För exakt två år sedan deltog äldste Y Kông i begravningen av en byäldste från Katu i Song Kon-kommunen, och hjälpte därefter familjen med begravningsarrangemangen. Äldste Y Kôngs närvaro vid den tiden var en stor tröst för familjen och Katu-samhället eftersom inte många unga människor känner till traditionella begravningsseder, särskilt för respekterade personer med betydande roller i lokalsamhället. Under de många dagarna begravningen pågick såg man fortfarande en äldre före detta distriktsordförande, trots sin sviktande hälsa, iklädd sina finaste brokadkläder, agathalsband, vildsvinsbetar och en prydligt knuten huvudduk...
Äldste Y Kông var en högt respekterad person i Cơ Tu-samhället, en andlig pelare, en symbol för enighet och betraktades som ett "levande museum" för traditionell kultur. Hela hans liv ägnades åt att bevara och föra vidare kulturella värden till den yngre generationen. Hans bortgång är en stor förlust för lokalsamhället.
Biträdande sekreterare för partikommittén i Song Vang kommun, Dinh Thi Ngoi
1. Jag har fortfarande för vana att besöka byns äldste Y Kông varje gång jag går upp på berget. Förutom att hälsa på honom är besöket en möjlighet för mig att samla mer kulturell information från ett "levande museum" som finns. Många livfulla historier berättas och förklaras efter varje gång jag "ställer en fråga". Märkligt nog är äldste Y Kông alltid väldigt villig och ... glad varje gång jag ställer en fråga.
Äldste Y Kông sade att Cơ Tu-kulturen riskerar att försvinna. En del av detta beror på att Cơ Tu-folket själva inte fullt ut har insett sin gemenskaps roll och kulturella värde. Därför sveps deras traditionella identitet oavsiktligt bort av tidens lockelse, vilket förlänger denna oro.
”Jag är här varje dag, och om jag inte är sjuk tar jag mig tid att tillverka trummor och snida trästatyer. Endast äldre kommer ibland för att titta, ställa frågor och lära sig hur man gör det. Det är sällsynt att se unga människor vara intresserade. Det är därför många människor nu, även i medelåldern, ännu inte är skickliga på att spela trummor och gongar, utföra ritualer för att dyrka andar eller begravningsritualer för avlidna, än mindre att recitera och sjunga folksånger eller bygga Co Tu-gravar”, anförtrodde äldste Y Kông en gång.
Under ett möte nyligen tycktes samtalet lugna ner sig när regnet föll, och gamle Y Kông uttryckte sin oro: även i byn Tống Coói (Sông Vàng kommun), där han bor, saknar många hushåll traditionella brokadtyger och gongar. När de behöver dem måste de låna eller tigga om dem. Han erkände att även om livets tempo nu är väldigt annorlunda än förr, är "det inte nödvändigtvis bra att vara för annorlunda".
Eftersom han inte vill att den situationen ska fortsätta har äldste Y Kông under senare år, när han har ledig tid och god hälsa, passat på att tillverka fler trummor och dekorativa trästatyer. Förutom att sälja dessa föremål till turister donerar han ibland dessa "kulturskatter" tillbaka till samhället, vilket återupplivar värdet av deras identitet hos unga människor. Genom detta har äldste Y Kôngs lilla hus gradvis blivit ett resmål för många Cơ Tu-människor och turister.
Sedan byggde äldste Y Kông en moong (traditionellt samhällscenter). Han finansierade detta med besparingar från försäljning av trästatyer och trummor till besökare. Många unika kulturella produkter visas inuti moongen, och alla som kommer och ser dem på nära håll blir oundvikligen förvånade. Ett traditionellt Katu-kulturellt utrymme formas och upplyses av denna respekterade byäldstes berättelse och anda.
2. Fru Dinh Thi Thin, en guide för den etniska gruppen Co Tu i Song Kon-kommunen, berättar att hon i många år har använt Co Tus kulturella berättelse för att skapa unika turismprodukter och upplevelser för besökare. Bland dessa ideala destinationer finns byäldste Y Kongs kulturella område.
”Hos byäldste Y Kông är många internationella turister inte bara fascinerade av det unika kulturella rummet, utan också imponerade och fängslade av berättelsen och resan med att bevara och främja traditionella värderingar hos en respekterad byäldste i samhället. Efter varje möte beställer många turister produkter från äldste Y Kông, såsom trästatyer, kohudstrummor, bambuflöjter etc., för att göra souvenirer till sina släktingar”, delade Ms. Thìn.
Det är ingen slump att Ms. Dinh Thi Thin valde byäldern Y Kongs kulturella plats som ett stopp för sina turister. Förutom andra unika destinationer som kulturturismbyn Bho Hoong, vävbyn Dho Roong, varma källorna A Pang och Dong Giang Sky Gate, är äldste Y Kongs hus "valet nummer ett", vilket förenar en omfattande resa med att utforska den djupgående inhemska Co Tu-kulturen.
”Turister är ofta mer intresserade av en specifik berättelse än av att se en produkt som visas upp. Äldste Y Kông är en verklig person, med verkliga berättelser. Hans enkla berättarstil, efter att ha översatts, förvånar och får beröm från turister. De uttrycker respekt och beundran för det sätt att tänka och uppföra sig hos en äldre i hans kultur och samhälle”, berättade Ms. Thìn.
3. Förra året gav jag byäldste Y Kông ett porträtt som jag hade tagit några månader tidigare. I det nedre vänstra hörnet av fotot fanns ett citat från honom som hade publicerats i den lokala partitidningen. I det ögonblicket syntes glädjen tydligt i hans ögon. Efter att ha noggrant granskat det tog äldste Y Kông min hand och sa: "Om den nedre delen översattes till engelska skulle fler människor förstå innebörden av fotot."
Jag blev lite förvånad, för även vid nästan 100 års ålder var äldste Y Kông fortfarande mycket skarpsinnig och djupt intresserad av spridningen av Cơ Tu-kulturen och -andan. Han sa att i samband med integration välkomnar Cơ Tu-folket många internationella turister. Därför ses de som "ambassadörer" som för Cơ Tu-kulturen och berättelserna närmare internationella vänner...
Katukulturen är oskiljaktig från byns äldste Y Kông. För några dagar sedan, trots hans sviktande hälsa, såg många fortfarande den äldste sitta i sin rullstol och glatt prata med turister. Hans berättelser var inget annat än Katukultur och dess traditionella värderingar, och andan av gemenskapssolidaritet i höglandet.
Äldste Y Kông, vars riktiga namn var Nguyễn Dưl, föddes 1928 i Ba-kommunen (Dong Giang-distriktet, tidigare Quang Nam-provinsen), numera Song Vang-kommunen, i staden Da Nang . Han lämnade sin familj och gick med i den revolutionära rörelsen 1955.
Äldste Y Kông innehade många viktiga positioner: Ordförande för folkkommittén i Đông Giang-distriktet (1971–1975), ordförande för folkkommittén i Hiên-distriktet (1976–1979), ordförande för Vietnams fosterlandsfrontskommitté i Hiên-distriktet (1979–1982). Han hedrades av partiet och staten med första klassens motståndsmedalj, första klassens befrielsemedalj, tredje klassens självständighetsmedalj och 65-årsmedlemsmärket i partiet.
Äldste Y Kông liknas av Cơ Tu-samhället vid Triing-fågeln, en typ av näshornsfågel (markfågel) som vanligtvis lever i den östra Trường Sơn-bergskedjan. I Cơ Tu-kulturen är Triing en helig fågel, ofta avbildad på taken till gươl (traditionella kollektivhus), och symboliserar utsökt skönhet och auktoritet.
Källa: https://baodanang.vn/ngung-dap-mot-canh-chim-triing-3315362.html
Kommentar (0)