 |
Poeten Ho Si Binh föddes 1953 i Vo Thuan, Trieu Phong, Quang Tri. Han är medlem i Vietnams författarförening och bor och arbetar för närvarande i Da Nang City. I sina publicerade samlingar av prosa och poesi förmedlar han alltid sin sorg och längtan efter sitt hemland; sina minnen tyngda av livet; och människorna från många olika länder, vilket lämnar en rikedom av känslor och tillgivenhet i poetens själ... Quang Tri Online presenterar respektfullt en diktsamling som nyligen komponerats på Dai Lai Writing Camp av poeten Ho Si Binh, med ett annat tankesätt...
Quan Hos folksång
Jag önskar att jag kunde vara med dig just nu.
men finns det någon annan?
Han sjöng sången om deras återförening halvvägs igenom.
Jag vet hur man fixar tänder och jag träffade dig också.
Två är ett, ett plus ett är två.
Låten ständigt vacklar mellan två vägar.
Den romantiska Duongfloden flyter genom Kinh Bac.
Hon förälskade sig i Quan Hos folksånger och blev charmig och graciös under hela sitt liv.
Han åkte till Den Do-templet via Thuan Thanh.
Jag har stått och tittat på Duongfloden hela mitt liv.
Att veta att det finns någon annan att luta sig mot båtsidan för att minska ensamheten.
Så sorgligt att livets sång måste medföra sådant lidande.
Längtansånger mellan unga män och kvinnor
Han höll det för sig själv tills han var tvungen att korsa floden...
Målningen av Ho-byn
Jag kände till Dong Hos målningar redan innan jag anlände.
Jag har redan känt igen den lilla gränden som slingrar sig runt.
kycklingar, grisar, katter och möss
Enkelt folkliv med min mamma och mig
Höstvinden är fuktig och regnet faller.
Musbröllopet i barndomen
De deltar också entusiastiskt i festivaler för att välkomna våren.
Duongfloden slingrar sig genom den nordöstra monsunen.
Jag korsade minnenas flod och mötte Dong Ho igen.
Jag såg min mamma iklädd regnrock när hon gick till Tet-marknaden.
Den gamla målningen utstrålar värme in i huset.
Jag mötte Hoang Cam igen vid den gamla kajen.
Var är själen? Är pappret sönderrivet och färgat?
Djupt förälskad, en drömmande, romantisk yngling.
I en dröm, när jag hällde upp vin medan jag tittade på en målning, kom jag plötsligt ihåg mig själv.
Risblomma av Vinh Phuc
Hon klädde av sig alla kläder för att avslöja en livfull röd nyans.
Klamrar sig fast vid varandra, släpper loss i hängmattan, en kyss av söt nektar.
De smala grenarna i den glädjefyllda årstiden tycks öppna och stängas.
Mars anländer, vårens melankoliska nyanser bleknar.
Vinh Phucs kinder är rosiga som om han har fått vin.
Låt honom bli full och drömma om blommornas färg.
När jag vaknade kände jag plötsligt ett regn runt omkring mig.
Kronbladen faller mjukt i vinden.
Även på en klarblå himmel känner jag mig fortfarande i underläge.
Hela sjöytan är fylld av längtan efter de där blommorna.
Han stod inte ut med att låta säsongen passera.
Jag är rädd att personen som återvänder hem kommer att försjunka i tankar under de glesa träden.
HSB
Källa
Kommentar (0)