Lotussäsonger

På den tiden brukade mina syskon bara plocka några lotusknoppar för att sätta i en vas på sitt skrivbord, medan de tillbringade sin tid med att rodda båtar runt dammen och leta efter relativt mogna lotusblad med frön att koka och äta.

Jag minns inte hur länge jag bodde i det där flodområdet med sina lotusdammar innan jag återvände till min hemstad. Men i mina minnen från min "resa söderut" när jag växte upp finns bara de imponerande rosa lotusknopparna från Dong Thap Muoi kvar, som alltid väcker kära minnen från ett avlägset förflutet.

Senare, när jag läste dikten "Den vackraste" av Bao Dinh Giang, en revolutionär poet som bodde i den södra regionen, som hade raden: "Den vackraste lotusblomman finns i Thap Muoi / Det vackraste namnet i Vietnam är farbror Ho…", kände jag mig glad eftersom jag en gång hade lämnat mina fotspår i den flodregionen. Dikten har fyra rader, men folk nämnde bara de två första, och under en tid troddes den felaktigt vara en folksång.

Senare i skolan minns jag att min lärare en gång gav mig en övning att analysera folkdiktet "Vad är vackrare än lotusblomman i dammen? Gröna blad, vita blommor och gula ståndare sammanflätade. Gula ståndare, vita blommor, gröna blad. Nära leran, men utan den vidriga lukten av lera."

Mina klasskamrater och jag kämpade alla hårt för att skriva den bästa möjliga uppsatsen. Svårigheten låg i det faktum att även om alla kunde uppskatta lotusblommans skönhet, och dikten hade fångat den helt och hållet och bekräftat den redan från inledningen, kunde inte alla analysera den djupare, mer nyanserade innebörden av folksången tillräckligt och koncist.

Lotusblomman är en rustik blomma som odlas överallt från norra till södra Vietnam, med vita och rosa sorter som de vanligaste. Även om den växer från lera har lotusblomman ett elegant och milt utseende och avger en väldoftande, ren doft som förkroppsligar en gentlemans karaktär och vänligheten och renheten hos en själ som är orörd av världsliga bekymmer. Det är denna ädla och fridfulla skönhet som fick folket att välja lotusblomman som sin nationalblomma. Även om den ännu inte officiellt erkänd av staten har folket redan omfamnat den.

Jag minns en oförglömlig upplevelse. Det var 2011 när fotografen Tran Bich från Khanh Hoa kontaktade mig och bad mig koppla honom till tidningen Gia Lais redaktion för att organisera en utställning med temat lotusblommor i Pleiku City. Efter utställningen skulle han använda intäkterna från försäljningen av målningarna till lokal välgörenhet. Eftersom jag älskar lotusblommor presenterade jag idén för redaktionen, och de godkände den.

Doan Minh Phung, dåvarande chefredaktör för tidningen Gia Lai, hade en direkt diskussion med Tran Bich och enades om en plan för att samordna organisationen av utställningen "Lotusblommans liv". Detta var den första konstfotoutställningen med temat lotusblommor i Gia Lai-provinsen, och den mottogs väl. Utställningen, som hölls på bottenvåningen i Hoang Anh Gia Lai-hyreshuset, presenterade 50 konstnärliga fotografier om lotusblommans liv för allmänheten.

Många gånger under lotusblomningens säsong har jag besökt Lang Sen, president Ho Chi Minhs födelseplats. Lotusdammarna längs vägen från Nam Dan till Kim Lien, i full blom, avger en väldoftande arom som skapar en fridfull och lugn lantlig atmosfär. Många lotussorter har förts till Lang Sen, vilket skapar mångfald och en ren skönhet som ger pilgrimer som besöker president Ho Chi Minhs födelseplats en känsla av vänlighet och lugn.

I Gia Lai, på många platser som Pleiku, Phu Thien och Dak Doa, har människor använt dammar och sjöar för att odla lotus, både för att betjäna turister och för att sälja bearbetade produkter gjorda av denna växt. Jag var imponerad av lotusfältet i Ia Yeng kommun (Phu Thien-distriktet), som täcker 15 hektar och sträcker sig över ett platt område. Den här säsongen blommar de livfulla rosa lotusblommorna (en typ av hundrabladig lotus) vackert mot den blå himlen och förstärker den fridfulla skönheten i denna välmående landsbygd.

Källa: https://baogialai.com.vn/nhung-mua-sen-post325543.html