Mina morföräldrars by är så vacker den här säsongen. Vårens doft börjar genomsyra de unga skotten. Det var länge sedan jag senast kopplade av på fälten i mina morföräldrars by och tittade på hägrarna som svävade och glidflygande sent på eftermiddagen. Smaken av hemmet genomsyrar hela mitt väsen. Jag dröjer mig kvar bredvid de rosa lotusblommorna, fängslad av doften av himmel och jord. Vinden från mina minnen blåser tillbaka, bär med sig spår av mina morföräldrars by och väcker nostalgiska känslor...
Illustration: NGOC DUY
Mina morföräldrars by är fylld av det mjuka ljudet av drakar som visslar genom de frodiga gröna bambulundarna och förebådar säsongens ankomst. Jag minns de där stekande sommardagarna när jag vandrade omkring med mina vänner i mina morföräldrars by. Ibland följde vi bufflarna, ibland rostade vi sötpotatisar och ibland låg vi utsträckta på gräset och tittade på den blå himlen...
Det vi älskade mest var att flyga drake, drakar vi gjorde själva genom att snida bambu, böja den och limma ihop tidningsurklipp, ibland till och med kartong. När vinden tilltog svävade drakarna upp i luften. På den tiden förstod vi inte att drakflygning var en långvarig kulturell tradition för det vietnamesiska folket, en symbol för frihet. Vi höll bara hårt i draksnöret, utan en enda bekymmer i världen, skrattade och lekte glatt, och fyllde himlen med vårt glada prat.
Mina morföräldrars hem är en frodig trädgård med pumpor och kalebasser som växer dag för dag, klarröda chilipeppar, livfull grön spenat, spirande auberginer och rader av klargula senapsgrönsaker. Särskilt anmärkningsvärt är överflödet av fruktträd som guava, citron, apelsin och pomelo...
Varje morgon går byflickor genom trädgårdar som fortfarande är fuktiga av dagg, plockar väldoftande pomeloblommor och sveper hastigt in dem i näsdukar som om de vore rädda för att någon skulle se dem, för att skicka som presenter till sina nära och kära. Efter att ha varit borta från sin hemstad i många år dröjer sig trädgårdarna fortfarande kvar som strimlor av kvällsrök och klamrar sig försiktigt fast vid deras hjärtan mitt i tidens oändliga flöde.
Jag minns den stilla floden i mina morföräldrars by, dess bördiga slam som berikade flodstränderna. När kvällen föll drogs fiskenäten upp, det rytmiska knackandet från fiskebåtarna manade mödrarna och systrarna att återvända hem i tid för middagen. Vid den här tiden svepte en väldig vind över de nyskörda fälten och lämnade bara stubb. Byns bambulundar började mörkna. Himlen förvandlades till regn och vattnade landsbygden. Då och då mullrade åskan i blixtarna i öster. När regnet avtog började countrymusiken spela, blandad med den jordiga doften av landsbygden och sipprade in i varje sida av mina barndomsminnen som smaken av en saga för inte så länge sedan.
När jag återvänder till mina morföräldrars by håller känslorna mig alltid tillbaka. Drakar och floden från den tiden dröjer sig kvar i mina minnen. Jag tar ett djupt andetag; doften av hemmet är djup. Kvällsröken driver i vinden och bär på doften av ris, men mina ögon svider eftersom min mormor har gått bort. Ett tomrum kvarstår. När jag längtansfullt tittar på trädgårdarna där betelnötsträdens vita blommor har fallit, finner jag frid mitt i livets jäkt och stress.
Långt från mina morföräldrars hem, mitt bland de livliga gatorna i staden, varje gång jag hör de enkla, rustika ljuden från min hemstad, känner jag en längtan som om jag vore väldigt nära. Tveksamt återvänder jag, solen skiner fortfarande gyllene vid floden som en dröjande tråd av himmelskt siden.
An Khanh
Källa
