Poeten Pham Thien Thu har gått bort.

(NLĐO) - Som en poet med minnen från skolåldern har Pham Thien Thu gått bort, men hans poesi fortsätter att fängsla de kära.

Poeten gick fridfullt och lugnt bort.

På eftermiddagen den 7 maj chockerades litterära och musikaliska kretsar, tillsammans med ett stort antal poesiälskare, av nyheten om poeten Pham Thien Thus bortgång i hans hem, vid 86 års ålder. Hans bortgång avslutar en anmärkningsvärd poetisk resa – en där hans verser inte var högljudda eller överdrivet filosofiska, men kraftfulla nog att fängsla generationer av läsare med sin rena, nostalgiska och djupt mänskliga skönhet.

Poeten Pham Thien Thu

Enligt författaren Le Viet Yen, en nära bror till poeten, gick han fridfullt och lugnt bort. Den morgonen pratade han fortfarande och åt fågelbosoppa under familjens vård. Men efter ett år av sviktande hälsa dök han gradvis mer sällan upp på sitt välbekanta kafé – en plats där otaliga litterära möten hade ägt rum, dit poesiälskare kom för att lyssna på honom berätta historier om livet och poesi med sin långsamma, milda röst.

Poetens kvarlevor begravdes vid Vinh Nghiem-pagoden från 7 till 9 maj, varefter han kremerades vid Binh Hung Hoa-krematoriet.

Ett poetiskt liv som har gått igenom många omvälvningar.

Poeten Pham Thien Thu, vars riktiga namn är Pham Kim Long, föddes 1940 i Kien Xuong i Thai Binh-provinsen. Han flyttade till södern 1954 och visade en talang för litterärt ursprung redan i ung ålder.

Hans liv tog många ovanliga vändningar: han blev en gång munk, studerade vid Van Hanh-universitetet och återvände sedan till det sekulära livet, men buddhismens och zenmeditationens anda är fortfarande tydligt närvarande i hans poesi.

Inom den sydvietnamesiska poesins flöde före 1975 hade Pham Thien Thus poesi en unik plats. Han eftersträvade inte storslagna uttalanden utan återvände till djupt mänskliga känslor: en gammal väg, en vit klänning, ljudet av skolträskor, en säsong av flamboyanta blommor, en tyst blick. Det är denna enkelhet som har gjort att hans poesi har bestått i allmänhetens hjärtan så länge.

År 1968 dök samlingen "Poems by Pham Thien Thu" upp och blev snabbt populär. Men det var inte förrän "Once Upon a Time, Hoang Thi" som hans namn verkligen blev ett gemensamt minne för många generationer. "Once Upon a Time, Hoang Thi" - en dikt som överskred sidorna och blev ett kollektivt minne.

I den moderna vietnamesiska poesins historia har få dikter haft ett så djupt och utbrett inflytande som "Det var en gång, Hoang Thi".

Dikten skrevs 1966, utifrån hans minnen av en skolflicksromans med Ms. Hoang Thi Ngo, hans klasskamrat vid Van Lang-universitetet. Det var en mycket mild, avlägsen känsla, men tillräckligt för att vara livet ut.

Verserna: ”Tio år har gått sedan Ngo av misstag gick förbi här. Det gamla trädet är fortfarande tunt. Dess röda grenar lutar…” har blivit en del av minnena hos otaliga människor som har gått igenom sina skolår.

Det anmärkningsvärda är att Pham Thien Thus poesi inte begränsades till sidan. När kompositören Pham Duy tonsatte den som sången "Ngay Xua Hoang Thi" (Förr i tidens Hoang Thi), framförd av den berömda sångerskan Thai Thanh, överskred verket den litterära sfären och blev en symbol för nostalgi i vietnamesisk musik.

Många kunde sången utantill, bara för att flera år senare söka upp originaldikten. Detta visar den extraordinära vitaliteten i hans poesi: enkel men gripande, mild men bestående.

Vackra tysta stunder i vietnamesisk litteratur

Förutom "Once Upon a Time, Hoang Thi" har många av hans andra dikter också tonsatts och blivit berömda sånger som "Taking You to Find the Golden Flower Cave", "You Go to This Temple" eller "Calling You a Flower of Sorrow".

Poeten Pham Thien Thus bortgång har lämnat många med ånger eftersom, tillsammans med honom, en generation poeter som skrev med sina själars ursprungliga känslor gradvis håller på att tyna bort.

På de trädkantade gatorna i gamla Saigon. I den vita áo dài (traditionell vietnamesisk klädsel) som passerade genom minnen. Hos dem som en gång älskade med skoldagens pinsamma vemod. Och i dikter som verkar så lätta men har kraften att bestå genom åren.

Poeten Pham Thien Thu har gått bort. Men "Det var en gång Hoang Thi" kommer förmodligen att bli ihågkommen för alltid som en vacker del av vietnamesisk litteratur och musik.

Källa: https://nld.com.vn/nha-tho-pham-thien-thu-qua-doi-196260507215435132.htm