Middag den 30 april 1975

QTO - Min vän sjöng: "Åh Saigon, jag har återvänt hit..."

Hans ansikte strålade i solljuset.

Vi förväntade oss inte att fienden, från en dold gränd, låg och väntade på att skjuta.

Han föll omkull vid middagstid den 30 april.

Just i det ögonblicket vajade vår flagga över Självständighetspalatset.

Flaggor fladdrade genom gatorna.

Många människor som inte känner varandra.

Plötsligt höll de ihop armarna och började sjunga mitt på gatan.

Staden vällde upp som ett hav.

Allt eftersom månaderna och åren går, vänds sidorna i väggkalendern.

Men blicken i min väns ögon då

Bara tyst sände ut så många djupa tankar.

I varje dag i mitt liv.

Thanh Que

Illustration: HH

Kommentar:

Poeten Thanh Quế, som tilldelades det statliga litteratur- och konstpriset, växte upp under motståndskriget mot USA och tillhörde samma generation som poeter som Nguyễn Khoa Điềm, Hữu Thỉnh, Thanh Thảo, Nguyễn Đức Mậu… Han skrev inte bara poesi utan även prosa, därför utvecklas hans poetiska teman ofta med situationer, mänskliga öden och djupa känslor av kärlek och lojalitet, särskilt kamratskap. Den stora segern våren 1975, särskilt den 30 april, var en stor inspirationskälla för många poeter.

Poeten Tố Hữu kunde inte behålla sin upphetsning när han skrev: ”Åh, denna eftermiddag är underbart solig/Farbror Ho, segernyheterna har nått oss/Vi kommer, lysande av stålets ljus/Staden uppkallad efter dig är strålande av flaggor och blommor.” Poeten Hữu Thỉnh, en stridsvagnssoldat, fångade ögonblicket av ”Kvällsmåltiden i Självständighetspalatset” med alla dess känslosamma scener. Đinh Thị Thu Vân, en kvinnlig student från södern, frågade sig själv: ”Om det inte fanns någon 30 april…”

Särskilt Thanh Quế valde ett unikt perspektiv, en närbild genom sin egen själs lins, med fokus på en speciell situation i ett speciellt ögonblick. En djup, dyster ton i den överflödande symfonin den 30 april. Detta är dikten "Middag, 30 april 1975", skriven när han deltog i Ho Chi Minh -kampanjen som krigskorrespondent.

Dikten inleds med bilden av en soldat, poetens vän: "Min vän sjunger: 'Saigon, vi har återvänt hit/Ditt ansikte skimrar i solljuset.'" Skimrande solljus, glittrande solljus – det är de ljuva, skimrande solljusstrålarna, likt honung som siktas genom de gamla trädens löv i Saigons middagssol. Det skimrande solljuset representerar också ett fladdrande, en glimt av glädje i ögonblicket "Middag, 30 april 1975", när freden bara var en hårsmån bort, men "Vi förväntade oss inte, från en djup gränd, att fienden låg i lur/Ni föll vid middagstid den 30 april." Två kontrasterande scener: befrielsesoldaten, med en segrares värdiga hållning, sjunger sången om Saigons befrielse med gränslös glädje och lycka, medan fienden låg i lur från en djup gränd... Och hur rörande det ögonblicket, det heroiska och tragiska ögonblicket, var: "Just då vajade vår flagga över Självständighetspalatset/Flaggan fladdrade över gatorna."

De som föll så att flaggan kunde vaja högt, martyrernas blod färgade ytterligare befrielseflaggans röda färg, och hedrade soldaternas tysta men otroligt heroiska uppoffring, översvämmande av optimistisk glädje. Dikten spricker plötsligt av gränslös glädje på befrielsedagen med bara några penseldrag, vilket skapar en resonans: "Många främlingar / Plötsligt går händerna ihop och sjunger mitt på gatan / Staden svämmar över som ett hav."

Men mitt i detta hav av människor glömde poeten inte en enda fallen kamrat, inte förlorad i de svallande vågorna av människor och flaggor. Och bilden av ögonen, den fallne kamratens blick, innehöll den fria himlens blå med så många strävanden: "Tyst sändande ut så många djupa ting", tycks dessa ögon vaka över oss – de som fortfarande lever och skriver nya kapitel i historien med så mycket ansvar.

Dikten återger inte direkt de heroiska händelserna den 30 april, utan snarare en krigstidssituation som djupt berörde människor. Därför får den 30 april ännu större historisk betydelse, ett värde som inspirerar och berör alla, och påminner dem om krigets hårda pris och fredens ovärderliga lycka; och att vi aldrig får glömma dem som var frånvarande från den glädjefyllda segerdagen den 30 april.

Nguyen Ngoc Phu

Källa: https://baoquangtri.vn/van-hoa/202604/trua-30-4-1975-5466cd8/