Masker "berättar historier" om arv

Jag kom till kommunen Phuc Khanh i Lao Cai-provinsen en sen höstdag... säsongens sista solstrålar föll försiktigt på gräset och träden, på husen på pålar i den lilla byn Na Khem...

Jag anlände till Phuc Khanh-kommunen i Lao Cai- provinsen en sen höstdag… Säsongens sista solstrålar föll mjukt på gräset och träden, på husen på styltor i den lilla byn Na Khem, där vi mötte herr Ly Xuan Dinh – en man som alltid bär inom sig stoltheten och ansvaret att bevara och föra vidare Dao Tuyen-folkets masktillverkningsteknik från fem generationer av Ly-familjen. Herr Dinh log och väntade på oss vid bordet med många färger och otaliga teckningar av de heliga maskerna i Dao Tuyen-folkets religiösa liv här.

När man ser på herr Ly Xuan Dinhs händer, som har blivit förhårdnade med åren, och varsamt vidrör varje snideri, varje träådring, varje teckning, varje färg, verkar det väcka den sovande själen inom sig. Dao Tuyen-folkets masker, heliga och mystiska, har varit fästa vid många generationer i detta Phuc Khanh-land.

I Dao Tuyen-folkets kultur är trämasker och pappersmasker inte bara dekorativa föremål eller rituella rekvisita, utan också själar, broar mellan människor och gudar, mellan den synliga världen och den osynliga världen. Särskilt i vuxenceremonin – ceremonin för att bli vuxen och erkänna en Dao Tuyen-man som kvalificerad att vara shaman, eller i den vegetariska ceremonin – ceremonin för att skicka den avlidnes själ tillbaka till förfäderna, är masker oumbärliga föremål.

Varje mask är förkroppsligandet av en gud som skyddar byn. Enligt forntida övertygelser har Dao Tuyen-folket upp till 52 gudar som styr rikena: himmel, jord, vatten, träd, gräs, grödor... Varje gud har sitt eget ansikte och uttryck, omsorgsfullt ritat på banpapper – även känt som bambupapper eller dopapper (en typ av papper handgjort av Dao-folket av bambu eller doträdstammar). Från den tysta jordguden, den majestätiska vattenguden, till den milda barnmorskan eller skogens vilda kung – alla kommer från de begåvade händerna och respektfulla hjärtana hos hantverkare som Mr. Dinh.

Trä, papper och bläck är ett urval av himmel och jord… I Dao-folkets traditionella trähus blandas doften av fikonträ, papper och bläck med köksrök, varmt och intimt.

Herr Ly Xuan Dinh sa långsamt: ”För att göra en mask kan man inte välja trä slumpmässigt. Trädet måste vara intakt, aldrig trasigt, träffat av blixten eller delat på mitten. Dao-folket tror nämligen att träd är gudarnas boning. Träet som används för att göra masken måste vara nytt, fräscht och, när det är snidat, fortfarande ha doften av sav.” Sung-trä är den mest valda typen – lätt, svampigt och lätt att snida. Sung-trädet symboliserar också fertilitet och tillväxt, och symboliserar lycka.

Efter formning torkas masken naturligt och väntar på en "gynnsam dag" för att "viga" träet och officiellt förvandla det till ett heligt föremål. Detta görs vanligtvis under vegetariska ceremonier eller ordinationsceremonier, när shamanen reciterar en besvärjelse, slår på trumman och bjuder in anden att stiga in i masken.

Förutom form är färg det element som skapar Dao Tuyen-maskens själ. Varje färg har sin egen symbol: rött är kraft och eld, gult är ljus och välstånd, grönt är berg och skogar, liv, och vitt är underjorden och renhet.

Herr Dinh sa att shamanen, när han ritar masker, måste tydligt förstå varje betydelselager. En enda felaktig färgstreck kan förvränga ritualens helighet. De färdiga maskerna har ofta ett våldsamt utseende – vidöppna ögon, blottade tänder, vidöppen mun, hår som flyter ner som en svart bäck. Men dold under det "kusliga" utseendet finns en stark övertygelse: vildsintheten är till för att avvärja onda andar, för att skydda bybornas frid, för en riklig skörd, för att de avlidnas själar ska befrias.

I år, över sextio år gammal, upprätthåller herr Ly Xuan Dinh fortfarande lågan för kulturbevarande - han arbetar som shaman i byn Dao Tuyen... Därför är herr Dinh en av få Dao Tuyen-personer i Phuc Khanh som vet hur man tillverkar trämasker och målar pappersmasker, vilka har gått i arv från far till son, och herr Dinh är den femte generationen.

För närvarande äger Mr. Dinh fortfarande den trämask som användes i Dao Tuyens initieringsceremoni – en mask som ärvts från hans förfäder. Varje gång han rör vid den spruckna, tidsfläckade trämasken, tycks han höra viskningarna från bergen och skogarna, och sina förfäders läror.

”Jag behåller yrket att måla och tillverka masker, inte för att sälja. Jag gör det för att bevara Dao Tuyens tradition, så att framtida generationer ska veta hur man utför ceremonin korrekt. Masken är inte bara ett föremål, utan en berättelse om familjen, om övertygelser” – medan han talade tycktes Mr. Dinhs ögon lysa upp i den disiga röken från köket.

Nu lär sig även Mr. Dinhs son och sonson hantverket – de följer i sin fars fotspår och tillverkar trämasker och målar pappersmasker av Dao Tuyen-folket. Ungdomar i byn, även i andra kommuner som Bac Ha, Sa Pa, Bao Thang, kommer ofta till hans hus, inte bara för att se honom måla masker, utan också för att höra honom prata om gudarna, om sångerna och danserna i forntida ritualer…

Under vår resa till Phuc Khanh träffade vi konstnären Khuc Quoc An – en son från Hanoi , som har ägnat nästan 20 år åt att forska om etniska minoriteters kultur i höglandet, särskilt Dao-folket i Lao Cai, och han verkar ha funnit "själen" i masker av trä, bambu och papier-maché.

Målaren Khuc Quoc An – född i Hanoi, har ägnat nästan 20 år åt att forska om etniska minoriteters kultur i höglandet, särskilt Dao-folket i Lao Cai – sa att första gången han såg en Dao-mask blev han överväldigad av den kraftfulla energin som utgick från de till synes grova linjerna.

”Det är ett primitivt konstverk med djupgående filosofi. Varje träblock, varje färg, varje snideri innehåller Dao-folkets världsbild och filosofi. Skönheten här är inte perfektion, utan själen, trons vitalitet.”

Målaren Khuc Quoc An.

Under årens lopp har konstnären Khuc Quoc An rest till flera etniska minoritetsområden i Lao Cai för att studera antika masker och traditionella färgkombinationer för att införliva kulturarv i moderna målningar. För honom är dessa masker inte bara ett arv från en etnisk grupp, utan också en inspirationskälla för samtida vietnamesisk konst.

Teknikerna att tillverka trämasker och måla pappersmasker finns fortfarande kvar i Dao-folkets kulturliv i Lao Cai under festivalsäsonger, genom ljudet av trummor och trumpeter som ekar i bergen och skogarna. I synnerhet har den lokala regeringen och Lao Cais kultursektor under senare år gjort stora ansträngningar för att samla in, bevara och restaurera Dao-ritualer. Cap Sac- och Then-ritualerna har organiserats med deltagande av hantverkare och lokalbefolkningen.

Kultur- och turismprogram har gradvis gjort Dao-folkets trä- och pappersmasker till en höjdpunkt i kulturella utforskningsprogram, vilket hjälper turister att bättre förstå höglandsfolkets andliga värld.

Intressant nog har vissa hantverkare och målare införlivat maskbilder i konstverk, från målningar och skulpturer till dekorativa mönster, vilket skapar ett "nytt språk" mellan tradition och modernitet.

Målaren Khuc Quoc An sa: ”Dao-masker bör inte betraktas som föremål för dyrkan utan som estetiskt arv och kulturella symboler. När de respekteras på rätt sätt kan maskerna komma in i det moderna livet utan att förlora sina själar.”

För herr Ly Xuan Dinh är detta ännu mer meningsfullt. För honom är en ung person som kommer för att lära sig ett yrke, eller en turist som kommer för att höra historier om gudarna, också ett sätt att inspirera.

”Jag hoppas bara att mina barn och barnbarn vet att bakom träansiktena och pappersmaskerna finns berättelser om våra förfäder, om landet och skogarna, om vårt Dao-folk. Om vi ​​inte lär dem det kommer maskerna bara att finnas i montrar på museer”, oroar sig Dinh.

Sent på hösteftermiddagen täckte ljusgult solljus taket på Ly Xuan Dinhs hus. En trämask som gått i arv genom fem generationer hängde tyst på väggen, 52 pappersmasker i olika färger och uttryck... I det utrymmet forskade "eldens väktare" inom den etniska gruppen Dao Tuyen fortfarande flitigt om och förmedlade masktillverkningstekniker, och nynnade mjukt en uråldrig melodi: "Åh skog, snälla bevara min själ. Bevara ljudet av trummor, gongar, bevara våra förfäders masker..." som för att bekräfta att - oavsett hur tiden går, kommer Dao-maskerna att fortsätta att berätta historien om ursprunget, den bestående vitaliteten hos en nation som vet hur man hugger sin "själ" i varje träådring, varje helig teckning.

Presenterad av: Bich Hue

Källa: https://baolaocai.vn/nhung-chiec-mat-na-ke-chuyen-di-san-post887470.html