Varje morgon möter en annan morgon.

"Vita tranor flyger hem" är titeln på en dikt och även titeln på en diktsamling av poeten Nguyen Ngoc Tung, nyligen publicerad av Vietnam Writers Association Publishing House i början av 2026, efter 16 diktsamlingar och 3 episka dikter som tidigare publicerats mellan 2003 och 2026.

Att framkalla känslan av att "återvända till sina rötter", eller med andra ord, känslan av att "återvända till sina rötter" bär ett vägledande och ledande värde... "Den vita tranan flyger hem" tar läsarna tillbaka till varje milstolpe i urhistorien med: "Tranan sätter foten på toppen av Röda floddeltat / Den vita tranans sammanflöde / Det uråldriga landet där drakar och elefanter bugar / Nghia Linh-berget, ursprunget till våra rötter / Kung Hung grundade Van Lang-riket / Lacs och Hongs ättlingar gick till skogarna och haven..."

Det landet, känt som "Landet där vita tranor flyger", är naturligtvis djupt förknippat med det vietnamesiska hemlandet och dess traditioner, som om det vore kött och blod. Inom denna traditionssfär kan man inte förbise namnen på byarna, inklusive hantverksbyarna – kärnan och livsnerven i det vietnamesiska landsbygdslivet i generationer. Dessa är "Cánh Keramik, hemlandets själ", "Thùng by", "Vòngmarknaden", "Återvänder till träslöjdsbyn", "Poetisk fält" och "Minns den drivande 'gamle mannen'", var och en med sina egna särdrag förmedlade genom ett enkelt, rustikt språk rikt på folklore: "Min båt lägger till vid flodstranden / Om du vill gå över, bygger jag en regnbågsbro för att besöka / Vi älskar varandra hela livet / Lyssnar på keramiken som bränns och sjunger sånger från hundra år", "Make med ett skaft, hustru med en hammare, fötterna klättrar / Älskar varandra, vi följer varandra hem för att plöja och odla / Oavsett hammare och städ / Ju mer det härdas i elden, desto starkare blir stålet... / Thùng by, vackert land, vackra människor / Ljudet av städ och hammare har blivit vårt hemland", "Jag går för att sälja färska gröna produkter / Jag går för att hitta hemlandets ljuva doft" och "Betelnöten påminner mig om betelbladet / Att köpa meloner påminner mig om de små "räkor från Rưng-dammen", "Jag bor i Vĩnh Đoài, du bor i Vĩnh Đông / Träbearbetningsbyarna delar samma strandpromenad / På den sidan, ljudet av hackan, på den här sidan, ljudet av mejseln / Doftande trä lockar oss hem", och "Jag reser över hundra berg." "Tusen floder / Hör fortfarande natthägern ropa i de dimmiga fälten / Halva livet av återbetalning, men ändå inte färdig / Jag är skyldig fälten en djup poetisk skuld", "Flytande träd är vägen hem / Så många löv, så många årstider som skyddar mänskligt öde" ...

I denna diktsamling är "Räkor med olja" en minnesvärd dikt och en framgång för författaren. Dikten är en enkel sång om en lantlig mors öde: slit, tystnad och uppoffring till utmattningens gräns. Bilderna av räkor med olja, vattenspenaten och tranan flätas samman och skapar ett minnesutrymme från en fattig landsbygd dränkt i tårarnas bitterhet. Dikten avslutas med en tyst förlust och förvandlar den enkla skålen med gurksoppa till en symbol för odödlig moderlig kärlek. I "Räkor med olja" finns verser som är vackert och djupt skrivna om en mors öde och hennes livslånga hängivenhet till sina barn: "Min mor uthärdar sol och regn / Hon släpper taget om salta tårar och håller sedan fast vid bittra" och "Bitterheten förtvinar hennes hjärta / Den ljuvliga och söta hon väntar på sitt barns återkomst..."

Efter "Shrimp Oil" måste vi nämna "Old Path", "The Day of Return" och "Varje morgon möter en annan morgon", som väcker minnen och nostalgi för det förflutna som är djupt rotade i det undermedvetna: "Höstackarna från en svunnen tid / Det tomma trädgårdshörnet där bufflar sitter och tuggar på månen / Krattan minns hackan / De smala axlarna minns fortfarande bärstängerna morgon och kväll", "Kalkgrytan förvandlas till sten, ensam / Var är de tre köksgudarna nu? / Händerna rör vid oljelampans veke / Saknaden efter far, minns mor som uthärdar solen och regnet", och "Subventionstiden känns som igår / Dammig stad, namnlösa gator, hus utan nummer / Den där 'Vồ'-marknaden, de svåra dagarna / Det hesa ljudet av tåget visslar långsamt på stationen" ... Efter att ha gått igenom svårigheter och svårigheter som livets upp- och nedgångar, inser författaren alltid optimistiskt att "Vårt hemland lyser upp glädjens årstider". Denna förändring har gjort författaren så glad att: "Varje dag förnyas livets rytm / Varje morgon möter en annan morgon."

Längs varje "mil av skrivande", varje "mil av poesi" över landet, vid ankomsten till Ha Giang – det välbekanta gränslandet för fäderneslandet – skapade Nguyen Ngoc Tung "Stenporträtt". Dikten innehåller rader som är oförglömliga: "Fader byggde ett hus med jordmurar / Stenar som bars samman för att bilda ett staket och en häck", "Moders mjölk gav mig näring / Doftande av doften av män män (en sorts fermenterad majsgröt) / Gjorde mina kinder rosiga, min hud vit / Ha Giangs glittrande leende" ... Dessa mästerliga verser uttrycker känslan, passionen och fångar Ha Giangs "essens" på ett unikt sätt som bara Nguyen Ngoc Tung besitter.

Källa: https://hanoimoi.vn/moi-ban-mai-gap-mot-ban-mai-735430.html