Chilensk vänskap genom poesi till Tran Dang Khoas minne

Från en dikt skriven av en ung chilenare om Vietnam år 1968, svarade poeten Tran Dang Khoa – då bara 10 år gammal – med en dikt riktad till någon han aldrig hade träffat. Nästan 60 år senare återberättade han den speciella historien vid lanseringen av den chilenska barnboksserien "Papelucho", tillsammans med djupa minnen från landet och folket i Chile – en plats han kallade "otroligt vacker, så ren att även när man torkar gatan med en handduk ser man inget damm".

Vid den officiella tillkännagivandeceremonin för den berömda chilenska barnboksserien "Papelucho" i Vietnam den 24 juni höll poeten Tran Dang Khoa, tidigare vice ordförande för Vietnams författarförening , ett känslosamt tal, inte bara om barnlitteratur och läskultur, utan också en tidlös berättelse om vänskap, poesi och bandet mellan det vietnamesiska och chilenska folket.

”Jag kände Chile när jag var barn. När Vietnam fortfarande var i krig hade vi chilenska vänner. Jag kände till hundratals av Pablo Nerudas dikter och älskade hans poesi”, började Khoa.

Poeten Tran Dang Khoa talar vid den officiella tillkännagivandeceremonin för barnboksserien "Papelucho" som kommer till Vietnam, 24 juni 2025. (Foto: Dinh Hoa)

Han berättade att han 1968, när han bara var 10 år gammal, läste en dikt med titeln "Ett öppet brev till Vietnam" av en ung chilenare - Miraya Hilimet, då 15 år gammal, bosatt i Santiago. Dikten publicerades i tidningen Thieu Nien Tien Phong nr 524, vilket rörde den unge Tran Dang Khoa så mycket att han memorerade den och bevarade den än idag.

Dikten säger:

Vietnam

Vacker som en klar bäck

Blödande rosa hjärta

På grund av ditt liv

Smärtsamt på grund av bomber och kulor

…

Vietnam! Älskade Vietnam

Jag är långt borta

Fortfarande tätt tillsammans, kämparna

Jag skrek ut i förtvivlan

Hela världen skriker

Gratis

Glad

För Vietnam...

Efteråt skrev pojken Tran Dang Khoa dikten "Till min vän Chile" som svar, där han uttryckte sin djupa tillgivenhet för sin avlägsna vän, inklusive följande passage:

Jag har aldrig träffat dig,

Men att lyssna på dina dikter får mitt hjärta att flamma...

Du älskar mitt land

I strömmen är himlen och molnen blå

Älskar många snälla små vänner

Leendet öppet, ögonen blå himmel…

"Jag minns att den dikten fram till nu har tryckts och återgivits i mina diktsamlingar 168 gånger. Han är 5 år äldre än jag. Jag är nästan 70 nu, han är nog runt 75. Även om vi aldrig har träffats, så känns det genom poesin som om vi har varit vänner länge", delade poeten Tran Dang Khoa.

Han berättade också om sitt besök i Chile för mer än ett decennium sedan, en resa han kallade "olik alla andra platser jag någonsin varit på". Efter att ha besökt 46 länder bekräftade Tran Dang Khoa att inget land har lämnat ett starkt intryck som Chile. "Det är ett otroligt vackert land. Staden är så ren att det känns som att torka gatan med en handduk och inte se något damm. Varje hus har en korg med blommor utanför fönstret och det speciella är att inget hus är det andra likt".

Under den resan besökte han poeten Pablo Nerudas hus – som var ambassadör, kulturaktivist och ett poetiskt monument över Chile. Han berättade att när Neruda gick bort 1973 reste sig det chilenska folket upp för att läsa avskedsdikter och skandera hans namn: "Pablo Neruda – närvarande!", som en odödlig symbol för den nationella andan.

Poeten Tran Dang Khoa berättade om serien "Papelucho" av den chilenska författaren Marcela Paz och uppskattade högt verkets kvalitet och långa livslängd: "Det här är en bok som publicerades på 1930-talet, men fram till nu är den fortfarande mycket attraktiv, lika ny som om den precis hade skrivits. Det är en underbar sak."

Av egen erfarenhet, efter att ha skrivit dikter för tidningar när han bara var 8 år gammal, bekräftade han: "Att skriva för barn är mycket svårt. Författare måste förstå både barn och vuxna. Ett sant verk är ett som barn tycker om att läsa och vuxna tycker också om att läsa. I varje barn finns en vuxen under utveckling och i varje vuxen finns ett barn som aldrig blir gammal."

Han betonade särskilt attraktionskraftsfaktorn – en förutsättning för att barnlitteratur ska kunna spridas. Enligt honom är "Papelucho" ett verk som helt uppfyller det kravet: "Boken är attraktiv på varje sida, med många humoristiska, intelligenta och oförutsägbara detaljer. Men det som är mer värdefullt är att lärdomarna förmedlas varsamt, absorberas av barnen som lekar, normala aktiviteter, utan att skapa känslan av att bli föreläst."

Även om berättelsen utspelade sig i Chile för nästan ett sekel sedan, så ligger "Papelucho" fortfarande nära vietnamesiska barn idag för honom: "Att läsa den känns inte konstigt, men när man stänger den igenkänner läsarna tydligt Chiles personlighet, skönhet och kultur som framträder på varje sida i boken."

Poeten Tran Dang Khoa uttryckte sin önskan att stärka samarbetet inom översättning och publicering av barnlitteratur mellan Chile och Vietnam, för att ge läsarna unika verk från de två kulturerna.

”Inte bara Miraya Hilimet, Marcela Paz eller Pablo Neruda, jag tror att det finns många andra chilenska författare som väntar på att bli introducerade för vietnamesiska läsare. Tvärtom hoppas vi också att vietnamesisk barnlitteratur ska nå chilenska barn och världen. Genom litteraturen förstår vi varandra bättre. Och i vänskap mellan nationer är förståelse för varandra den mest solida grunden”, betonade han.

Källa: https://thoidai.com.vn/tinh-ban-chile-qua-tho-trong-ky-uc-tran-dang-khoa-214424.html