Blomningssäsongen väcker lusten att återvända till den nordligaste regionen av vårt hemland.

Mitt i det majestätiska och fridfulla landskapet på Dong Van-stenplatån blommar boveteblommor från små sprickor i klipporna. De ser rent vita ut när de först knoppas, sedan blir de blekrosa och slutligen fängslande purpurröda i slutet av säsongen.

När de första milda vintervindarna sveper genom bergsdalarna vaknar Dong Van Karstplatån i en unik skönhet.

Klipporna förblir grå, bergen fortfarande höga, men boveteblommorna sprider sig över dalarna och de klippiga sluttningarna, vilket gör att hela gränsregionen verkar vara draperad i en delikat rosa-lila-vit kappa, förvånansvärt mjuk och förtrollande.

Från Quan Ba ​​​​och Yen Minh till Dong Van och Meo Vac är den lilla blomman som en tråd som förbinder lager av kalla stenar till en mild sfär av minnen.

Blommornas mjuka färger blommar i det steniga området.

Dong Van Karstplatån, en UNESCO global geopark, bär spår av hundratals miljoner år av geologisk formation. Morgondimma täcker de silvervita, taggiga klipporna, middagssolen badar dem i gyllene ljus, och på kvällen genljuder ljudet av Hmong-flöjten i luften, som om den kallar vinden, molnen och blomsterårstiderna att återvända.

Mitt i det majestätiska men lugna landskapet blommar boveteblommor från små sprickor i klipporna, rent vita när de först knoppas, sedan blir de blekrosa och slutligen övergår i en fängslande purpurröd nyans i slutet av säsongen.

Blommor som blommar från klippor – ett till synes paradoxalt fenomen – har blivit ett naturligt fenomen i höglandet. I november, från dalarna till bergssluttningarna, är allt täckt av mjuka, fina blommor. "Vi vill att besökare till Dong Van omedelbart ska se blommorna och känna den förnyade vitaliteten i denna klippiga region", delade Nguyen Tien Dung, sekreterare för partikommittén i Dong Van kommun.

Enligt honom planterade lokalbefolkningen blommorna tidigt i år och skötte noggrant varje rabatt så att blommorna skulle blomma vid rätt tidpunkt, för festivalen, och vara som vackrast för besökarna.

När man vandrar bland välbekanta destinationer som Lung Cu, Sung La, Lung Cam och Ma Pi Leng blir besökare lätt överväldigade av blommornas skönhet. Sung La – en dal som en gång beskrevs som "där stenar blommar till blommor" – är ovanligt mild den här säsongen.

Lung Cam, med sina rader av mörkgula lerhus, ser ut som en gammal målning accentuerad med den delikata rosa färgen av blommande blommor. Och Ma Pi Leng, det mest majestätiska passet i den klippiga regionen, blir också mjukare när blomfläckar slingrar sig längs bergssluttningarna, och dyker upp och försvinner på de höga klippformationerna.

Även människorna i höglandet bidrar till blomstersäsongens skönhet. Familjer i Dong Van renoverar sina hus, städar upp gångvägar, planterar fler rabatter runt sina verandor och lägger till varmvattenberedare, varma filtar och Wi-Fi för att välkomna gäster.

I gamla stan i Dong Van log Sung Thi My, ägaren till ett litet kafé nära marknaden, vänligt och sa: "Min butik har inte mycket, bara en varm kopp kaffe och utsikten från det gamla tegeltaket ner till blomsterdalen, men turisterna älskar det så mycket. När blomstersäsongen kommer är det lika glädjefyllt som Tet (vietnamesiskt nyår)."

Festlig stämning bland de blommande blommorna.

Den oskyldiga charmen hos två Hmong-flickor när de promenerar genom ett bovetefält i Dong Van. (Foto: Minh Tam/VNA)

På senare år har boveteblomsäsongen alltid förknippats med en liten, stillsam festival, precis som blommornas skönhet.

År 2025 öppnar festivalen, med temat "De blommande stenarnas land", kvällen den 29 november, när blommorna är som vackrast. Utan pompa och ståhej kommer festivalen att utvecklas som en subtil höjdpunkt mitt i blomningssäsongen: en touch av musik , en antydan till kulturell färg och en touch av värmen från höglandsfolket.

Vid rastplatserna framför lokalbefolkningen Hmong-flöjt- och pipemusik och sjunger folksånger. Vid foten av passet kan du stöta på etniska flickor som håller varandra i handen och dansar i cirklar till musiken.

Några små stånd visar upp linnevävning, broderi eller erbjuder besökare möjligheten att prova att baka bovetekakor – en väldoftande och utsökt specialitet från höglandet. Atmosfären är opretentiös men ändå autentisk, vilket får besökarna att känna sig som om de är fördjupade i lokallivet.

Herr Nguyen Trung Ngoc, chef för avdelningen för kultur, sport och turism i Tuyen Quang, bekräftade: "Boveteblommornas säsong är inte bara en turistsäsong, utan också en säsong för att hedra höglandsfolkets kultur. Vi strävar efter att organisera festivalen på ett sätt som bevarar den kulturella identiteten, samtidigt som besökarna får uppleva den lokala etniska befolkningens uppriktighet."

Mitt i de myllrande turistmassorna som besöker staden är det lätt att stöta på några verkligt charmiga små berättelser.

Turister och barn i höglandet strålar av glädje bland de färgglada boveteblommorna på Dong Van-stenplatån. (Foto: Minh Tam/VNA)

Vu Minh Duc, 27, från Hanoi, delade med sig medan hon tog bilder på toppen av Tham Ma-sluttningen: "Jag har varit i Dong Van sex gånger redan, och varje säsong är vacker, men bovetets blomningssäsong är ett måste. Kanske beror det på att blommorna blommar från klipporna, men varje gång jag ser dem känner jag mig lite lättare. Varje år är det en festival, jag åker upp dit; jag har varit där så många gånger och jag är fortfarande inte trött på det."

Det är inte bara unga människor; turister långväga ifrån har också sina egna unika känslor. Fru Nguyen Thi Ngoc Lan, en turist från landsbygden vid Hau Giangs flodstrand, kände sig som om hon hade vandrat in i ett land ur en film vid sitt första besök i Dong Van.

Hon sa: "I min hemstad i Mekongdeltat finns det bara floder och fruktträdgårdar, men här finns det så många klippor, och de är så vackra. Blommorna som blommar på klipporna ser så fina ut; när jag står i blomsterdalen känner jag en ovanlig känsla av frid."

Blomningssäsongen varar från oktober till slutet av december. Dessa tre månader är som ett löfte från den klippiga regionen till de som älskar naturen och skönheten i motståndskraft. Mitt bland de ömtåliga rosa blommorna vinner byarna som ligger inbäddade vid foten av bergen också erkännande världen över.

Pa Vi utsågs till "Bästa turistmål för lokalsamhället", medan Lo Lo Chai – en liten by vid foten av Drakberget – tilldelades titeln "Världens bästa turistby 2025" av FN:s turismorganisation, vilket är första gången en turistmål för lokalsamhället i Tuyen Quang har fått detta prestigefyllda internationella pris.

Den titeln är som en hög ton i blomningssäsongens symfoni, som bekräftar den speciella dragningskraften hos den inhemska kulturen i norr.

Även om många turistområden och attraktioner inom geoparken har blivit internationellt erkända – från Pa Vi till Dong Van Karstplatån med titeln "Asiens ledande kulturdestination" – är det den rustika, orörda skönheten och den genuina gästfriheten hos människorna i denna klippiga region som verkligen fängslar besökarna. De kommer och går, men alla bär med sig känslan av att ha detta blomsterland en chans att återvända.

När man ser tillbaka är boveteblommor inte bara vackra i sina färger. Deras skönhet ligger i deras motståndskraft att växa från stenig jord, och i de berättelser som höglandsborna förmedlar varje blomningssäsong. I den tidiga vinterkylan, bland de blåsiga bergssluttningarna, är dessa blommor som en rosa tråd som förbinder natur med mänskligheten, och länkar samman nuet med generationers minnen.

Varje år, när boveteblommorna återvänder, verkar den klippiga platån yngre, mer levande, och människors hjärtan känns lättare. Kanske är det därför som fler människor återvänder för varje boveteblomningssäsong som går.

Människor återvänder inte bara för att beundra blommorna, utan för att återupptäcka friden i klipporna, värmen i bergsbornas leenden och en känsla som är svår att namnge – känslan av att den här platsen alltid har något speciellt bara för dem.

(VNA/Vietnam+)

Källa: https://www.vietnamplus.vn/mua-hoa-danh-thuc-buoc-chan-ve-mien-cuc-bac-to-quoc-post1080091.vnp