Journalisten Phan Quang - ett liv i skrivande, ett liv i hängivenhet

Hela hans liv var ett lysande exempel på en stor intellektuell, en kulturalist, en revolutionär soldat som använde sin penna som ett skarpt, hängivet och ihärdigt vapen och lämnade ett djupt intryck i läsares och kollegors hjärtan.

Det stora trädet av revolutionär journalistik

Journalisten Phan Quang föddes in i en familj med en tradition av patriotism och utbildning i byn Thuong Xa, Hai Thuong-kommunen, Hai Lang-distriktet, Quang Tri- provinsen. Vid tjugo års ålder klev han in i den revolutionära journalistikens värld genom "dörren" till National Salvation Newspaper i Inter-zone IV.

År 1954, när freden var återställd, förflyttades han till Nhan Dan Newspaper, partiets officiella språkrör, där de mäktiga skribenterna inom den revolutionära pressen samlades.

En dag, på morgonen den första dagen av det kinesiska nyåret (1956), kom president Ho Chi Minh oväntat till tidningen Nhan Dan. Den första personen som välkomnade honom den dagen var den unge reportern i tjänst på redaktionen, Phan Quang. Farbror Hos önskningar det året: "Jag önskar dig att skriva korrekt och väl, att du har många läsare... Endast med många läsare kan pressen mobilisera massorna för att fullgöra sina plikter för landet och folket" blev den vägledande principen i journalisten Phan Quangs karriär.

Som en seriös skribent, alltid flitig i att undersöka, fördjupa sig i tankar och vända på frågor, har Phan Quang på Nhan Dan Newspaper arbetat inom viktiga avdelningar som jordbruk, ekonomi, partibyggande, lokala reportrar... Med sin breda kunskap, djupa erfarenhet och framsynta vision skriver han om alla områden som väcker frågor att tänka på. I synnerhet är hans artiklar om jordbruk, bönder och landsbygdsområden under det antiamerikanska motståndskriget både värdefulla i aktuella händelser och bär en stark personlig prägel - empati, förståelse och stark tro på folket och landet.

Journalisten Hoang Tung skrev en gång om journalisten Phan Quang så här: ”Han är den som reser mest, skriver mest, även under de hårdaste dagarna av motståndskriget mot Amerika. Reser på cykel under flygplanens dån, under bombernas regn men ändå skriver, fortfarande når byns ändar.”

Phan Quang inte bara skriver, utan fördjupar sig också i landets strategiska frågor, särskilt jordbruk, bönder och landsbygdsområden. Han har en särskild talang för att lyssna på vanliga människor, känna varje skördesäsongs andedräkt, varje potatisrad, varje risrad. Därför har hans essäer och undersökande rapporter både en bondes natur och en samhällsorganisatörs vision.

Från att ha varit en framstående författare övergick Phan Quang gradvis i rollen som chef och organisatör. I rollen som generalsekreterare, dåvarande ordförande för Vietnams journalistförbund under två mandatperioder (1989-2000), ägnade han sig åt att stärka grunden för journalistisk etik och vägledde en hel generations karriär. Det var han som föreslog inrättandet av en etisk kod för journalister, ett dokument som senare utvecklades till "10 regler för yrkesetik för vietnamesiska journalister", vilket fortfarande har sin relevans och sitt värde idag.

Phan Quang stannade inte bara vid tryckta medier utan lämnade även djupa avtryck inom radio. År 1988 blev han generaldirektör för Voice of Vietnam i samband med att landet gick in i en renoveringsprocess. Under hans ledning lämnade stationen den gamla vägen, moderniserade den tekniska infrastrukturen och byggde ett direktsänt radioprogram – något som aldrig hade hänt tidigare. Han uppmuntrade det unga teamet att djärvt förnya sitt uttryckssätt och därigenom skapa en ny kommunikationsvåg: närmare människorna, mer levande och mer djupgående.

Under sin journalistkarriär lade Phan Quang också grunden för pressrelationer. Som vice ordförande för nationalförsamlingens utrikesutskott och vice ordförande för Internationella journalistorganisationen bidrog han till att föra den vietnamesiska journalistikens röst till vänner runt om i världen, samtidigt som han bevarade Vietnams kulturella och politiska identitet. Hans tal på franska vid internationella forum var inte bara övertygande, utan fick också internationella vänner att beundra honom för hans elegans, intelligens och mänsklighet som utgick från en vietnamesisk person.

Utifrån livet och erfarenheten drog journalisten Phan Quang slutsatsen: Inom journalistiken, oavsett vilken form den tar, måste författaren gå igenom processen "Läsa - Gå - Tänka - Skriva", och när han väl har skrivit måste artikeln han skriver vara "Korrekt - Noggrann - Snabb - Bra". Följaktligen måste journalister läsa mycket för att förbättra sina kunskaper, resa mycket för att få mer erfarenhet, tänka regelbundet för att hitta idéer med personliga avtryck och skriva mycket, skriva ständigt för att vara skickliga i yrket. Och när vi håller en penna i handen eller sitter framför ett datorbord måste vi vara uppmärksamma på hur vi skriver korrekt, det vill säga sanningsenligt, och samtidigt vara noggranna, korrekta i förhållande till det politiska uppdraget, tidningens avsikt vid en viss tidpunkt. Och när vi arbetar som journalist måste vi alltid vara snabba, bara genom att vara snabba kan vi vara konkurrenskraftiga. Och slutligen, försök att skriva bra, för "Först när tidningen är bra kommer folk att läsa den" (farbror Hos ord).

Harmonin mellan journalistik och litteratur

En av de viktiga lärdomar som journalisten Phan Quang ofta ger sina elever är: "Journalistiken måste ha litterär kvalitet."

Han kallade böcker för sin ”eviga vän”, den store läraren som lärde honom att skriva, leva och arbeta. Han läste som han andades. Från österländska klassiker till västerländska uppslagsverk, från litteratur till filosofi, från politisk teori till personliga memoarer, läste han inte selektivt efter smak utan enligt den akademiska andens vägledning. I boken ”Tiden ändrar inte färg” anförtrodde han att hans passion för läsning var ”en medfödd defekt”, och att ”jag nästan levde i en miljö av böcker, var jag än arbetade, var jag än tittade, såg jag böcker och åter böcker”.

Tack vare den rika kunskapen skriver han artiklar med djup, tanke och vision. Men också tack vare det skriver han som en berättare som förstår människolivet.

I Phan Quang konkurrerar inte journalistik och litteratur med varandra, utan blandas och kompletterar varandra. Han skrev en gång: ”Även om det bara är en liten artikel, strävar jag fortfarande efter litterär kvalitet. Inte bara i ord, utan också i bilder, struktur, i kopplingar från det förflutna till framtiden... Litterär kvalitet är att beröra människors öden”. Det är därför hans artiklar, trots att de är skrivna för länge sedan, fortfarande har samma värde när de läses om, eftersom de inte bara återger aktuella händelser, utan också bevarar tidsandan.

Phan Quang är inte bara författarinna, utan även en utmärkt översättare. Bokserien "Tusen och en natt" har tryckts om mer än 40 gånger, och "Tusen och en dag" har tryckts om nästan 20 gånger. Dessa två böcker är som sagogåvor han gav till vietnamesiska barn eftersom läsarna i varje översatt mening kan känna hur kultur och skönhet uppskattas.

Med över 70 års engagemang och kreativitet har journalisten Phan Quang en enorm förmögenhet på tusentals artiklar och mer än 50 publicerade litterära verk inom många genrer: noveller, memoarer, essäer, översatta litterära verk... Kanske finns det få personer i hans författarkarriär som arbetar som chef, journalist och författare och har en så stor förmögenhet. Det visar hans ständiga ansträngningar.

Med en mängd erfarenhet och djupa tankar om historia och kultur skriver han fortfarande flitigt, publicerar regelbundet böcker och omfamnar livet med fräschör. Han är verkligen en inspiration och motivator för unga journalister, som han föreslog: "Vi – unga som gamla – behöver alla lära oss, lära oss för livet." Det är inte bara en livsfilosofi, utan också personligheten hos en person som har ägnat hela sitt liv åt skrivande, journalistik och nationen.

Källa: https://hanoimoi.vn/nha-bao-phan-quang-mot-doi-viet-mot-doi-cong-hien-706020.html