Gianh-floden i våra föregångares poesi

(QBĐT) - I Quang Binh -flodsystemet är Gianh-floden den mest unika. Gianh-floden är den längsta, djupaste och bredaste floden. Gianh-floden är floden med flest forsar, vattenfall, grenar och sandbankar. I hela landet är Gianh-floden den längsta delade floden, platsen där de hårdaste striderna ägde rum. Därför tog många poeter Gianh-floden som inspirationskälla under medeltiden. Några framstående namn inkluderar: Le Thanh Tong, Thai Thuan, Nguyen Du, Cao Ba Quat, Phan Huy Ich, Nguyen Khuyen, Tung Thien Vuong... Forntida dikter om Gianh-floden har alla sina egna unika egenskaper. Om jag fick välja 3 favoritdikter skulle jag välja: Linh Giang Hai Mon Lu Thu (Le Thanh Tong), Qua Linh Giang Ngu Thanh (Thai Thuan) och Do Linh Giang (Nguyen Du).

På väg för att erövra södern, efter att ha stannat vid Roons flodmynning, inspirerad att komponera sången Di Luan Hai Mon Lu Thu , fortsatte kung Le Thanh Tong och hans skepp att röra sig mot Gianh-flodens mynning. Här komponerade kungen sången Linh Giang Hai Mon Lu Thu (Stannar vid Linh-flodens mynning).

Original kinesisk text: Bergsskatten återvänder till havet och svajar/De gamla tallarna i Bo Chinh står i det vilda/Den rena flodbyn är täckt av ett hus/De nya bambun i Triet-gatupasset är ett tecken/Vinden blåser på kvinnornas huvuden och de viskar mjukt/Folket är alla dyrbara och sanningen är långt borta/Söderns heliga läror sprider sig vida omkring/Gränsen är definitivt en främmande stig.

Jag parafraserar: ” Berg och hav är gränslösa/Sedan urminnes tider har Bo Chinh varit ett gränsområde/Halmtak omfamnar byarna/Bambuflaggor täcker trädgårdarna vid floden/Flickor visar upp sina getingmidjor/Landsbygdsfolkets röster är så konstiga att jag inte kan förstå någonting/Oavsett hur långt gränsen är, går jag fortfarande/För att skydda landet, oavsett svårigheterna ”.

De fyra första verserna beskriver bara bybilden längs Gianhfloden med halmtak, gröna bambuhäckar, rustikt, välbekant, enkelt, inget speciellt. Diktens tyngd är koncentrerad i de sista fyra verserna. Flickan från källan visar upp sin getingmidja, vid första läsningen verkar det normalt, men om vi tänker noga ser vi några ovanliga punkter. Denna detalj berättar att kung Le Thanh Tong och den erövrande armén stannade vid Gianhfloden ett bra tag, så de hade möjlighet att gå uppströms Linh Giang för att observera, utforska , beundra.

Med ett ”kritiskt öga” upptäckte författaren: Flickorna vid den övre Gianh-floden ”visade upp sina getingmidjor” och jämförde implicit den naturliga skönheten hos byflickorna vid den övre Gianh-floden med de vackra konkubinerna klädda i fina kläder. Ordet ”khoa” (som betyder att visa upp) bevisar att byflickorna vid den övre Gianh-floden vid den tiden var medvetna om sin fysiska skönhet.

Detta bevisar också att landsbygden uppströms Gianh-floden för mer än 600 år sedan var känd för sina vackra flickor. Författaren upptäckte också: ”Landsbygdsfolkets röster är så konstiga att jag inte kan förstå någonting .” De två avslutande raderna: ”Oavsett hur långt gränsen är, kommer jag fortfarande att gå/jag kommer inte att bry mig om svårigheterna för att skydda landet.” (Kungens vilja i arbetet med att bevara och utöka territoriet visas .)

Den andra dikten jag valde är Qua Linh giang ngua thanh (Att passera Linh-floden av en slump, bli en dikt) av Thai Thuan. Poeten Thai Thuan föddes 1440 (dödsår okänt), klarade doktorsexamen 1475 och tjänstgjorde som ämbetsman under Le Thanh Tong-dynastin. Thai Thuans poesi var ny, unik och berömd vid den tiden. I hans dikt An gia (Eremiten) finns det två extremt moderna rader: Dong giang dieu nguyet vong qui Han/Chi linh canh van lac khu Tan (Att titta på månen på Dong-floden, glömma att återvända till Han-kungen/Att plöja molnen på Chi-berget, lyckligt fly från Qin-dynastin ).

Nyligen gav sig poeten Hoang Vu Thuat ut för att "fiska efter vind". För mer än 500 år sedan gav sig poeten Thai Thuan ut för att "fiska efter månen". Poeten Thai Thuan "fiskade inte bara efter månen", han arbetade också hårt för att "ploga" "molnen". Tro inte att forntida poesi inte är modern. På grund av sådan poetisk talang utsåg kung Le Thanh Tong poeten Thai Thuan till ställföreträdande befälhavare när han grundade Tao Dan-föreningen. Dikten "Qua Linh Giang Ngu Thanh" komponerades av Thai Thuan bara några år efter dikten "Linh Giang Hai Mon Lu Thu" av Le Thanh Tong. Den ursprungliga kinesiska texten: Linh Giang, Giang Thuy Vang/Thanh Hieu Lo Trung Kinh/Bach Lo Trieu Thon Tuc/Thanh Son Vu Hidden/Yen Chung Khu Da Hoa/Thao Nhi Duong Quang Hoa/Thien Giao Tuy Nhan Tinh .

Jag parafraserar: ” När jag tittar upp på Gianh-flodens vatten/Tidigt förbi den gamla vägen är himlen blå/Tidvattnet har svalt vallens fot/Dimman döljer fortfarande de avlägsna bergen och kullarna/Fältelden släpper lös rök/Gräset omger byarna vid floden/Solen går upp och avslöjar gryningen/Får ögonen att bli berusade och vakna omedelbart ”. Det speciella med denna dikt är konsten att använda verb och personifiering. Dessa är verbet ”thôn” (tidvattnet sväljer fortfarande vallens fot), verbet ”hăn” (Dimman döljer fortfarande de avlägsna bergen och kullarna), verbet ”chưng” (Fältelden släpper lös rök) och verbet ”nhiều” (Gräset omger byarna vid floden), vilket gör landskapet vid Gianh-floden extremt levande, både verkligt och illusoriskt. Författaren är så uppslukad av att titta att han plötsligt vaknar upp när solen går upp ur havet.

Den tredje dikten jag valde är Do Linh Giang (Att korsa floden Gianh) av Nguyen Du. Originaltext på kinesiska: Den platta sanden har nått vattnets och himlens land/De väldiga vågorna av uråldrig höst korsar varandra/En ny blick på klippan leder till det vidsträckta havet/Gränsen för tidigare dynastier ligger mitt i floden/De tre arméernas gamla gröna löv finns inte mer/De besegrade barnen från hundra slag ligger på den gröna marken/De infödingarna som kom från norr vill inte separeras/För tolv år sedan var detta min kontinent .

Jag parafraserar: ” Lång strand, vatten blandat med himmel/Hösten för med sig rök och vågor, nostalgisk för den gamla kajen/Ser upp mot den avlägsna havsporten/Mitt på gränslinjen som om det nyligen vore/Vallarna är öde, gula löv flyger/Hundratals krig, ben fyllde floden/Vet folket på norra stranden/För trettio år sedan var vi på samma kontinent ”. Huvudpunkterna i denna dikt faller i två riktiga rader och två argumenterade rader. Efter att Ly Thuong Kiet besegrade Champa (1075) och etablerat två nya kontinenter söder om Ngangpasset, fick Gianhfloden namnet Linhfloden (Linh Giang - som betyder helig flod).

Men det var inte förrän under Trinh-Nguyen-kriget, som varade i mer än tvåhundra år (1570-1786), som namnet Linh Giang verkligen uppfylldes. Feodala gruppers intressen ledde till en scen av brödramord. Därför var poetens hjärta tyngt av sorg när han korsade Gianh-floden. Författaren tycktes höra tusentals orättfärdiga själar skrika. Författaren fångade en tragisk historisk period av landet i två tankeväckande verser: " Vallarna är öde, gula löv flyger/Hundratals krig, benen är fulla vid floden ". Dessa två verser, tillsammans med versen " Hundratals familjers lik borde vara en persons förtjänst" i "Minnesord för tio sorters levande varelser" , uttryckte delvis den store poeten Nguyen Dus antikrigsideologi.

Giangfloden är en flod fylld av legender, en historisk flod, med en skönhet som är både poetisk, majestätisk och mystisk. Det är därför Gianhfloden alltid har varit en oändlig inspirationskälla för poeter från dåtid till nutid.

Mai Van Hoan

Källa: https://www.baoquangbinh.vn/van-hoa/202501/dong-song-gianh-trong-tho-cua-cac-bac-tien-boi-2224095/