Muong-landet ekar av ljudet av flöjter

(NB&CL) Oi-flöjten – från ett enkelt, rustikt musikinstrument från Muong-folket – har ständigt utvecklats för att hålla jämna steg med modern musik och bidragit till att berika och diversifiera traditionell vietnamesisk musik. I traditionella rum genljuder fortfarande ljudet av Oi-flöjten någonstans som Muong-folkets hjärta...

Mitt hjärta kallar på dig

I Muong-instrumentsystemet med trummor, gongar, duong, co ke oong khao... har oiflöjten en ganska viktig position. Om gongar är slagverksinstrumentens själ, anses oiflöjten vara den ledande bland blåsinstrumenten. Enligt Bui Thanh Binh, chef för Muong Cultural Heritage Museum (staden Hoa Binh, provinsen Hoa Binh), kallas oiflöjten på Muong-språket "oong oi" eller "khao oi".

Namnet kommer förmodligen från flöjten som spelar ordet "oi" (vän), ungefär som: oi oi (vän), oi hay (vän), oi ha (vän), oi oi (vän)... "Ong oi" betyder ett rör som kallar på en vän, kallar på en älskare och "oi"-flöjten anses också vara kärlekens flöjt. I det dagliga livet betraktar muong-folket "oi"-flöjten som ett nära och värdefullt föremål, beviset är att de alltid förvarar flöjten på höga platser, till exempel hängande den på husväggen, taket - där de kan sträcka sig upp och hämta den, eller så kan de också hänga flöjten ovanför huvudet, precis där de ligger.

Utställningsutrymme för Muongs musikinstrument på Muongs kulturarvsmuseum.

”Muong-folket placerar flöjten nära sin säng så att det är bekvämt att ta fram den och blåsa i den när de är rastlösa och tänker på sin älskare eller plötsligt dyker ett minne från deras ungdom upp… Det speciella med flöjten är hur den blåses vertikalt, flöjtens ljud är helt annorlunda än den horisontella flöjten. Flöjten producerar ett mycket speciellt ljud, det är milt, djupt och melankoliskt, till skillnad från det avlägsna ljudet från den horisontella flöjten. Därför är flöjten mycket lämplig för musikerns nostalgiska stämning och självförtroende under tysta månskensnätter”, sa Mr. Binh.

Kanske på grund av sin berättande och lyriska ton används Oi-flöjten ofta av Muong-folket på bröllop, festivaler eller på Tet. Flöjtspelaren kan spela solo eller som ackompanjemang för sång i grupp, eller som ett sätt att uttrycka känslor under månskensnätter. Flöjtens ljud är som den viskande vinden, ibland låg, ibland hög; ibland viskande för att uttrycka känslor till en närstående, ibland lugnt och avslappnat väntande på att säsongen skulle komma. Herr Binh sa att förr i tiden, under lediga vårnätter, samlades Muong-folket ofta i hus på pålar för att smutta på en burk risvin, lyssna på Oi-flöjten eller spela Co Ke Oong Khao-musiken. Beroende på personen som spelar snabbt eller långsamt, beroende på deras humör, glad eller ledsen, kan flöjtljudet vara milt och djupt, ibland livligt och glatt...

Mr. Bui Thanh Binh uppträdde en Sao Oi-dans.

Erövra symfoniorkestern

Som tidigare föreläsare vid Northwest College of Culture and Arts har Dr. Bui Van Ho ägnat många år åt att forska om Oi-flöjten. Enligt honom är Oi-flöjten ett gammalt musikinstrument från Muong-folket, som gått i arv från generation till generation. Före 1975 var flöjtanvändarna ofta äldre hantverkare från Muong-byn. Det speciella är att hantverkaren, i det gamla sättet att spela flöjt, inte blåste ut flöjtens riktiga ljud utan använde ett system av övertoner. Sättet att använda Oi-flöjten på den tiden var enkelt, rustikt, utan att ännu ha framförts eller visat upp några tekniker. Melodierna blåstes spontant, eller så blåstes Muong-folksånger som dum-sång, vi-sång, betel-inbjudande sång etc. Senare forskade och förbättrade hantverkaren Quach The Chuc Oi-flöjten så att den kunde uppfylla kraven från det moderna musikinstrumentsystemet.

Dr. Bui Van Ho sade att Muong-folkets forntida Oi-flöjt bara har fyra huvudhål för tryck, motsvarande fem huvudljud: "ho", "su", "sang", "xe", "cong". Efter tio års experimenterande borrade hantverkaren Quach The Chuc sju hål i Oi-flöjten, varifrån Oi-flöjtens toner är mer varierade och moderna. Ljuden från den förbättrade flöjten motsvarar tonerna do, re, mi, fa, son, la, si, liknande ljudet från en horisontellt blåst bambuflöjt med sex hål. Det speciella är att även om tonerna är "förbättrade", behåller Oi-flöjtens ljud sina egna unika, kvarhållande, mjuka nyanser.

Artisan Quach The Chuc (vänster) och Dr. Bui Van Ho. Foto: Dr Bui Van Ho

Enligt hantverkaren Quach The Chuc måste muong-folket som vill tillverka en bra flöjt vara noggranna och noggranna redan från början när de väljer bambu. Först måste det valda bambuträdet vara ett "kheng" bambuträd (sandwichbambu, liten bambu) som växer på östra sidan av bambubusken och dess topp måste också vara vänd mot öster. Bambuträdet måste vara gammalt, den yttre barken har blivit gul, om den är gyllengul, desto bättre. Bambustammen har en diameter på cirka 1,5 cm, längden på bambusegmentet är 68 till 70 cm och framför allt får bambuträdet inte ha en avkortad topp eftersom flöjter gjorda av ung bambu, en bambu med en avkortad topp, aldrig kommer att producera bra ljud. Bamburöret torkas igen, sedan borrar hantverkaren hål med en glödande järnsyl. Avståndet mellan hålen mäts för att vara exakt lika med "omkretsen" på rörkroppen.

”Med sin passion och naturliga talang för musik har Mr. Quach The Chuc tagit Oi-flöjten för den etniska gruppen Muong till en ny nivå. Tack vare hans insatser har Oi-flöjten inkluderats i den officiella läroplanen för Northwest College of Culture and Arts, där han är lärare”, sa Dr. Bui Van Ho.

Förutom att ha fått ordentlig utbildning följde flöjten från uppträdandesalen i det traditionella styltehuset hantverkaren Quach The Chuc för att uppträda på många professionella scenfestivaler. Han har fått silvermedalj tre gånger på nationella musik- och dansfestivaler med verken: "Noi au ban em", "Tam tinh ben cuo voong"...

Från den framgången förde hantverkaren Quach The Chuc djärvt in sao oi i den traditionella orkesterns struktur och sedan in i symfoniorkestern. Sao oi-flöjten används nu inte bara för improvisation, blåsning eller ackompanjemang av Muong-folksånger, utan har också förts in i mycket större uppträdanden. Sao oi-instrumentet spelades solo av hantverkaren Quach The Chuc i verket "Bong nui khong tan" av musikern Tong Hoang Long. Och musikern Tran Ngoc Dung har också ett verk skrivet specifikt för bambuflöjt och sao oi-ensemble med symfoniorkester.

”Nu har flöjten bidragit till att berika och diversifiera traditionella vietnamesiska musikinstrument. Flöjtens ljud blandas med symfoniska instrument; modern musik blandas med Muong-folkmusik, dessa ljud utsänds och ger ett extremt unikt och sensuellt genljud. Från att vara ett amatörinstrument förtjänar flöjten nu att rankas bland professionella musikinstrument”, bedömde Dr. Bui Van Ho.

Enligt Mr. Bui Thanh Binh är antalet hantverkare som fortfarande behåller "hemligheten" med att tillverka flöjt inte stort numera, och den unga generationen av Muong-folket har också många andra underhållningsalternativ, så antalet unga människor som lär sig att tillverka och spela flöjt är inte lika bra som tidigare. Men flöjten och konsten att spela flöjt är fortfarande som en tyst källa som flödar i Muong-folkets liv och själ, så att flöjtens ljud någonstans plötsligt stiger på vårnätterna, bär med sig många förtroenden... Flöjtens själfulla ljud får äldre att återuppleva sina minnen, får unga människor i sin bästa tid att kämpa med nostalgi, gör Muong-folket rastlösa med sömnlöshet...

T. Toan

Källa: https://www.congluan.vn/xu-muong-vang-tieng-sao-oi-post331500.html