Byns "hantverkare" och resan för att föra thailändska klänningar till världen

I den thailändska kulturen i Nghe An är klänningen inte bara en dräkt, utan också en identitet, en stolthet och en symbol för traditionella kulturella värden. Fru Vi Thi Dung (66 år), bosatt i Thanh Son-kommunen i Thanh Chuong-distriktet, är inte bara en person som flitigt bevarar sitt folks unika kulturella särdrag utan också för den thailändska klänningen ut på den internationella marknaden.

Fru Vi Thi Dung

Besluta att skapa våld

Vi Thi Dungs liv är nära kopplat till upp- och nedgångarna i den västra Nghe An-regionen. ”Förut bodde vi i sjöområdet, nästan isolerade från omvärlden . De thailändska kvinnorna levde ett självförsörjande liv och visste från ung ålder hur man sydde och broderade för att tillgodose sina egna behov”, sa Dung.

I det thailändska samfundet är broderi inte bara en livskunskap utan också en "standard" för att utvärdera en flicka. "De som broderar bra uppskattas mycket av det thailändska samfundet. Tvärtom är kvinnor som inte vet hur man broderar lata och blir sett ner på, dåligt broderi är synonymt med klumpighet", tillade hon.

Född i den kulturella vaggan introducerades Mrs. Dung till handarbete av sin mormor och mor när hon var 5-6 år gammal. Vid 7-8 års ålder broderade hon själv klänningar, och vid 12-13 års ålder hade hon blivit en berömd "broderare" i byn. Hennes talang var dock begränsad till familjen och grannskapet, för "även om hon tillverkade det, skulle hon inte veta vem hon skulle sälja det till".

Varje månad säljer Ms. Dung tusentals klänningar, främst utomlands.

Den stora vändpunkten kom för exakt 20 år sedan, när vattenkraftverket Ban Ve byggdes, flyttade Ms. Dung och tusentals andra thailändare från Tuong Duong-distriktet för att bosätta sig i Thanh Chuong. Det var också den tidpunkt då hennes talang fick möjlighet att visas och utvecklas.

"I Thanh Chuong finns det inte så mycket mark för produktion som tidigare, så jag var tvungen att åka till Laos och Thailand för att handla. Under min tid i det landet lade jag märke till att deras dräkter var mycket lika thailändarnas i Nghe An . Efter att ha återvänt till Vietnam bestämde jag mig för att brodera klänningar och exportera dem utomlands", minns Dung sitt djärva men visionära beslut.

Fru Dungs beslut öppnade en ny riktning inte bara för henne själv utan även för hundratusentals thailändska kvinnor i regionen. Med tre döttrar, av vilka Lo Thi Nhi, den yngsta, är den mest framstående i broderi, arbetade fru Dung och hennes döttrar outtröttligt. "Modern och barnen arbetade dag och natt, men de broderade klänningarna 'sålde slut' omedelbart", sa hon glatt.

För att möta marknadens efterfrågan började Ms. Dung beställa mer utifrån. Från ett fåtal arbetare till en början ökade antalet gradvis till 50-60 personer, och nu finns det hundratals thailändska kvinnor i Thanh Chuong, Tuong Duong, Ky Son... som alla deltar i att brodera klänningar enligt hennes beställningar.

En klänning broderad med vackra och fina drakar

Dessa klänningar är inte bara för den inhemska marknaden utan exporteras även till Laos och Thailand, med ett genomsnitt på 1 000 stycken per månad. Under lågsäsong, när kvinnor på landsbygden har mer tid att brodera, kan detta antal nå tusentals.

Fru Dung är inte bara en begåvad hantverkare utan också en "barnmorska" för kvinnors ekonomiska utveckling i höglandet. Hon har skapat jobb och stabila inkomster för hundratals kvinnor, hjälpt dem att utveckla sina traditionella talanger hemma, samtidigt som hon bidrar till att bevara den nationella kulturella identiteten.

Fru Dung sa dock att det är bekant för thailändska kvinnor att brodera kjolar, men att det inte är många som vet hur man broderar vackert och förstår innebörden av varje broderimönster. Fru Dung lade ner mycket tid på att undersöka för att bättre förstå innebörden av motiven, särskilt drakebilden.

Enligt Ms. Dung är den thailändska klädseln vanligtvis uppdelad i två delar: den övre delen har den typiska indigofärgen, och den nedre delen är utarbetat broderad med stiliserade bilder eller linjer. Dessa kan vara landskap med blommor, frukter, träd eller välbekanta djur som fåglar, fjärilar, rådjur och älgar. Den mest speciella och svåra är dock bilden av draken.

Fru Dungs dotter tog också över sin mors verksamhet.

"Bland broderimönstren är draken det svåraste djuret att brodera, vilket kräver en skicklig hantverkare för att göra det, och det är också anledningen till att en klänning med drakebroderi ofta är mycket dyr, till och med 2–3 gånger dyrare än att brodera vanliga djur", avslöjade Ms. Dung. Svårigheten ligger i att draken måste utstråla elegans, lyx och majestät. Även om en drake är broderad med tusentals nålar får trådarna absolut inte överlappa varandra, detaljerna måste vara skarpa och fina.

Bevara traditionella kulturella värden

Fru Dung betonade ett viktigt koncept som inte alla känner till: "Ingen thailändsk flicka bär en klänning med drakebroderi." Enligt henne är drakebilden endast fäst vid kjolens fåll på gifta kvinnor, medelålders och äldre personer. Detta beror på att draken, enligt österländska uppfattningar i allmänhet och thailändare i synnerhet, är en symbol för auktoritet, styrka, adel, lyx och framgång.

Bilden av en drake som dyker upp och böljar med varje steg en thailändsk kvinna tar fram förstärker inte bara hennes kropps skönhet utan visar också självförtroende, energi och styrka, både charmig och strålande, kraftfull och rik. Drakar på thailändska klänningar är också olika i färg (blå, röd, gul) och form (med vapensköld, med klor, med eller utan fjäll, ögon fram och ögon bak, drakar som löper hela vägen till kjolens fåll, korta och smala drakar, korta och feta drakar, drakar som följer varandra eller går ensamma).

De flesta thailändska kvinnor i Thanh Son-kommunen vet hur man broderar, men inte alla kan skapa sofistikerade mönster.

Enligt Ms. Lay Thi Thom – en specialist på drakbroderi – sade de: ”Drakar kan ha olika former bortom människans rika fantasi, men de måste utstråla auktoritet och makt, som en övernaturlig kraft som är både mystisk men också rustik, nära och enkel. Drakar får inte vara våldsamma men inte för 'snälla'. Om elementen inte är harmoniserade kommer drakbilden på fållen på thailändarnas kjolar inte längre att vara vacker.”

Fru Dung avslöjade också att eftersom drakebroderi är mycket utarbetat och tidskrävande, fokuserar vi "bara under drakeåren" på att brodera drakebilder. Normalt sett finns det fortfarande bekanta bilder på thailändarnas kjolar som förknippas med mänskligt liv, såsom träd, blommor, djur... Men oavsett vad broderiet är, måste allt vara på en sofistikerad nivå så att kvinnor blir vackra och stolta när de bär kjolen...

I det ständiga flödet av tid och kulturellt utbyte riskerar många traditionella värden att gå förlorade, men det som fru Dung är mycket glad över är att hennes etniska klädsel fortfarande är omhuldad, respekterad och alltmer populär bland thailändska kvinnor.

Detta är också motivationen för Mrs. Dung att fortsätta undervisa i yrket, skapa jobb och inspirera nästa generation. Vid 66 års ålder broderar hon fortfarande klänningar varje dag, med sina begåvade händer och ett hjärta fäst vid den nationella kulturen. Hon har blivit den thailändska klädselns själ, väcker stolthet och fört den identiteten långt bortom byarna i Nghe An.

Källa: 20250612233330153