Ett familjehem sår frön av vänlighet.

Familjen till Ms. Dang Thi Truc (Tan Binh-distriktet, Ho Chi Minh-staden) slog in 400 riskakor för att skicka som presenter till människor i norr - Foto: Y. TRINH

Jag önskar folket i norra Vietnam en snabb återhämtning från sina svårigheter och en återgång till stabila liv. Det är allt vi kan erbjuda dem.

Fru Dang Thi Truc

Familjen till Ms. Dang Thi Truc (55 år gammal, bosatt på Nguyen Bac Street, Tan Binh-distriktet, Ho Chi Minh-staden) är också likadan. I många år har hon, hennes systrar och syskonbarn, vid varje större fullmåne, särskilt fullmånen under den sjunde månmånaden och midhöstfestivalen, ofta gått samman med välgörare de känner för att dela ut viktiga varor till fattiga människor.

De senaste dagarna har hon i sitt mysiga vardagsrum väntat på att de andra kvinnorna ska slå in riskakorna medan hon knyter snörena. Klädd i färgglada kläder och med en glad röst har hon och fem familjemedlemmar, plus några grannar, slagit in 400 vegetariska riskakor för att skicka till översvämningsdrabbade områden i norr.

Från klockan 9 på morgonen satt kvinnorna och deras grannar tillsammans för att arbeta. De förberedde 100 kg klibbigt ris, 20 kg mungbönor och 20 kg svarta bönor och delade upp ingredienserna över två dagar och var klara runt klockan 2 på morgonen varje dag. Efter att ha slagit in dussintals knippen kokade de dem gradvis i tre grytor.

Fru Truc skrattade: ”Nu kan jag knappt hålla ögonen öppna, jag är så sömnig. Jag hade inte tid att vila vid lunchtid, så jag köpte snabbt risnudlar och gurkor till alla att äta med sojasås, och alla sa att det var utsökt.”

Samtidigt satt fru Dang Thi Sen, fru Trucs äldre syster, trots att hon led av knäsmärtor och behövde en stödskorsett, bredvid för att hjälpa till med inlindningen. Hennes vänstra ben var utsträckt och hennes ansikte strålade av ett leende. Systrarna och grannarna arbetade tillsammans och pratade, vilket ytterligare stärkte sina vänskapsband.

Människor påminner ofta varandra om att göra goda gärningar effektivt och att värdesätta varje föremål som ges bort. För att säkerställa att riskakorna ska hålla i "en hel månad utan problem" blötlägger familjen därför inte riskakorna över natten eftersom de snabbt skulle bli dåliga. Istället tvättar de det noggrant innan de slås in. Kakorna vakuumförpackas och arrangeras prydligt.

Angående anledningen till denna välgörenhetsgärning sa Truc att hon och hennes systrar såg nyheter och bilder online och tyckte så synd om familjen. De påbörjade arbetet själva samtidigt som de uppmanade släktingar och bekanta att delta.

Särskilt några människor långt ifrån, som länge bott grannar med varandra, hörde nyheten och skickade extra förnödenheter. Med mild röst anförtrodde fru Truc: "Jag önskar vårt folk i norr en snabb återhämtning från sina svårigheter och ett stabilt liv. Det här är allt vi kan göra för att hjälpa dem."

En entusiastisk hjälpare, som är moster till sin mormor, är Hoang Nguyen Bao Minh (en elev i elfte klass). Minh sa att när hon fick veta att alla i familjen planerade att slå in kakorna, hängde hon glatt med.

Jag hjälper till att torka av bladen, förbereda krukor och behållare. När kakorna gräddas sitter jag och tittar på vattnet och kakorna. Om damerna behöver köpa något annat behöver de bara ropa på så ska jag snabbt ordna det.

När hon tillfrågades om hon var trött skakade Minh på huvudet och log glatt: "Jag känner mig väldigt glad att det jag gör hjälper människor i nöd. Dessutom, tack vare denna familjetradition, känner sig alla mer sammankopplade och kärleksfulla mot varandra."

Förutom kakorna samlade fru Trucs familj även in nödvändiga förnödenheter, medicin, medicinsk olja och till och med torkat bröd som donerats av välgörare. Allt detta lastades på lastbilar och transporterades till Yen Bai, Thai Nguyen, Lao Cai och andra platser i god tid.

Minh berättade att hennes familj har en tradition att årligen volontärarbeta. Hon gör alltid en ansträngning för att hjälpa sin familj vid dessa tillfällen. Med en students blyga, oskyldiga uppträdande uttryckte hon: "Jag lärde mig om den vietnamesiska traditionen att 'hjälpa de behövande'. Jag får uppleva och utöva denna tradition, och jag känner mig glad när jag personligen kan dela med mig till de behövande."

Sedan log hon vackert och fortsatte att hjälpa sin familj att noggrant förbereda de väldoftande riskakorna, fyllda med aromen av kokta bönor.

De vuxnas vänlighet i familjen förs vidare av barnbarn som Minh och kommer att sprida sig vida omkring.

Källa: https://tuoitre.vn/nep-nha-gieo-mam-thien-20240922100924151.htm