Möt "flammans väktare" i Cai Luong (traditionell vietnamesisk opera).

Vi anlände till Mr. Tran Yen Binhs lilla hus i bostadsområdet Tan Lap 1 (distriktet Tich Luong) medan Cai Luongs förtrollande sång fyllde luften. Regelbundet, varje månad, håller Thai Nguyen Cai Luong Club sina möten i Mr. Binhs hus. De traditionella sångerna kan ibland darra av ålder, men de sjungs med största hängivenhet, vilket återspeglar hur Mr. Binh har ägnat sitt liv åt Cai Luong.

Herr Tran Yen Binh granskar de certifikat och utmärkelser han har behållit i många år.

Söker efter de saknade bitarna

Herr Tran Yen Binh, född 1954, är nu över 70 år gammal. Han går långsamt men är fortfarande mycket skarpsinnig. Han grundade Thai Nguyen Cai Luong Club år 2005. Vid den tiden var Cai Luong inte längre ett populärt val för allmänheten, särskilt inte för unga människor. De som brukade sjunga och uppträda hade gått varsitt och strävat efter sitt eget levebröd.

Herr Binh hoppades kunna återuppliva den konstform som hade varit så nära förknippad med honom. Utan telefon eller sociala medier kontaktade han människor genom gamla bekanta, hänvisningar och personliga möten. Efter mer än en månads ihärdiga ansträngningar samlades en grupp på 25 personer, förenade av sin kärlek till Cai Luong (vietnamesisk traditionell opera).

Herr Binh talade med en djup, varm röst, som återspeglade åratal av erfarenhet på scen: "Min strävan är att återgälda livet och mitt yrke. Cai Luong (vietnamesisk traditionell opera) är ett unikt kulturellt inslag; om vi inte deltar i att bevara det kommer det att gå förlorat en dag."

Herr Tran Quang Minh, en medlem som har varit med sedan starten, erinrade sig: "Då kom herr Binh för att hitta min mor, som var en tidigare medlem i Bac Thai Cai Luong-gruppen. När han såg att jag också gillade det lät han mig vara med och undervisade mig mycket flitigt. Han var en mycket engagerad person, kapabel att iscensätta föreställningar när som helst."

Medan han varsamt strök över certifikaten och utmärkelserna han behåller som skatter, sa Binh att han började med konsten i mycket ung ålder. År 1974 gick han med i Bac Thai Cai Luong-truppen (traditionell vietnamesisk opera) och tog med sig sin ungdom för att uppträda på slagfältet. Under de åren hade scenen inga ridåer, ingen professionell belysning, men den hade en speciell publik: soldaterna i frontlinjen.

1979 upplöstes truppen, och han övergick till den provinsiella dramatruppen, och arbetade senare på det provinsiella kulturcentret. Men det verkar som att cải lương (vietnamesisk traditionell opera) förblev en plats han aldrig lämnade. Han minns fortfarande roller som Sùng Ân i "Nùng Văn Vân", Triệu Trung i "Gammal skog, ny doft" eller "Kodnamn A20" som oförglömliga milstolpar.

Kanske är det därför han, allt eftersom cải lương (vietnamesisk traditionell opera) gradvis försvann i bakgrunden, valde att återvända och samla ihop det som fanns kvar. Efter mer än 20 års hängivenhet, genom otaliga upp- och nedgångar, är hans lilla hus fortfarande en plats där cải lương-älskare kan komma samman, sjunga och dela sin passion.

Medlemmarna är mellan 40 och 70 år gamla; vissa är tidigare professionella artister, medan andra helt enkelt är entusiaster. Tillsammans repeterar de klassiska utdrag som "Fröken Luus liv" och "To Anh Nguyet", och provar sedan på nya kompositioner om sitt hemland, havet och öarna, och förändringarna i Thai Nguyen idag.

Så länge det finns lyssnare kommer cải lương (vietnamesisk traditionell opera) att fortsätta existera.

Thai Nguyen Cai Luong Club håller sina aktiviteter i Mr. Binhs hus.

I brist på en stabil finansieringskälla drivs klubben av frivilliga bidrag. Alla bidrar lite, från repetitionsavgifter till kostnader för föreställningar. Programmen och föreställningarna skapas och iscensätts av medlemmarna själva.

Herr Binh funderade: ”Det finns många svårigheter, men utan publik, utan lyssnare, kan vi inte göra någonting. Vi uppträder för att visa vår tacksamhet till publiken, till dem som fortfarande älskar Cai Luong (vietnamesisk traditionell opera).”

En detalj som många medlemmar nämner när de pratar om honom är att hans familj ägde en butik som hyrde ut kostymer för föreställningar, men han tog aldrig ut några avgifter från klubben. För varje föreställning förberedde han varje kostym och rekvisita i förväg, som om det vore en namnlös uppgift. För en konstform som cải lương (vietnamesisk traditionell opera) som kräver många kostymer, minskade detta klubbens börda avsevärt.

Fru Nong Thi Hoa, som har varit engagerad i klubben i över 10 år, berättade: "Det fanns en tid då jag råkade ut för en olycka och bröt benet, men herr och fru Binh kom ändå hem till mig för att lära mig sjunga. Här lär sig folk inte bara att sjunga, utan lär sig också att älska sitt yrke."

I över 20 år har han och klubbmedlemmarna inte bara anordnat interna aktiviteter utan också tagit med sig cải lương (traditionell vietnamesisk opera) för att framföra hundratals föreställningar på många platser som Hanoi och Hai Phong, och deltagit i program på provinsiell nivå och masskonstfestivaler. Föreställningar som "Thai Nguyen - Heroisk stad", "Smaken av thailändskt te från mitt hemland" och "Krigszon - Moderlandet"... har moderniserats för att passa det moderna livet.

Ändå är cải lương (vietnamesisk traditionell opera) fortfarande en nischkonstform som främst tilltalar äldre publik, med färre yngre människor. Därför är Mr. Bìnhs oro inte om klubben kan överleva, utan snarare vem som kommer att fortsätta den i framtiden.

Han anförtrodde: "I framtiden planerar jag att välja ut lämpliga sånger för att föra Cai Luong (vietnamesisk traditionell opera) närmare allmänheten. Ännu viktigare är att jag hoppas få möjlighet att introducera Cai Luong i skolorna. Om vi ​​vill att barn ska förstå måste vi låta dem höra och se det. Först måste de veta vad Cai Luong är innan de kan älska det, och först då kan de uppskatta det."

Kanske är det därför han och klubbens medlemmar, utöver regelbundna möten, i över 20 år har anordnat en nyårsträff och ett firande av den vietnamesiska teaterdagen. Där sjunger de inte bara, utan firar även äldre medlemmars födelsedagar, minns gamla minnen och uttrycker tacksamhet för en svunnen tid. För herr Binh är det ett sätt att ge tillbaka – till yrket och till de människor som har vandrat en lång resa med honom.

Få människor vet att Tran Yen Binh också är en hängiven författare, som har komponerat dussintals korta pjäser, sketcher och folkvisor. Under många år har han utbildat hundratals elever och lärt dem allt från skådespeleri och att sjunga traditionella folkvisor som "then", "cheo" och "cai luong"... för att säkerställa att dessa traditionella konstformer inte förlorar sin kontinuitet. I hans lilla hus fortsätter sångens ljud regelbundet, och Tran Yen Binh tror att så länge det finns människor som sjunger och människor som lyssnar, kommer "cai luong" inte att försvinna ur livet.

Källa: https://baothainguyen.vn/van-hoa/202604/gap-nguoi-giu-lua-cai-luong-3952dfe/