Författaren Ngan Hang och hennes texter om kvinnor.

För Ngan Hang är känslor den viktigaste och mest meningsfulla källan för varje sida hon skriver. Den som följer författaren Ngan Hangs kreativa resa kommer tydligt att se att bilden av kvinnor är en rik och oändlig källa, vilket gör hennes texter unika och fängslande. Varje sida är en berättelse, en personlig röst, en bit i livets mångfacetterade pussel.

Báo Thanh Hóa•21/01/2026

Samlingen av noveller och essäer "Trebladshuset" (Folkets arméförlag, 2020) av den kvinnliga författaren Ngan Hang.

"Tempelklockorna ekar" - en kvinnas tårar i krigstid.

Det verkar som att alla kvinnor som presenteras i novellsamlingen "Echoes of the Temple Bell" (People's Army Publishing House, 2016) av den kvinnliga författaren Ngan Hang har vänliga, medkännande hjärtan, alltid kärleksfulla och längtande efter att bli älskade med all uppriktighet. Livet är dock orättvist när det gäller att belöna dessa goda egenskaper, och presenterar alltid otaliga vändningar och händelser som kastar deras liv i svårigheter och olycka. Kanske är den yttersta förkroppsligandet av detta liv av svårigheter och olycka karaktären O i novellen "Echoes of the Temple Bell". Titeln på novellen används som titel för hela samlingen.

O var en viljestark kvinna som levde efter ideal, inte hade bråttom med romantik, utan helhjärtat ville delta i kampen och hjälpa sitt hemland och land. Hennes by välkomnade en militär enhet för att fira Tet (månens nyår). Bland dem fanns farbror Hoi, en lagledare ungefär tre år äldre än O. Liksom O levde farbror Hoi också efter ideal; han hade lämnat sitt andra år på universitetet för att ta värvning utan sina föräldrars vetskap. Denna gemensamma idealism började överbrygga klyftan mellan dem. Gradvis fick små interaktioner och möten i livet den unga kvinnans hjärta att slå snabbare och väckte känslor. O tyckte om farbror Hoi, och kanske började farbror Hoi också känna tillgivenhet för O från dessa subtila, diskreta upplevelser.

Sedan, allt eftersom känslorna växte i deras hjärtan, var arméenheten tvungen att lämna byn och fortsätta sin marsch. De hade inte haft en chans att uttrycka sin kärlek, men de hade redan delat ögonblick av extas och sått frön av längtan i varandra. Motvilligt skilda vägar väntade O tålmodigt. När hon fick nyheten om farbror Hois död kände O det som om halva hennes själ hade dött. Hennes kärlek var för stor, och den plågsamma väntan på så många år gjorde det omöjligt för henne att acceptera sanningen. Hon bestämde sig för att lämna byn, följa kärlekens kallelse, trotsa faran, och anmälde sig frivilligt till slagfältet Bình-Trị-Thiên som ungdomsvolontär. Hon mötte döden otaliga gånger; ett sår hade inte ens läkt innan ett annat började blöda. Men O ignorerade all fysisk smärta.

Tragedin drabbade O återigen. Hennes enhet föll i fiendens händer. De trampade skoningslöst på kvinnorna. Bomber och kulor kunde inte döda dessa starka, modiga kvinnor, men smärtan, förödmjukelsen och avskyen överväldigade dem. De försökte alla begå självmord genom att bita sig i tungan. O bet dock ihop tänderna och höll ut, driven av en stark önskan: kärlek. Fienden misshandlade O och fängslade henne i en källare.

O levde som om hon redan vore död. Läsarna kan känna den fysiska och mentala smärtan hos kvinnan som sitter fängslad i den mörka källaren dag efter dag. Om hennes längtan efter att hitta farbror Hoi inte hade varit stark nog för att övervinna den hårda verkligheten, skulle O kanske ha dött i samma ögonblick som hon förödmjukades av fiendens soldater. Kärleken orsakade O oerhört lidande, men hon älskade av hela sitt hjärta. En av de saker som ger den största lyckan i en kvinnas liv är kärlek; och kärlek är också en av de saker som orsakar den största olyckan i en kvinnas liv. Så är det med ett mänskligt liv, genom otaliga livstider.

Karaktären O är typisk för det tragiska livet, fyllt av tårar på tårar och smärta på smärta, för en kvinna under krigstid. När O räddades ur gropen var hon halvmedveten, fysiskt och mentalt bruten. Det var kärleken och omsorgen från omgivningen som gradvis hjälpte henne att återhämta sig och ledde henne till att besluta sig för att söka tillflykt i ett tempel, en plats för frid för en kvinna tyngd av både fysiska och känslomässiga sår.

Berättelsen avslutas när knuten i O:s hjärta löses upp. Det är i det ögonblick då O känner igen farbror Hoi i en tv-sändning. Han är fortfarande frisk, hans liv är fridfullt och han har fru och barn. Från sitt deltagande på tv nämnde han byn och sina kvardröjande ånger över O. Efter så mycket längtan, väntan och uppoffringar såg O äntligen mannen hon älskade så djupt, men hon vägrade absolut att träffa honom. O återlämnade hårnålen från flera år sedan till farbror Hoi och slöt fridfullt sitt hjärta för templet.

Krig är verkligen brutalt. Krig sliter sönder otaliga människors kärlek, vilket leder till att många liv förstörs och många ungdomar går förlorade för jorden. Bland dem skildras kvinnors liv alltid i tårfyllda scener. Ngan Hang har skildrat personlig kärlek sammanflätad med patriotism. Ngan Hang föddes i fredstid, men hon skriver om kvinnor i krig med djup empati och tacksamhet.

"Treklöverhuset" - en kvinnas instinkt är att vara förlåtande.

Om "Den ekande tempelklockan" är kärlekens resonanta ljud, så avslöjar novellsamlingen och essäerna "Trebladshuset" (Folkets arméförlag, 2020) en modern, individualistisk och skarp Ngan Hang, som stillsamt observerar livets rörelser och skildrar dess inre känslor genom språket, på sidorna i sitt författarskap.

Författaren Ngan Hang och hennes texter om kvinnor.

Novellsamlingen "Echoes of the Temple Bell" (Folkets arméförlag, 2016) är en symfoni av kärlek, där varje kvinnas ansikte och livshistoria bidrar med en resonant ton.

"Treklöverhuset" är en saga som utspelar sig i vardagen. Varje karaktär har ett unikt öde, men kärleken och medkänslan lyser starkt och symboliserar de vietnamesiska kvinnornas skönhet under alla omständigheter. Det är en berättelse som utforskar efterkrigstiden på ett realistiskt, djupt och gripande sätt.

Från början av berättelsen framställs fadern – en veteran i den unika situationen att vara ensamstående far som uppfostrar sina barn – som väluppfostrad och förstående. Alla stöder idén att han ska gifta om sig, eftersom han skulle ha någon som håller honom sällskap.

Faster Lam, kvinnan som bodde precis bredvid, anmälde sig frivilligt att ta hand om veteranen av kärlek och sympati för hans svåra situation. Hans tre döttrar stödde idén, men deras far vägrade bestämt. Sedan, en dag, blev han allvarligt sjuk. När hans döttrar samlades runt honom såg de en annan kvinna dyka upp, inte faster Lam. Döttrarna blev irriterade och avvisade närvaron av detta okända ansikte. Men ingen visste att denna främling var en medsoldat som hade kämpat vid deras sida, den som hade skyddat deras mor från ett fiendens flyganfall. Och nu, med deras far sjuk, hade hon kommit för att ta hand om honom och frivilligt blivit deras styvmor... Mer än kärlek var det ett heligt band av kamratskap och gemenskap.

Handlingen intensifieras mot slutet av berättelsen, när faster Lam anländer till huset och identifierar sig som en välbekant del av hemmet – det varma och kärleksfulla huset med tre blad. Livet skulle verkligen vara så mycket vackrare om vi visste hur vi skulle sätta oss in i varandras skor, att dela och känna empati med allt.

Med sin enkla men djupa berättarstil, som förmedlar vackra livsbudskap, fängslar författaren Ngan Hang alltid läsarna med intensiv känslomässig resonans. En av de imponerande aspekterna av Ngan Hangs novellskrivande är hennes förmåga att utforska och skildra sina karaktärers psykologi; skapa situationer och berättelser inom berättelser. Som ett resultat lämnar bilden av kvinnor bakom dessa berättelser i Ngan Hangs verk ett bestående intryck på läsarna på grund av deras extraordinära motståndskraft, vänliga och medkännande hjärtan och varma hjärtan fyllda av kärlek – kärlek till livet och mänskligheten.

Text och foton: Nguyen Linh

Källa: https://baothanhhoa.vn/nha-van-ngan-hang-and-nhung-trang-viet-ve-phu-nu-275694.htm