Svärfar och svärmor

Det handskrivna manuskriptet Dictionarium Anamitico-Latinum (1772) av PJ Pigneaux var kanske en av de första ordböckerna som registrerade dessa två sammansatta ord tillsammans med de kinesiska tecknen: nhạc phụ (岳父), nhạc mẫu (岳母). Angående betydelsen förklarar Huình-Tịnh Paulus Của i Đại Nam Quấc âm tự vị (1895): nhạc phụ är svärfar, nhạc mẫu är svärmor. Låt oss nu försöka hitta etymologin för dessa två termer.

Termen "svärfar" (岳父) härstammar från berättelsen om Zhang Shuo (667-731) under kejsar Xuanzongs regeringstid i Tangdynastin. En dag, efter att kejsaren offrat till gudarna vid berget Tai (det första av de fem heliga bergen), befordrade premiärminister Zhang Shuo (vissa källor översätter det som Zhang Yue) sin svärson, Zheng Yi, till femte rang och skänkte honom röda kläder. Enligt Tangdynastins regler vid den tiden degraderades dock alla tjänstemän under de tre hertigarnas rang med en rang efter offerceremonin. Kejsar Xuanzong blev förvånad och ifrågasatte Zheng Yi, men Zheng Yi vågade inte svara. Huang Panchuo, som stod i närheten, sa sedan till kejsaren: "Det är berget Tais kraft" ( Thử Thái Sơn lực dã ). Huang Panchuos uttalande hade två betydelser: den ena var tack vare Fengshan-ceremonin vid berget Tai; den andra var tack vare svärfaderns makt. Från och med då började svärsöner i Kina kalla sina svärfäder för " Berg Tai" . Eftersom Berg Tai också är känt som Dongyue kallas Zhang Shuo också för sin svärfar eller svärfar .

I volym 16 av Tu Feng Lu, en ordbok i 18 volymer sammanställd av Gu Zhang Si under Qingdynastin, finns meningen: " Hustruns far kallas också svärfar eller kallas Mount Tai", vilket betyder "svärfadern kallas svärfar eller Mount Tai".

På berget Tai finns ett berg som heter Zhang Ren Feng (eftersom dess form liknar en gammal man), så svärfadern kallas även Yue Zhang eller Zhang Ren Feng . Termen Yue Zhang (岳丈) kommer från titeln på dikten "Da Shou Yue Zhang" av doktor Huang Gongfu, som komponerade denna sjuordsdikt under Mingdynastin för att fira sin svärfars födelsedag.

Termen " svärmor" (岳母) härstammar från frasen " svärmors oberäkneliga beteende " i Zeng Caos *Gao Zhai Man Lu* under Songdynastin. Dessutom finns det en annan term, *Tai Shui* (泰水), ett smeknamn för en svärmor, som härstammar från * Ji Le Bian * som sammanställdes av Zhuang Chuo i slutet av Norra Songdynastin. I denna textstudie förklarar Zhuang Chuo: " Tai Shui betyder svärmor ."

Från antiken till nutid har de sammansatta orden "svärfar " och "svärmor" ofta använts i formella situationer, särskilt i skriftliga texter, såsom: "Med respekt för besök hos min svärfar och svärmor" (s. 125) eller "svärmor" (s. 608) i Jean Louis Taberds Dictionarium latino-anamiticum (1838).

I mindre formella situationer används ofta termerna "svärfar" och "svärmor" istället för " svärfar " och "svärmor ". Detta noteras i Jean Bonets Dictionnaire annamite-francais (langue officielle et langue vulgaire) , publicerad 1899: "svärfar ", "beau-père (père de l'épouse)" - svärfar; " svärmor" , "belle-mère (mère de l'épouse)" - svärmor (s. 50).

Slutligen, enligt Dai Nam Quoc Am Tu Vi (som citeras ovan), använde forntida vietnameser ordet "nhac " (岳) med den allmänna betydelsen "svärfar och svärmor", eller kallade svärfadern "nhac phu", "nhac truong", "nhac gia" eller "ong nhac "; och kallade svärmodern " nhac mau" eller "ba nhac ".

Källa: https://thanhnien.vn/lat-leo-chu-nghia-nhac-phu-va-nhac-mau-185250214212910849.htm