De som bevarar havets själ

Vid middagstid på sommaren spred sig det strålande gyllene solljuset över det glittrande havet. Från stranden guppade och skar båtar prydda med färgglada flaggor genom vågorna, ut till havs.

På den ledande båten lyfte Mr. Le Tan Luc, huvudförrättare för fiskefestivalen i fiskebyn My Quang (kommunen Tuy An Nam), försiktigt en rökelsepinne och bad respektfullt böner. Den väldoftande röken steg och blandades med den salta havsbrisen och spred sig över den vidsträckta havs- och himmelsvidden.

På de återstående båtarna vände människorna respektfullt sina hjärtan mot havet, deras ansikten återspeglade en helig hängivenhet. Det verkade som om en osynlig tråd i det ögonblicket förband fiskarna med deras förfäders rötter, med skyddsguden, valguden, och med deras längtan efter fred mitt bland de vidsträckta havsvågorna.

Herr Luc blickade ut över det vidsträckta havet, hans djupa, varma röst blandades med vågornas brus: "Vi går till havet för att utföra Nghinh Ong-ceremonin för att be att gudomen ska bevittna bybornas uppriktighet, för att tacka honom för hans välvilliga beskydd som säkerställer människornas säkerhet till sjöss och en riklig fångst av räkor och fisk."

"Ông" eller "Ông" (som betyder "Mr." eller "Ông" i vietnamesisk folklore) är hur fiskare i fiskebyn respektfullt refererar till valen – en helig gudom i Söderhavet enligt folktron. Efter att ha tillbringat sina liv i havet har invånarna i fiskebyn My Quang mött otaliga farliga stormar och tyfoner, men som genom ett trollslag har det värsta förvandlats till tur. Dessa rymningar har ytterligare stärkt bybornas tro på valens helighet. "Det fanns tillfällen då vi fiskade långt ute till havs och stötte på stormar; jag, liksom alla andra i byn, trodde att vi inte skulle komma tillbaka. Men tack vare Ôngs beskydd hade vi tur som undkom..." sa Mr. Luc och blickade mot det vidsträckta havet med hes röst av vördnad.

I sin fars fotspår ägnade sig Le Tan Luc åt att upprätthålla förfädernas dyrkan och ritualer vid My Quang-mausoleet.

Herr Lucs familj har varit nära förknippad med havet i generationer. Från hans farfar och far till hans fyra bröder har de alla förlitat sig på havet för sin försörjning. Tidigare var hans far, herr Le Nhe (känd som herr Tam Phoi av byborna), läskunnig och kunnig om ritualer och ceremonier, och utförde ofta de ceremoniella aspekterna av viktiga tillfällen i byn. Efter sin fars död fortsatte herr Luc traditionen och axlade detta ansvar.

Tidigare slet Mr. Luc outtröttligt till sjöss och kämpade för att försörja sin familjs grundläggande behov och utbildning. I nästan ett decennium nu, med familjens ekonomi mer stabil, har han lagt ner sina åror och nät och ägnat sin energi åt byns och samhällets angelägenheter. Tillsammans med medlemmar i My Quangs bystyrelse har han mobiliserat bybor och vädjat till filantroper att bidra till byggandet av My Quangs förfäders mausoleum, vilket gör det alltmer magnifikt. För Mr. Luc är det inte bara en äldstes ansvar att bygga mausoleet, utföra ritualer och upprätthålla förfäders dyrkan i byn, utan också en livslång strävan att återgälda sina förfäders förtjänster och den södra havsgudens nåd.

Några dagar tidigare myllrade även fiskebyn Long Thuy (distriktet Binh Kien) av atmosfären från fiskefestivalen. Ljudet av trummor och gongar ekade genom den lugna kustbyn och lockade in de ivriga fotstegen från turister från hela världen och de som hade lämnat sina hemstäder för att återvända. För att säkerställa att ceremonin blev fullständig spelade Mr. Nguyen Cho - ordförande för Long Thuys fiskebykommitté - huvudrollen. Mr. Cho är kort och tjock, hans mörka hud bär spår av vind, frost och årtionden av outtröttlig sjöfart. Vid sextio års ålder, även om han inte längre direkt ger sig ut till havs, finns havets anda fortfarande kvar inom honom.

Hövding Nguyen Cho leder processionen för att välkomna gudomen under fiskefestivalen i fiskebyn Long Thuy.

I många år har Mr. Cho tagit ledningen i att hantera byns angelägenheter som ett sätt att visa tacksamhet mot havet och sina förfäder. Efter att ha ägnat halva sitt liv åt fiskefestivalen kan han varje ritual utantill, från den första offringen, välkomnandet av gudomen, att visa respekt för förfäderna, till att kalla på andar... Som bychef tvekar han inte att gå från dörr till dörr och mobilisera bybor att bidra med sitt arbete och sina resurser så att festivalen kan hållas fullt ut och dess traditioner bevaras. Mr. Cho sa eftertänksamt: "Havet förser oss med mat och kläder, och Söderhavets gud skyddar och räddar fiskare när det är starka vindar och vågor. Denna ceremoni är inte bara till för att tacka gudomen, utan också för att hjälpa den yngre generationen att förstå betydelsen och tillgivenheten hos sina förfäders för havet och gudomen som har skyddat och välsignat dem." Han log milt, hans solbrända ansikte ljusnade upp, "Pengar är begränsade, men alla bidrar med sitt arbete och sin ansträngning. Känslan av gemenskap och grannkärlek är mycket varm!"

Mitt i den rådande urbaniseringens virvelvind bevarar Fiskefestivalen i stillhet havets anda i fiskebyarnas liv i östra Dak Lak , och fungerar som en bestående andlig källa och vårdar den unika identiteten hos en maritim kultur som förblir djupt rotad i samhällets minne.

Festivalen upprätthålls inte bara genom högtidliga ritualer utan också genom fiskarnas uppriktiga hjärtan, vilket skapar en plats rik på gemenskap och känslor. ”Jag blev verkligen överraskad och rörd av att bevittna festivalen i denna kustby. Från äldre till unga var alla prydligt klädda i sina traditionella kläder, högtidliga i varje ritual. Sättet de bar gudomen, offrade och riktade sin hängivenhet mot havet visade att detta inte bara är en enkel ritual, utan en integrerad del av fiskarnas andliga liv”, uttryckte Nguyen Mai Anh, en turist från Ho Chi Minh -staden.

Fiskefestivalen bevaras inte bara genom högtidliga ritualer och traditionella övertygelser, utan livas också upp av unika former av folkliga uppträdanden. Bland dem är "ba trao"-sången (även känd som "ba trao" på vissa ställen) en typisk föreställning där fiskare uttrycker sin tro och sina strävanden efter fred mitt i det vidsträckta havet. Medan ramsorna genljuder, i harmoni med rytmen av trummor och åror, rör sig förhärdade händer som är vana vid att hålla i nät nu rytmiskt i den livliga "ba trao"-dansen framför Ôngs helgedom: "Horisonten är vidsträckt och disig (la hu la khoan)/ Hemlandet är havet (la hu la khoan)/ Våra båtar är vårt hem (la hu la khoan)." ... I det ögonblicket återskapar fiskarna, som spelar rollerna som översteförvaltaren, överstebågskytt, båtman etc., livfullt resan att försörja sig till sjöss.

För närvarande finns det mer än 40 helgedomar tillägnade valguden i provinsens kustnära fiskebyar. Från januari till juni varje år under månkalendern är atmosfären kring fiskefestivalen livlig i dessa kustbyar; beroende på förhållandena på varje plats kan festivalen vara från 3 till 6 dagar. Många fiskare är inte bara skickliga i fiske utan också kunniga om och deltar i att framföra folksångerna "ba trạo", såsom: Meritorious Artist Huynh Van Minh (My Quang-strömmen), Meritorious Artist Nguyen Trong Tich (Long Thuy-strömmen)... I många år har de i tysthet bevarat och undervisat i "ba trạo"-sång, vilket bidrar till själen och bevarar fiskefestivalens unika kulturella skönhet i fiskebyarna och bland kustborna.

Hò bà trạo är en unik form av folklig uppträdande i fiskefestivalens ritual.

Herr Nguyen Hoai Son, forskare inom folkkultur, delade: Cau Ngu-festivalen är ett av de unika immateriella kulturarven som tydligt återspeglar den religiösa identiteten hos kustinvånarna i centrala Vietnam i allmänhet och Phu Yen (tidigare) i synnerhet. Detta är inte bara ett tillfälle för fiskare att uttrycka sin tacksamhet mot havet, utan också ett djupt uttryck för det heliga bandet mellan människor och havet – där de anförtror sin andliga tro till den välvilliga gudomen, valguden, och ber om beskydd och välsignelser på varje fisketur. År 2016 erkändes Cau Ngu-festivalen i Phu Yen-provinsen (tidigare) av ministeriet för kultur, sport och turism som ett nationellt immateriellt kulturarv.

Enligt Nguyen Hoai Son är inrättandet av helgedomar och organisering av begravningsceremonier närhelst en val dör ett djupt uttryck för tacksamhet från fiskare till sin skyddsgudom i havet. Fiskefestivalen handlar inte bara om religiös tro, utan också en plats för samhällsbyggande; i fiskebyarna möts fiskare, delar sjöfartsupplevelser, främjar grannskapsband och får mer självförtroende och styrka att ge sig ut på havet, underhålla fiskeområden och bidra till att skydda den heliga suveräniteten över nationens hav och öar.

Källa: https://baodaklak.vn/phong-su-ky-su/202507/nhung-nguoi-giu-hon-cua-bien-93915ee/