Muong-landet genljuder av flöjters ljud, åh!

(NB&CL) "Sáo ôi" (en typ av bambuflöjt) – från ett enkelt, rustikt instrument från Muong-folket – har kontinuerligt utvecklats för att hålla jämna steg med modern musik , vilket bidrar till rikedomen och mångfalden i vietnamesisk traditionell musik. I traditionella rum genljuder ljudet av "sáo ôi" fortfarande någonstans, likt Muong-folkets röst…

En melankolisk röst ropar till dig.

I Muong-folkets musikinstrumentsystem, som inkluderar trummor, gongar, trummor och andra blåsinstrument, har "oi"-flöjten en betydande position. Om gongar anses vara slagverksinstrumentens själ, så anses "oi"-flöjten vara det främsta bland blåsinstrumenten. Enligt Mr. Bui Thanh Binh, chef för Muong Cultural Heritage Museum (Hoa Binh City, Hoa Binh-provinsen), kallas "oi"-flöjten på Muong-språket för "ong oi" eller "khao oi".

Namnet härstammar troligen från det faktum att flöjtens ljud ofta innehåller ordet "ôi" (du), såsom: "ôi hỡi" (min vän), "ôi hày" (min kära vän), "ôi hạ" (min kära vän), "hơi ôi" (min kära vän)... "Ống ôi" betyder en flöjt för att kalla på vänner eller älskare, och "ôi"-flöjten anses också vara en kärleksflöjt. I det dagliga livet anser muongfolket att "ôi"-flöjten är ett uppskattat och värdefullt föremål, vilket bevisas av det faktum att de alltid förvarar flöjten på höga platser, till exempel genom att hänga den på väggen eller taket på sitt hus - där de lätt kan nå den, eller så kan de till och med hänga den ovanför huvudet, precis där de ligger ner.

Utställningsutrymmet för traditionella Muong-musikinstrument på Muongs kulturarvsmuseum.

”Muong-folket placerar flöjten nära sin sovplats så att de enkelt kan ta fram den och spela på den när de vänder sig om och vänder sig, tänker på sina nära och kära eller när ett minne från deras ungdom plötsligt dyker upp… Det speciella med Oi-flöjten är dess vertikala spelstil; dess ljud är helt annorlunda än horisontella flöjter. Oi-flöjten producerar ett mycket speciellt ljud; det är milt, djupt och melankoliskt, till skillnad från det höga, vidsträckta ljudet från horisontella flöjter. Därför är Oi-flöjten mycket lämplig för spelarens längtan och innerliga känslor, under tysta månskensnätter”, sa Binh.

Kanske på grund av sin djupt berättande och lyriska ton används "oi"-flöjten ofta av Muong-folket under bröllop, festivaler eller Tet (månsnyåret). Flöjtspelaren kan uppträda solo eller använda den som ackompanjemang för "mong"- eller "dum"-sångframträdanden, eller helt enkelt spela den som ett sätt att uttrycka sina känslor under månskensnätter. Flöjtens ljud är som en viskande vind, ibland låg, ibland hög; ibland uttrycker den mjukt känslor till nära och kära, andra gånger väntar den lugnt och avslappnat på säsongens ankomst. Herr Binh sa att förr i tiden, under lugna vårnätter, samlades Muong-folket på sina hus på pålar, smuttade på risvin och lyssnade på "oi"-flöjten eller "co ke oong khao"-musiken. Beroende på spelarens hastighet och humör kunde flöjtens ljud vara milt och djupt, eller livligt och glädjefyllt...

Mr. Bui Thanh Binh framförde en folksång.

Erövra symfoniorkestern

Dr. Bui Van Ho, tidigare föreläsare vid Northwest College of Culture and Arts, har ägnat många år åt att forska om och studera oiflöjten. Enligt honom är oiflöjten ett gammalt musikinstrument från muongfolket, som gått i arv från generation till generation. Före 1975 spelades oiflöjten vanligtvis av äldre muonghantverkare. Det speciella är att hantverkaren i det traditionella sättet att spela oiflöjten inte producerade flöjtens sanna ljud utan använde ett system av övertoner. Sättet som oiflöjten spelades på den tiden var enkelt och rustikt, utan någon framförande eller uppvisning av teknisk skicklighet. Melodier spelades spontant, eller muongfolksånger som "hat dum", "hat vi" och "hat moi trau" spelades. Senare forskade och förbättrade hantverkaren Quach The Chuc oiflöjten så att den kunde uppfylla kraven hos moderna musikinstrument.

Enligt Dr. Bui Van Ho hade Muong-folkets forntida Oi-flöjt bara fyra huvudhål för fingrarna, motsvarande fem huvudtoner: "ho", "su", "sang", "xe" och "cong". Efter årtionden av experiment borrade hantverkaren Quach The Chuc sju fingerhål i Oi-flöjten, vilket resulterade i ett mer varierat och modernt tonutbud. Den förbättrade flöjten producerar toner som motsvarar noterna do, re, mi, fa, son, la, si, liknande ljudet av en sexhåls bambuflöjt som spelas horisontellt. Anmärkningsvärt nog behåller Oi-flöjten, trots tillägget av fler toner, fortfarande sin unika, milda och melankoliska ton.

Hantverkaren Quách Thế Chúc (vänster) och Dr. Bùi Văn Hộ. Foto: Dr Bùi Văn Hộ

Enligt hantverkaren Quách Thế Chúc kräver Mường-folket noggrann uppmärksamhet på detaljer redan från bambuvalet för att tillverka en bra flöjt. Först måste den valda bambun vara en "khèng" bambu (sandelträbambu, liten bambu) som växer på den östra sidan av bambulunden, med spetsen också pekande österut. Bambun måste vara mogen, med en gulaktig ytterbark; ju ljusare gul, desto bättre. Bambustjälken bör ha en diameter på cirka 1,5 cm, och längden på bambusegmenten bör vara 68 till 70 cm. Viktigt är att bambun inte får ha en trasig topp eftersom flöjter gjorda av ung, solskadad eller trasig bambu aldrig kommer att producera ett bra ljud. Bamburören torkas, och sedan borrar hantverkaren hål med en glödande järnsyl. Avståndet mellan hålen mäts för att matcha rörets "omkrets".

”Med sin passion och medfödda musikaliska talang har Mr. Quách Thế Chúc lyft den etniska gruppen Mườngs årflöjt till en ny nivå. Tack vare hans insatser har årflöjten inkluderats i huvudläroplanen för Northwest College of Culture and Arts, där han själv undervisar”, sa Dr. Bùi Văn Hộ.

Förutom sin formella utbildning har bambuflöjten, som ursprungligen spelades i traditionella hus på styltor, följt hantverkaren Quách Thế Chúc vid ett flertal professionella teaterfestivaler. Han har fått tre silvermedaljer vid nationella musik- och dansfestivaler för sina verk: "Den platsen i min by", "Hjärtliga känslor vid Voóngporten", etc.

Byggande på den framgången införlivade hantverkaren Quách Thế Chúc djärvt "sáo ôi" (en typ av bambuflöjt) i strukturen hos traditionella vietnamesiska orkestrar och sedan i symfoniorkestrar. "Sáo ôi" används nu inte bara för improvisation eller som ackompanjemang till Mường-folksånger, utan har också förts till mycket större framförandelokaler. "Sáo ôi" spelades solo av hantverkaren Quách Thế Chúc i verket "Bergets oförgängliga skugga" av kompositören Tống Hoàng Long. Kompositören Trần Ngọc Dũng har också ett verk specifikt skrivet för bambuflöjt och "sáo ôi"-ensemble med en symfoniorkester.

”Oi-flöjten har nu bidragit till att berika och diversifiera traditionella vietnamesiska musikinstrument. Oi-flöjtens ljud blandas med olika orkesterinstrument; modern musik blandas med Muong-folkmusik, och dessa ljud uttrycks på ett mycket distinkt och suggestivt sätt. Från att ha varit ett amatörinstrument till sin natur förtjänar oi-flöjten nu att vara bland de professionella instrumenten”, bedömde Dr. Bui Van Ho.

Enligt Mr. Bui Thanh Binh är antalet hantverkare som fortfarande besitter "hemligheterna" bakom att tillverka Oi-flöjten inte stort numera, och den yngre generationen av den etniska gruppen Muong har också många andra underhållningsalternativ, så antalet unga människor som lär sig att tillverka och spela Oi-flöjten är inte lika stort som tidigare. Men Oi-flöjten och konsten att framföra den flyter fortfarande tyst genom Muong-folkets liv och själar, så att flöjtens ljud plötsligt stiger någonstans från vårnätterna och bär med sig otaliga outtalade känslor... Flöjtens gripande ljud väcker minnen hos de äldre, väcker hjärtan hos unga människor som är förälskade i längtan och håller Muong-byn vaken och rastlös...

T. Toan

Källa: https://www.congluan.vn/xu-muong-vang-tieng-sao-oi-post331500.html