Saknar Phong Nha...

QTO - Phong Nha-grottan är känd som den "första underverksgrottan" och har blivit en inspirationskälla för konstnärer och författare, och många poesi-, musik- och måleriverk har föddes, som lovordar den magiska och magnifika skönhet som naturen skänkte denna grotta. En av de fina dikterna om Phong Nha-grottan är dikten "Goodbye Phong Nha" av poeten Thanh Trac Nguyen Van (Ho Chi Minh City Writers Association), en medlem av Vietnam Poetry Club. Dikten komponerades till sången "Phong Nha det första underverket" av musikern Le Duc Tri (Vietnam Musicians Association of Quang Tri-provinsen), vilken uppskattades mycket av experter och mottogs väl av poesi- och musikälskare.

Poeten Thanh Trac Nguyen Van delade: Under en resa till Phong Nha-grottan fängslades jag av naturens vilda och magiska skönhet. Den känslan blev ännu djupare efter ett slumpmässigt möte i Hue med en kvinnlig cittrist från Quang Binh (tidigare) med en ljuv röst. Och jag skrev dikten "Adjö Phong Nha" som en speciell gåva till landet och människorna här.

Det som är ganska överraskande är att författaren beskrev Phong Nha som ”Midnatt då månen går ner över floden”. Kanske, i den magiska, romantiska miljön, kan den mänskliga själen lätt öppna sig för att ta emot de djupaste känslorna. Dikten börjar med en separation där personen som lämnar är ingen mindre än författaren. Det där kvardröjande ögonblicket är helt inkapslat i två suggestiva verser: ”Personen som lämnar, saknar, sjunker i längtan/Dikten som lämnas kvar för evigt drivande”.

Kombinationen av poesi och musik har gett allmänheten en bra sång om ämnet Quang Tri -turism - Foto: Nh.V

Om den första strofen öppnar upp ett magiskt rum på natten, så tar författaren i den andra strofen läsaren med in i en magisk, sagolik värld . ”Älfegrottan är i himlen/Jag följer och håller snabbt fast vid den trassliga sidentråden/Ser på dig med ditt drömska hår/Jätten ser på dig och låtsas inte känna dig…”.

I den här versen återger författaren de djupa intrycken under resan för att utforska Phong Nha-grottan. Tien-grottans magiska skönhet poetiseras till ett sagoland, vilket får den lyriska karaktären att känna sig vilsen i en surrealistisk värld. Inför denna överväldigande skönhet är karaktären "jag" både förälskad och ångerfull och vill "hastigt hålla fast" men "sidenstrådarna är trassliga". Namnen på grottorna, namnen på klipporna och stalaktiterna i Phong Nha- och Tien Son-grottorna personifieras livfullt. Det är "flickan med drömmande hår" trots att "jätten låtsas att han inte känner henne"...

Författaren andades skickligt liv i stenen och förvandlade grottutrymmet till ett palats av legender och kärlek, där gränsen mellan människa och natur, mellan verklighet och fantasi nästan suddas ut.

Versen "Passionens bägare töms med den mörka natten/Den gynnsamma höstvinden smyger sig också tillbaka/Phong Nhas vågor slår mot alla sidor/Fånga snabbt eden att ge dig" är en lyrisk vers som uttrycker författarens känslomässiga klimax före ögonblicket av avsked med Phong Nha - ett naturligt rum som är både verkligt och drömskt.

Direkt efter nattens stillhet kommer den överraskande rörelsen av "höstvinden". Det intressanta här är att författaren använde det förkortande ordet "rạo hồng" för att uttrycka spänningen och vimmelt. Vinden blåste inte våldsamt utan bara "återvände i smyg", mycket mjukt och delikat, som om den var rädd för att störa människors privata utrymme. I det rummet uttalades inte eden utan "mottogs" eftersom den eden formades ur berusningen av den "starka bägaren", matchades av "rạo hồng höstvind"... och blev det mest värdefulla föremålet att "ge till dig". Det var kristalliseringen av alla de mest passionerade och uppriktiga sakerna.

”Phong Nha First Wonder” översattes till engelska i hopp om att främja turismen - Foto: Nh.V

Den sista versen fortsätter att komplettera bilden av naturen med bilden av Sonfloden: ”Sonfloden är stilla för evigt/Quang Nams sjungande röst svajar alltid av sorg”. Detta är författarens subtila ordlek. Sonfloden är det riktiga namnet på en flod med grönt vatten under torrperioden och rött alluvium när regnperioden kommer. Ordet ”stilla” har en symbolisk betydelse, som uttrycker lojalitet, djup och bleknar inte med tiden. Phong Nhas skönhet och ”Quang Nams sjungande röst” är alltid ”sorgliga och svajande” och blir ett outplånligt märke i poetens sinne. Den sista versen är uppdelad i tre rader, som en kvardröjande ton, som driver poetens känslor till klimax och även svaret på allt: ”Ditt leende är utspritt över den djupa floden/Jag ska plocka upp det efter hundra år/Fortfarande längtans färg…”.

Poeten Thanh Trac Nguyen Van, vars riktiga namn är Nguyen Van Tao, är fysiklärare på Vo Thi Sau High School (Ho Chi Minh Citys utbildningsdepartement). Han är för närvarande pensionerad. Han har publicerat många diktsamlingar som: White Plumeria, Summer Memories, Whispering Grass Flowers, Winter Gift, Moon Tears, Legend of the Ferryman, Humming Songs... I Thanh Trac Nguyen Vans poesi möter läsarna kärlek till hemlandet, kärlek till par, önskan att leva, att bidra... uttryckt genom en romantisk skrivstil, fylld av optimism och ett passionerat hjärta för livet.

Versen avslutas med en ellips, vilket lämnar en tystnad, en oändlig vidd av nostalgi likt Sonfloden som fortfarande flyter, likt Quangs folksångsröste som fortfarande "sorgsfullt svajar".

Musikern Le Duc Tri sa: När jag läste dikten "Goodbye Phong Nha" kände jag författarens tillgivenhet för detta turistmål, så jag kontaktade honom för att komponera dikten till en sång som heter "Phong Nha De Nhat Ky Quan" med melodin Ca Tru. Sedan den släpptes har sången snabbt fått allmänhetens acceptans, framförts av många kända sångare och vunnit B-priset vid litteratur- och konstskapandekampanjen i samband med 420-årsdagen av bildandet av Quang Binh-provinsen (gammal). Sången har också översatts till engelska med önskan att sprida bilden och skönheten av landet och människorna här till internationella vänner.

Nh.V

Källa: https://baoquangtri.vn/van-hoa/202510/noi-nho-phong-nha-7c20e82/