Folkets konstnär Tan Giao: Sången ger mig glädje

Från "Red Coral" är tillbakablicken på den konstnärliga resan med hundratals roller som revolutionära soldater som skyddar gränsen och öarna ett oförglömligt minne för folkkonstnären Tan Giao.

Reporter: Du gjorde ett starkt intryck på publiken i pjäsen "Red Coral" - en reformerad opera om havet och öarna på programmet "Ho Chi Minh City Literature and Arts Days". Hur känner du dig nu ?

- Folkets konstnär Tan Giao: Jag är väldigt rörd och stolt. "Red Coral" är ett speciellt cai luong-verk, inte bara på grund av temat hav och öar utan också på grund av marinsoldaternas tragiska anda. Pjäsen inspirerades av en sann händelse om soldaterna på DK1-plattformen som tappert kämpade mot den våldsamma stormen i december 1990. När jag förvandlades till karaktären kände jag deras tysta men stora uppoffring. Det var en roll som fick mig att rysa vid varje sång och varje rörelse på scenen.

Folkets konstnär Tan Giao

Kan du berätta mer om processen att delta i pjäsen och vilken inverkan ett verk om öar som "Red Coral" har på allmänheten?

- Detta är en pjäs av Tran Huu Trang Opera House, regisserad av Folkets konstnär Tran Ngoc Giau, med ett manus av författaren Bich Ngan och en omarbetad operabearbetning av författaren Pham Van Dang. Verket vann en guldmedalj vid Nationaloperafestivalen 2024 som hölls i Can Tho . Pjäsens framgång kommer från enighetens och kreativitetens anda, eftersom det inte är enkelt att uppträda på en scen utformad som en plattform.

Från det kreativa teamet till skådespelarna brann alla av kärlek till havet och fosterlandet. När vi uppträdde på den andra marinregionen fördubblades våra känslor när vi såg soldaterna i tårar. Jag tror att det inte finns någon mer värdefull belöning än att sjunga bland de människor vars berättelser vi skildrar.

Du gick in i det reformerade operayrket väldigt tidigt, men början måste inte ha varit lätt?

- Jag föddes i Ho Chi Minh-staden, min hemstad på modersmål är Long An (nu Tay Ninh). Jag älskade Cai Luong sedan jag var liten, så efter att ha avslutat 12:e klass gjorde jag inträdesprovet till skådespelarklassen på Tran Huu Trang-teatern. Lärare och erfarna artister lärde mig inte bara färdigheter utan förde också vidare min personlighet. Efter examen, eftersom jag inte hade några "rötter", stötte jag på många svårigheter, och var tvungen att sjunga på Phu Lam Park, Thao Cam Vien, Dam Sen... för att vårda min passion. När Tran Huu Trang Cai Luong-teatern etablerade en Cai Luong-chocktrupp, anmälde jag mig frivilligt för att uppträda för människor i avlägsna områden och gränssoldater.

Efter nästan 40 år av att spela soldat- och revolutionärsroller, känner du dig "instängd"?

– I det här yrket hoppas alla få en roll för livet, ett starkt intryck i publikens hjärtan. För mig innebär det att bli tilldelad rollen som soldat att få fullt förtroende att berätta historier om ideal och lojalitet under den modiga resa som vår armé och vårt folk har avverkat för att besegra utländska inkräktare. Rollen som Nguyen Ai Quoc i pjäsen "Fäderneslandet vid vägens slut" är ett bevis på det. Jag försökte inte visa upp en ledares status, utan ville bara porträttera en enkel, human patriotisk ung man. Kanske var det den uppriktigheten som berörde publikens hjärtan.

Folkets konstnär Thanh Dien (vänster) och folkets konstnär Tan Giao i pjäsen "Fäderneslandet vid vägens slut"

När du hedrades med Golden Apricot Award 2006, anordnat av tidningen Lao Dong, minns du fortfarande dina känslor det året?

– Hur kunde jag glömma det! När det tillkännagavs slutade mitt hjärta att slå. Mai Vang-priset är en värdefull belöning, utsedd av de som älskar traditionell teaterkonst. Därför betraktar jag det alltid som en stor milstolpe i min karriär, en bekräftelse på att publiken alltid följer teatern. Fram till nu, varje gång jag ser Mai Vang-statyn, blir jag fortfarande rörd som om det vore igår.

Mai Vang fyller 31, vilka förslag har du för att hjälpa utmärkelsen att spridas mer?

– Jag hoppas att Mai Vang-priserna fortsätter att förnya sina former av propaganda, särskilt genom att utöka sina kanaler för att nå unga publiker via sociala nätverk och digitala plattformar. Dessutom kan fler utbyten mellan konstnärer och allmänheten på orter organiseras, så att Mai Vang-priserna verkligen kan bli en "kärlekens bro" mellan konstnärer och publik. Jag hoppas också att organisationskommittén kommer att ägna mer uppmärksamhet åt traditionella teaterkonstnärer: Cai Luong, Tuong, Hat Boi, eftersom de anstränger sig för att bevara det nationella kulturarvet. När Mai Vang ackompanjerar traditionell konst kommer prisets humanistiska värde att vara ännu djupare.

Ur ett konstnärsperspektiv, vad anser du att traditionell teater behöver göra för att skapa produkter som tjänar kulturindustrin i Ho Chi Minh-staden?

– Det är viktigt att förnya tillvägagångssättet. Traditionell teater kan inte separeras från det samtida livet, utan behöver komma in i ett multimedialt kreativt utrymme: genom att kombinera ljud, ljus, digitalt, film, konst, mode ... för att skapa kulturella produkter som är både mycket estetiska och kommersiellt gångbara. Former som reformerad opera, klassisk opera och opera kan helt och hållet bli "kulturella varumärken" för Ho Chi Minh-staden om de satsar i rätt riktning.

Vad förväntar du dig av den nuvarande generationen unga skådespelare vid Ho Chi Minh Citys Cai Luong-teater ?

– Jag har en särskild tilltro till den unga generationen. De har energi, teknik och är snabba på att förstå trender. Jag hoppas bara att de behåller sin blygsamhet och lust att lära sig, för det här yrket lever på ordet "hjärta". Cai luong kan bara fortsätta existera om det förs vidare och lyfts till en högre nivå.

"Efter att ha sjungit sedan han var ung man på Dam Sen Park, behåller Folkets Artist Tan Giao fortfarande sin kärlek till yrket och konsten. Varje av hans roller är en tid att 'sätta segel', så att den reformerade operakonstens för alltid ska förankras i folkets hjärtan" - kommenterade Folkets Artist Thoai Mieu.

Källa: https://nld.com.vn/nsnd-tan-giao-nghe-hat-cho-toi-hanh-phuc-19625110822253449.htm