Redaktörens anmärkning: Docent Dr. Hoang Trong Canh (filologiska fakulteten - Vinh University) har gjort många forskningsarbeten om regionala dialekter runt om i landet, särskilt från Nghe Tinh. Tidningen Ha Tinh vill inleda ett samtal med honom.
Docent, Dr Hoang Trong Canh.
PV: Kan du ge oss lite allmän information om de kulturella särdragen, beteenden, personligheter och bostadsområden som framgår av skillnaderna i tilltal mellan regioner, särskilt Nghe Tinh?
Docent, Dr. Hoang Trong Canh: Även om alla dialektregioner använder samma tilltalselement, är användningsnivån, uttrycksnyanserna och beteendemässiga attityderna inte desamma. Detta visas först och främst i användningen av ordet "con" vid tilltal. I familjen kallar släktingar på både faders- och moderssidan i Nghe Tinh ofta "barnbarn" och "barnbarnsbarn" för "con". Därför kommer vi ofta att stöta på olika roller men med samma tilltalsätt: co (farfar) (och bröder och systrar i samma position som "cu") - con, o ong (farfar), ba (farfar) (och personer i faders- och modersfamiljernas position som "cu") - con, ub (farfar), aunt (faster), o (faster), aunt, duong - con. Detta tilltalsätt är inte korrekt i roll, eller med andra ord, det korrekta tilltalsättet för Nghe Tinh-folket enligt roll är ofta inte lika noggrant och frekvent som för nordliga människor. Även när deras barn är vuxna eller har familjer, kallar Nghe-folket fortfarande sina barn och barnbarn för "con" istället för "anh" eller "chi" som nordborna i kommunikationssituationer som kräver formalitet och diplomati. Om du blir "kallad" för "anh" eller "chi" kommer den personen naturligtvis att känna att han eller hon behandlas kallt, artigt och diplomatiskt som en utomstående.
Normalt sett använder inte Nghe-folket pronomenet "toi" (med en neutral nyans) för att tilltala sina barn och barnbarn, inte ens när de är vuxna. På Nghe Tinh-dialekten är "tui" en fonetisk variant av "toi". Men på det sätt som Nghe Tinh-folket använder det, såväl som i ordets uttrycksfulla nyans, skiljer sig "tui" mycket från "toi". Barn kan använda "tui" för att tilltala sina fäder, mödrar, morföräldrar och äldre med en uttrycksfull nyans som inte är lika neutral som "toi". För Nghe Tinh-folket är det ödmjukt och intimt att använda "tui", medan det är något oförskämt och otrevligt att använda "toi" när man tilltalar äldre.
Om nordbor använder ”toi” för att tilltala sina barn (som är vuxna) som normala, artiga och respektfulla, anser Nghe Tinh-folket tvärtom att det saknar tillgivenhet och är distanserat. Sydbor använder också ”tui” för att tilltala sig själva som Nghe Tinh-folket, vilket skapar en rustik, enkel nyans, lyssnaren kommer att känna sig mer intim och närmare än ”toi”. Men sydbor använder ofta ”tui” för att prata med människor i samma eller yngre ålder, och använder det inte för att tilltala föräldrar eller äldre som Nghe-folket.
Om vi talar mer allmänt om tilltalformer måste vi tala om ord (meningar), hälsningar (meningskomponenter, fullständiga eller ofullständiga (abrupta), tillhörande modala element, tillhörande idiom för att göra det flexibelt...). Nghe Tinh har också sina egna egenskaper. Ibland är det så enkelt att det är abrupt, annorlunda från norr och söder (nordlänningar säger: "Jag hälsar min far, jag hälsar min farfar"; sydlänningar säger: "Jag hälsar min lärare, jag hälsar min bror"... men Nghe-folket säger bara: "hej pappa", "hej lärare", "hej farfar"...) - denna egenskap bör läras av nordlänningar och sydlänningar.
Språk används flitigt i livet.
PV: Kan du berätta mer om de unika dragen i kulturen att tala Nghe Tinh-dialekten som skiljer sig från andra regioner?
Docent, Dr. Hoang Trong Canh: Ett unikt drag i den traditionella tilltalskulturen i familjen (såväl som i samhället) visas tydligt i Nghe Tinh-dialekten: Nghe-folket använder ofta genuselement (pojke/flicka). Detta visas i användningen av elementen cu, di (hora) i tilltal i vanlig kommunikation. När man får barn ersätts föräldrarnas namn ofta med namnet på det förstfödda barnet, men förr i tiden, i Nghe Tinh, hade föräldrarnas namn det extra elementet cu eller di.
Mer specifikt, om ett par föder en son som sitt första barn, kommer barnets far och mor från och med då att kallas vid det första barnets namn och ha elementet cu före förnamnet (cu Lan, cu Hoa)...; om de föder en dotter som sitt första barn, kommer föräldrarna också att kallas vid dotterns namn och ha elementet di före: di Lan, di Hoa...
Ett sådant sätt att kalla kvinnor visar att idén om könsdiskriminering (man, kvinna) är djupt rotad i Nghe-folkets medvetande och beteende. I många landsbygdsområden kallas gifta kvinnor inte längre vid sina förnamn före äktenskapet utan vid sin mans namn (till exempel heter maken Hoa, så hustrun kallas också av alla som (syster), mu (moster)... Hoa).
Attityder och beteenden som återspeglar attityder om kön, manligt - kvinnligt såväl som faderligt - moderligt, visas också tydligt i sättet att kalla föräldrarnas syskon för namn. I norr kallas en son som är född före fadern "bac", född senare kallas "chu", en flicka som är född före fadern kallas "bac", född senare kallas "co". På moderns sida kallas en son som är född före modern "bac", född senare kallas "cu", en flicka som är född före modern kallas "bac", född senare kallas "duc". I Nghe Tinh, om en pojke är född före/efter fadern, kallas han som i norr, men om en flicka är född före eller efter modern kallas hon "o". På moderns sida, till skillnad från i norr, om en pojke är född före eller efter modern kallas han "cu" (farbror), om en flicka är född före eller efter modern kallas hon "di".
Vi ser alltså att nordliga människor alltid är medvetna om och främjar elementet senioritet, överlägsenhet och underlägsenhet; överordnade respekteras alltid, utan åtskillnad mellan man och kvinna, faderlig eller moderlig. Könsskillnad görs endast i de lägre leden hos de som är födda efter fadern eller modern. Bristen på åtskillnad mellan faderliga eller moderliga känslor för nordliga människor visas också i det faktum att faderns äldre systers make och moderns äldre systers make båda kallas farbror, precis som man kallar faderns äldre bror; fasterns make och fasterns make båda kallas farbror, precis som man kallar faderns yngre bror. För Nghe Tinh-folket kallas däremot både fasterns make (född före eller efter fadern) eller fastern (född före eller efter modern) farbror.
Det är uppenbart att Nghe Tinh-folkets uppfattningar, känslor och attityder, vad gäller kön såväl som gentemot deras släktingar, skiljer sig från de nordliga folkens.
Tilltalsmetoden för människor på Nghe Tinh-dialekten har ganska starka lokala nyanser. (Illustrationsfoto).
PV: Så hur är den sociala tilltalformen på Nghe Tinh-dialekten, sir?
Docent, Dr. Hoang Trong Canh : Den mest uppenbara skillnaden jämfört med andra dialekter är det stora antalet sociala titlar i Nghe Tinh-dialekten. Tillsammans med inslag av det nationella språket och med olika kombinationer har Nghe Tinh-dialekten skapat ett system av titlar som är både rikt och unikt.
Här kan vi lista de ord som används för att tilltala andra i Nghe Tinh-samhället som: tui, tau, choa, mieng, menh, ni, dang ni, bay choa, dan tui, bi choa, nau tui, nau choa, mi choa, nau ni, bung ni, bang choa, häng nha häng till, häng nha häng till, meng, chung tui, chung tau, chung choa, chung mieng, chung menh, quan choa, quan tau... (används för att hänvisa till första person, singular och plural). Orden: may, mi, nghi, ôông, ung, cu, di, bát, enh, êênh, a, mu, co, co-cát, ôông-chát, bà-chát, êênh-chát, a bà-chát, ênh-chát, a công, a công, a công bà-chau, ôông-cu, bà-cu, êênh-cu, a cu, a ê-di, ê-nh-di, ôông-di, bà-di, bà-hoe, ê-nh-hoe, ôông-hoe, a hoe, a nhieu, ê-nh-nh-nh,ho a ho, ho me-nh-nh-nh... (används för att referera till andra person singular). Orden: bay, ngay, bang-by, hang-by, nau-by, hang-mi, chu-mi, hang-may, hang-may, nau-may, quan bay, cac-ng, cac-ho... (används för att hänvisa till andra person plural). Orden: "han", "nghi", "ong nu" (nơ), "ba nu" (nơ), "mu nu" (nơ), "mê nơ" (nơ), "o nơ" (nơ), "ạ nơ" (nơ), "ênh nơ" (nơn), "cỡn" (nơn), "cỡn" nơ", "hoc nơ"... (används för att hänvisa till tredje person, singular). Orden: "de", "thung" (dem), "chung hung", "the hung", "nau hung", "thang hung", "quan nơ" (används för att hänvisa till tredje person, plural).
Med ett så rikt antal tilltalsord framhävs även de uttrycksfulla nyanserna i orden i tilltalet subtilt. I synnerhet står antalet ord som används i icke-ceremoniell kommunikation för en hög andel, därför har det sociala tilltalet i Nghe Tinh-dialekten ganska starka lokala nyanser. Det finns rustika, grova sätt att anropa, och det finns respektfulla, rituella sätt att anropa med hög kulturell betydelse. Sådana sätt att anropa används inte bara flitigt i daglig kommunikation utan används också naturligt i folkdiktning.
Kännetecken för en vana att tilltala människor som lägger stor vikt vid könsfaktorer, betonar kontinuitet, betonar stora familjer med många generationer och nära relationer mellan generationer i familjen, bibehåller traditionella inslag i att tilltala människor - detta är unika kulturella nyanser i kommunikationen mellan Nghe An-folket i den vietnamesiska gemenskapen.
PV: Tack!
Minghui
(utföra)
Källa
Kommentar (0)