En glimt av nordvästra Vietnam

Backpacking för kontorsanställda erbjuder många intressanta upplevelser, främst tack vare kontakter med kollegor och klasskamrater. Människor från södern som besöker nordvästra USA kommer att få unika upplevelser och möta en region med storslagen natur och kultur som passar deras omständigheter och preferenser.

Vår i höglandet. Foto: Pham Le Dung

* Legender från den antika huvudstaden

Ninh Binh- provinsen kan delas in i två delar: det urbaniserade området, som skapar en lugn atmosfär på en vidsträckt yta, och området med historiska platser och natursköna landskap, sammanvävda med historia och legender, både fängslande och djupt meningsfulla.

Vi vågade oss djupt in i Trang An-området – ett världsarv för kultur och natur, den antika huvudstaden Hoa Lu och dess antika grottor… Ju längre vi kom, desto mer kände vi oss vilsna i en djup andlig värld av våra förfäder, av berättelser om nationsbyggande och försvar. Det var en resa genom Trang An – Tam Coc – Bich Dong – den antika huvudstaden Hoa Lu, där vi korsade det forntida vietnamesiska folkets grottor. Besökarna kunde återuppleva berättelser om kungar och människor som skyddade landet, förlitade sig på naturens robusthet för att bygga sitt imperium och använde kärlek som grund för stabilitet och utveckling.

Vi besteg berget Ma Yen för att titta ner på Hoa Lu, där den heliga flaggan, som går tillbaka till Trung-systrarnas tid, var svagt synlig, rest bredvid den heliga floden Sao Khe. Dinh- och Le-dynastierna förlitade sig på denna forntida huvudstad och följde den långa floden för att bygga sin nya huvudstad (Thang Long), födelseplatsen för nationens bestående utveckling. När vi besökte de yttre och inre citadellerna och bevittnade de forntida strukturerna som bevarats eller restaurerats till sin ursprungliga form för århundraden sedan, blev vi djupt rörda och fyllda av beundran. Det väckte minnen från vårt hemland, med Tran Bien-litteraturtemplet och legenderna om Dong Nai- floden och dess skogar.

Vi hade bara chansen att resa längs en kort, representativ sträcka av Ninh Binh, men vi kunde aldrig glömma den bestående skönheten och vitaliteten hos bergen, floderna och historien, som tycktes leva vidare för evigt. Styrkan i folkets anda, deras djupa nationella stolthet och tillgivenhet, gav en strålande vitalitet till naturen.

Omvänt höjer de heliga bergen och floderna också mänsklig medvetenhet och ansvar. Jag är verkligen imponerad av Ninh Binhs syn på turism, där en båtman vid Trang An-kajen också fungerar som guide och i detalj återberättar historier om kungarnas tillflyktsorter och strider, eller berättelser om revolutionära kadrer och soldater, berättelser om stalaktiter gömda djupt inne i bergen, och berättelser om flyttfåglar som flyger iväg och sedan återvänder…

Förutom det har Ninh Binh även An Tiem-grottan, Thung Nham - fåglarnas rike, Cuc Phuong nationalpark, Bai Dinh-pagoden... De kulturella och historiska värdena som är förknippade med andlighet är en enorm andlig skatt som säkerställer att när människor kommer till den antika huvudstaden, till Ninh Binh, kommer de aldrig att glömma detta land som är utgångspunkten för den majestätiska nordvästra delen.

* Besöker huvudstaden i Muong-regionen

Vi anlände till Hoa Binh efter en resa till Truong Sa med Hoa Binh Provincial Ethnic Arts Troupes chockgrupp. Efter att ha sjungit med i artisternas sånger, melodier och danser, lyssnat på gongar och flöjter tillsammans med soldaterna som vaktade öarna, kunde vi känna Muong-kulturens själ och skönheten i folkets anda i nordvästra Vietnam.

När vi anlände till Hoa Binh precis under 30-årsjubileet för provinsens litteratur- och konstförening, vilket också sammanföll med nationaldagen, fick vi möjlighet att lära oss mer om den antika huvudstaden i Muong-regionen och folkets kärlek till revolutionen och president Ho Chi Minh.

Belägen mer än 10 km från Hoa Binhs vattenkraftverk vid floden Da, efter att ha passerat Cun-sluttningen på den gamla Highway 6, öppnar sig byn Giang Mo i Binh Thanh kommun, Cao Phong-distriktet, för en mycket intim samhällsturismmodell för Muong-folket. Där njöt vi av doftande klibbigt ris, äppelvin, Cao Phong-apelsiner och lyssnade på Muong-landets forntida sånger.

Ägaren till huset på pålar satt vid fönstret och berättade entusiastiskt om Muongs nyår och självständighetsdagen. Under Muongs nyår samlas folk för att sjunga folksånger, utbyta nyårshälsningar och bjuda på vin… Självständighetsdagen, å andra sidan, varar exakt en vecka, med början den 2 september. Byborna har en stor fest, alla barn och barnbarn rusar hem, och den röda flaggan med en gul stjärna vajar överallt i byn…

Med 40 hus på styltor kan byn Giang Mo (eller Mo Xa) välkomna inhemska och internationella turister för avkoppling eller för att lära sig om Muong-kulturen. Provinsen har väglett byn i att etablera en gong- och danstrupp bestående av sina egna invånare för att underhålla turistgrupper. Med en lugn och självsäker attityd använder byborna alltid uppriktighet, enkelhet och ett varmt, entusiastiskt sätt att leva för att ge besökarna lugn och ro.

Under den korta resan "snubblade" vi över Muong-folkets sanna huvudstad på Muong Cultural Heritage Museum – ett privat museum som ägs av hantverkaren Bui Thanh Binh, tidigare biträdande direktör för Hoa Binh Provincial Tourism Company. Med en total yta på över 4 000 kvadratmeter och mer än 6 000 artefakter utställda, återskapar detta utrymme aspekter av Muong-folkets liv, kultur och historia, inklusive extremt sällsynta artefakter som en samling Muong-gongar (över 100 delar), bronstrummor och Doi-kalendern (en bambukalender som återspeglar hela Muong-folkets livsfilosofi)... Och särskilt avslöjas här de unika dragen i byhövdingens hus, en guldålder och höljd i mystik...

* Förlorad i den primitiva byn

Mycket nära den historiska platsen Tay Tien välkomnade Pha Luong-toppen oss i den bitande vintersolen, med spridda plommon- och persikoträd i blom. Den kalla vintern avskräcker inte turister från hela världen från att besöka byn Hang Tau, även känd som byn Nguyen Thuy (byn Ta So, kommunen Chieng Hac, staden Moc Chau, distriktet Moc Chau, provinsen Son La). Detta är också en modell för samhällsturism, djupt rotad i den thailändska etniska gruppens kulturliv, med unika egenskaper: ingen elektricitet, inget Wi-Fi, inga motorfordon (förutom motorcyklar som tar dig till byns början) och inga boendetjänster. För att övernatta måste du ta med ett tält, men det är nödvändigt om du vill njuta av den friska luften och den orörda, pittoreska naturen, orörd av betongbebyggelse.

Nordvästra regionen är majestätisk, med sin rika historia och unika etniska kultur, alltid full av en kraftfull, latent vitalitet. Nordvästra regionen är ett land av vassa klippor, mäktiga floder, höga berg och djupa vattenfall ... alltid inbjudande, med nordvästra människors kallelse som flödar över av kärlek.

Den ursprungliga byn består av endast cirka 20 hus på pålar av trä och halm, inbäddade mot den klippiga bergssidan, utspridda över en mycket grön och ren äng. Byns unga män har förmodligen gått in i skogen eller tar med sig besökare in och ut, så från byporten in i den gröna ängen möter vi mestadels kvinnor. Dessa kvinnor sitter vid kolspisar, upptagna med att baka kakor och potatis medan de smidigt broderar traditionella tyger; vissa rensar flitigt gräset; andra leker med sina barn vid den lilla bäcken eller bland de taggiga klipporna… Denna scen framkallar en märklig känsla av lugn och ro. Vi fängslades av leendena på dessa kvinnors osminkade ansikten, barnens ögon och kinder, och barnen som glatt lekte på gräset…

Vi dröjde oss kvar till sen eftermiddag och tittade på byborna som vallade sina gäss, grisar och kycklingar tillbaka till sina hus på pålar, och följde tonåringarna när de ledde sina bufflar över ängarna. Till och med de vänliga, rent vita hästarna böjde sina huvuden till farväl, men vi ville inte ge oss av. Landskapet här var vackert, "som ett paradis" (som författaren Le Phuong Lien anmärkte). Byborna lovade att ta oss tillbaka nästa månad för att se persikoblommorna, plommonblommorna och boveteblommorna som täckte kullarna på våren. Vi kunde aldrig glömma den fylliga, saftiga boskapen som betade i byn Hang Tau; den djupa grönskan i de avlägsna bergskedjorna; inte heller kunde vi glömma de böljande, slingrande sluttningarna och gestalten av ett barn som satt på ett molntäckt berg med utsikt över slätten med dess glittrande bäck…

Lilla Mai

Källa: https://baodongnai.com.vn/dong-nai-cuoi-tuan/202402/mot-thoang-tay-bac-c0d45de/