Kommer den flytande marknaden att sjunka i framtiden?: Köpmännens svåra situation.

Nostalgi för den dimmiga hamnen

”Träden är naturligt starka och deras löv är tuffa. Hur vinden än blåser kan ingen motstå det”, talar en folkvisa om den generösa och modiga andan hos köpmännen i Mekongdeltat förr i tiden. Men idag beklagar sig Ms. Ha (46 år), en mångårig småhandlare: ”När man ser på vallbygget verkar det som att det vill stänga ner all handel. Köpmännen lämnar alla. Marknaden är på väg att sjunka, inte blomstra längre.”

Vattenmelonbåtar lägger till vid den tomma platsen på vallens byggarbetsplats för att lossa sin last i det gamla Mù U-kajområdet.

Herr Nguyen Van Cong (51 år gammal), fru Has make, berättade: "För ungefär fyrtio år sedan hade marknaden fyra kajer. Det fanns Cau Cai Rang-kajen, sedan Mu U-kajen eftersom det fanns Mu U-träd där i årtionden, så lokalbefolkningen kallade den så. Det var mycket bekvämt för båtar att komma och gå. Efter att vallen byggdes, demonterades även de andra kajerna, såsom Nam Thong-kajen och fru Tuyets kålgrossistkaj."

Familjen äger ingen jordbruksmark, så alla sju syskon till Mr. Cong och Ms. Ha säljer varor i grossistledet på de flytande marknaderna i hela deltat. "Förut brukade jag plocka röd vattenspenat, taroblad och bananblad från Phong Dien för att sälja på marknaden. Efter ett tag såg jag att det här var en bra affär, marknaden var livlig, så jag stannade kvar här. Vi har bott på den här flotten sedan vi var tvungna att registrera oss för tillfälligt uppehållstillstånd och betala en båtdockningsavgift på 1 000–3 000 dong. Nu tar de inte in den längre." Sedan drog Ms. Ha fram en gammal sedel på 500 dong och 200 dong och sa: "Här brukade vi sälja dessa när färjebiljetten bara var 200 dong per resa, sedan gick den upp till 500 dong per resa. På den tiden var det en liten summa pengar, men vi kunde försörja oss. Nu har valutan förlorat sitt värde, och vad vi än tjänar påverkas av utgifterna. Jag behöll dessa gamla sedlar som souvenirer."

Herr Cong och Ms. Has familj bodde på en numrerad flotte, en tillfällig bostad. Varje dag gick Ms. Ha till den flytande marknaden för att köpa frukt i grossister och sålde den sedan till grossister på land. "Förr i tiden var det vackert att ro fruktbåtar från fruktträdgårdarna till marknaden vid solnedgången. Tidigt på morgonen fanns det flera båtar lastade med auberginer, staplade i buntar inuti båten, utan inslagning, bara med hjälp av korgar, så ibland behövde man inte ens titta på stängerna för att veta att det var en båt som sålde auberginer. Sötpotatis kom från Long An, kassava från An Giang , Ba Tri (Ben Tre), vattenmeloner från Can Tho var de bästa, och vattenmeloner från Long An var också berömda. Köpmännen köpte upp produkterna från fruktträdgårdarna och överförde dem sedan till båtar för grossistförsäljning. Förr i tiden susade båtarna fram. Ananas från Kien Giang, pumpor från Vinh Thuan och U Minh (Ca Mau) transporterades alla med flod. Varhelst fälten än befann sig följde båtmännen den vägen", mindes Mr. Cong den livliga grossisthandeln på den flytande marknaden.

Bärarna vid Cai Rangs flytande marknadsdocka.

För att utveckla turismen är det nödvändigt att bevara flytande marknader.

På den flytande marknaden finns det inte bara erfarna handlare. Överallt i de gamla hamnarna finns det många team av bärare vars arbete går i arv från far till son. Till exempel har familjen till Pham Hoang Thai (68 år), nu pensionerad, sin son, Pham Van Dinh (42 år), som fortsätter handeln. Han har arbetat i marknadens bärarteam sedan han var 18. "Det brukade vara många människor, nu finns det bara två team som arbetar i skift: 15 personer på morgonen och 17 personer på eftermiddagen", berättade Dinh. Nguyen Hoang Phuong, 44 år gammal, från Cai Rang, Can Tho, som brukade vara biträdande chef för ett bärarteam, tillade: "Dinh och jag hade två pappor som var teamledare och biträdande ledare, sedan lämnade de över jobbet till de yngre killarna. Lönerna beräknas per ton, cirka 200 000–300 000 VND per dag."

Sent på eftermiddagen trängdes båtar lastade med vattenmeloner och sötpotatis ihop och tävlade om förtöjningsplatser längs flodstranden på Vo Thanh Street i An Binh-distriktet. Längs Vo Thanh Street står nu stora betongblock, och pålningsmaskiner mullrar hela dagen. Köpmän har lagt till trästöd för att koppla sina båtar till stranden för att lossa sina varor, och bärare bär fruktpåsar över vägen för att lasta dem på lastbilar. "Förut behövde lastbilar bara lägga till vid flodstranden för att lasta sina varor. Nu är vallen helt byggd, vilket lämnar bara detta område orört, så vi utnyttjar möjligheten att lasta varorna. Bärarna måste gå igenom 2-3 extra steg för att lossa. Tidigare behövde en lastbil bara 5 personer, men nu krävs det 7-8 personer för att få varorna till kunderna i tid", sa Dinh.

Köpmän står på fören på sitt skepp och tittar på solnedgången efter eftermiddagsregnet den 25 maj.

Projektet för att bevara och utveckla den flytande marknaden i Cai Rang godkändes av folkkommittén i Can Tho City 2016 och omfattade 13 huvudpunkter. Dang Ngoc Nhan, chef för kultur-, sport- och radiocentret i Cai Rang-distriktet, uppgav att statistik från 2022 visar att antalet fasta båtar och små båtar på den flytande marknaden ligger kvar på 390. Av dessa är 240 handelsbåtar, 80 turistbåtar och 70 båtar för gatuförsäljare. "Vallen är för närvarande under uppbyggnad och förberedelser pågår för att bygga en pir så att handlare har en plats att gå iland", tillade Nhan.

Enligt Ms. Ha har dock många av hennes försäljare på den flytande marknaden sedan början av 2023 flyttat i land för att hitta lager för sina varor. Att göra affärer på floden är svårt eftersom det inte finns några bryggor, och turistbåtar kör hela dagen, vilket lämnar dem utan någonstans att hämta sina förnödenheter. Ms. Ha gick ut på en del av floden där byggnation av en flodvall pågick och uttryckte sin oro: "Handlarna har levt på den flytande marknaden i generationer. De säger att de vill bevara marknaden för turism, men de bygger vallar, och utan bryggor kommer alla båtar att ge sig av. Vad kommer turisterna att göra då när de kommer för att besöka den flytande marknaden?"

Liksom många andra handlare vet inte Mr. Ho Trang Ngoc Lois familj i "sötpotatisbebyggelsen" vad de ska göra om den flytande marknaden blir en turistmarknad i framtiden. "Mina föräldrar är gamla nu, så det är jag som främst hjälper till. Min hemstad ligger i Kien Giang, men jag åker inte ens tillbaka till Tet eftersom jag betraktar marknaden som mitt hem. Jag vet inte vad jag skulle göra för att försörja mig på land... Utrymmet på land för att öppna ett lager kostar nu över 10 miljoner dong, och det rymmer inte mycket. Titta bara på den här båten, men två eller tre båtar kan rymma 50-60 ton varor", sa Mr. Loi och tittade på turistbåtarna susa förbi med dyster röst. Han suckade: "Folk flyttar vanligtvis ut på egen hand efter att de gift sig. Men jag har bott på en båt sedan jag var barn, så om jag flyttar till den flytande marknaden kommer jag förmodligen att bli singel." Vid närmare efterforskningar visade det sig att trots att han är över 30, är ​​han aldrig gift eftersom han har bott på en båt med sina föräldrar sedan han var barn...

Kulturforskaren Nham Hung (Can Tho City) delade: "Numera har vägar täckt alla kommuner och byar i deltaregionen. Med floder nedanför och vägar ovanför kommer det att underlätta varuhandeln. En dag kan systemet med flytande marknader vid floden gradvis försvinna. Frågan är hur man ska bevara denna kulturella egenskap. Regeringen måste ha en politik för att bevara kulturen med flytande marknader, till exempel lösningar för att skapa en färdplan för övergången från naturliga till artificiella flytande marknader. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt lösningar som skapar förutsättningar för handlare att fortsätta etablera marknader vid floden, vilket också är en kulturell egenskap som lockar turister."

Källänk: https://thanhnien.vn/mai-nay-cho-noi-co-chim-noi-niem-thuong-ho-185230622183815802.htm