt och att jag alltid var osäker, diskuterade min man och jag att samtidigt säga upp oss från våra jobb för att kliva ur vår komfortzon och hitta en rymligare livsmiljö närmare naturen."

Det var en väns rekommendation av Rice Village-gruppen och det orörda Khánh Thượng-området, där själsfränder finner tröst hos varandra, som fick hennes familj att besluta att flytta dit permanent efter bara ett besök. Sedan hon flyttade till Khánh Thượng har hennes hälsa och humör förbättrats avsevärt. Från att ha haft svår närsynthet på 4,5 grader och kronisk nack- och axelsmärta som är typisk för kontorsanställda, har hennes liv med arbete och trädgårdsarbete i solen och vinden i Ba Vì hjälpt henne att återhämta sig till den grad att hon inte längre behöver glasögon.

Lớp học tiếng Anh — Huset i Hoi An-stil, sett på avstånd, i Khanh Thuong, tillhör familjen Nguyen Thi Thu Hang.

För närvarande har deras hus i Hoi An-stil med sina varma gula väggar blivit en integrerad del av byn. Familjen försörjer sig genom hustruns onlineundervisning i engelska, medan mannen sköter trädgården och personligen kompletterar bostadsutrymmet. Deras två döttrar har också upplevt betydande förändringar och lämnat dyra privatskolor i staden för att gå i byskolan nära deras hem. De två döttrarna anpassade sig snabbt till sitt nya liv, går i byskolan på dagen och hjälper sina föräldrar med trädgårdsarbete och hushållssysslor, medan de på kvällarna självständigt deltar i det amerikanska hemskolningsprogrammet .

Fru Hang bredvid sin familjs grönsaksträdgård.

Mitt bland de vindpinade kullarna flyter livet för denna fyra personers familj fridfullt och lugnt. Fria från stadslivets stress och stress har deras tid i Khánh Thượng återställt sinnesfriden och gett deras barn en komplett barndom omgivna av naturen.

Efter att ha funnit frid i detta land och dess folk valde Ms. Hang att återgälda detta land med kunskap. Hon avsatte ett rymligt och välutrustat område i sitt hus för att öppna en gratis engelskkurs för barn i byn Muong.

Resan att så kunskap och skörda söta belöningar.

Trots att hon tog examen i franska från University of Foreign Languages (Vietnam National University, Hanoi) har Ms. Hang använt engelska som sitt primära arbetsverktyg i många år. Hennes praktiska erfarenhet av att arbeta kontinuerligt i en flerspråkig miljö hjälpte henne att inse den centrala vikten av korrekta inlärningsmetoder från början. Hon undersökte noggrant den amerikanska läroplanen och utvecklade personligen ett systematiskt inlärningssystem med utgångspunkt i den viktigaste grunden: korrekt uttal.

Regelbundet, varje måndag och torsdag eftermiddag, direkt efter skolan, ropar barnen ivrigt på varandra att gå uppför backen och samlas vid Ms. Hangs gyllene hus. Klassen har alltid ett stabilt antal elever på 12 till 15. Den största utmaningen för den här klassen i höglandet är att elevernas munform och röster påverkas starkt av den lokala dialekten; deras halsar är stela, så deras uttal är ofta sluddrigt.

För att lösa detta problem blev Ms. Hangs två döttrar – barn med starka engelskkunskaper från staden – ovärderliga assistenter. De två systrarna agerade som lärarassistenter och rättade direkt varje uttalsfel och fel i munformen för de yngre eleverna, samtidigt som de deltog i att filma exempelvideoklipp för läxor. Kamraternas sällskap hjälpte till att överbrygga klyftan i klassrummet.

Ms. Hang Lunas och hennes två döttrars uthållighet har, efter exakt ett år, åstadkommit en fantastisk förändring. Det tveksamma, läspande talet från förr har nu ersatts av ett korrekt och tydligt engelskt uttal.

Tredjeklassaren Dinh Ngoc Dieps resa är en anmärkningsvärd berättelse. Diep växte upp i en jordbruksfamilj där ingen av föräldrarna talade engelska och kom till skolan med stor osäkerhet på grund av sina talsvårigheter och starka regionala accent. Att korrigera uttalet hos ett barn från en bergsregion som aldrig hade exponerats för ett främmande språk var verkligen en utmanande uppgift.

Fru Hang erinrade sig: ”Att undervisa det här barnet var extremt svårt i början eftersom hennes vana att uttala ord på ett mycket informellt sätt var mycket svår att ändra. Hon fortsatte att säga 'skola' i evigheter. I början, när hon stod vid svarta tavlan, brukade hon svepa upp ärmarna och sedan upp byxbenen, väldigt blyg. Men jag uppmuntrade henne tålmodigt. Diệps mamma, trots att hon inte kunde engelska, stödde henne nära hemma och följde lärarens instruktioner. Efter sex månaders ansträngning övervann Diệp sina egna begränsningar. Nu kan hon hålla i en engelsk bok och läsa mycket bra, och talar flytande inför klassen med självförtroende.”

Med en bok i handen och självsäkert framför klassen berättade Ngoc Diep : ”Förut var jag väldigt nervös när jag stod upp. Tack vare Ms. Hangs vägledning och de äldre flickornas hjälp med att korrigera mina munrörelser kan jag nu läsa korrekt och jag är inte längre rädd. Jag vill plugga riktigt bra.”

Klipp: Studenten Dinh Ngoc Diep presenterar sig själv och delar med sig av sina känslor om Ms. Hang Lunas engelskalektion.

En annan lika rörande historia är Dinh Van Phus, en elev i andra klass. Phus hem ligger långt inne i byn, fyra kilometer från Ms. Hangs klassrum. Hans familj arbetar hårt inom jordbruket, men Phus mamma har en progressiv inställning och vill att hennes son ska få en ordentlig utbildning så att han kan få möjlighet att möta världen senare. Under det gångna skolåret, oavsett soliga dagar eller regniga, hala dagar, har Phu aldrig missat en enda lektion och har alltid gjort sina läxor klart.

Ms. Hang talade känslosamt om sin unga elev och sa : "Phu har gjort anmärkningsvärda framsteg tack vare hans hårda arbete och beslutsamhet. På grund av hans mors stora engagemang och hans allvar har jag beslutat att undervisa och stödja honom på lång sikt."

Den fria klassens utbildningsfilosofi.

Djupet i Ms. Hang Lunas pedagogiska modell ligger inte i ordet "fri", utan i disciplin och självrespekt. För henne är engelska den första attraktionen som lockar barn till klassrummet. Men det hon vill ingjuta i dessa barn från bergsområden genom sina lektioner är förmågan att lära sig självständigt, en känsla av ansvar gentemot sig själva och uthålligheten att fullfölja sina studier till slutet.

Hon accepterar inte tankesättet att "allt är tillåtet eftersom det är gratis". Hon sätter strikta regler: om eleverna inte slutför uppgifter eller bryter mot disciplinära krav kommer hon att be dem att sluta närvara. Faktum är att Ms. Hang redan har avskedat flera elever för att de inte uppfyllt sina åtaganden.

Denna filosofi innehåller en djup livsläxa som hon vill förmedla till barnen i höglandet: "Jag vill att ni ska förstå att ingenting i den här världen kommer naturligt och gratis. Varje prestation måste förtjänas genom ansträngning, svett och egeninsats. Att få stöd betyder inte att man har rätt att vara slarvig inför sin egen framtid."

Förutom att förmedla kunskap, införlivade hon skickligt lektioner om självständighet och ömsesidigt stöd i sina klasser. Precis som samhället i Lang Gao-byn är beroende av varandra under risskörd, jordnötsplantering och blomsterplockning, lär Ms. Hang också barnen hur man delar kunskap som ett vackert sätt att leva. Hon ingjuter i dem ett nytt tankesätt: att vara god engelska handlar inte om att skryta, utan snarare att engelska är det bästa verktyget, nyckeln, för att de med självförtroende ska kunna lämna sin by och få tillgång till världens kunskap.

När eftermiddagslektionen närmade sig sitt slut pratade barnen ivrigt medan de gick nerför backen för att åka hem. Efter ett år hade Ms. Hang Lunas klass blivit en välbekant del av byn. Förutom att ge kunskap hjälpte lärarens allvar och kärlek i tysthet barnen att förändras varje dag, vilket gjorde dem starkare och mer självständiga på sin resa framåt.

Källa: https://phunuvietnam.vn/lop-hoc-tieng-anh-0-dong-o-khanh-thuong-238260520155856382.htm