Morfar har gått bort och är borta bland molnen på himlen - Foto: Tillhandahållen av intervjupersonen
Huset behöll fortfarande de välbekanta ljuden från den gångna säsongen: vinden som prasslade genom palmerna, grapefruktbladens mjuka svajande, trädörrens mjuka knarrande när någon gick förbi. Men de varmaste ljuden – den gamle mannens mjuka hosta i gryningen, tofflornas långsamma släpande från gården in i köket – var sedan länge borta.
Han var vänlig och talade lite. Han levde av små saker, men de lämnade ett bestående intryck på andra. Det finns ett minne som jag minns varje gång Tet (månsnyåret) infaller, även om han aldrig berättade för mig om det. Det var en eftermiddag den 29:e Tet för många år sedan.
Det var bitande kallt den dagen. Jag sprang hem genom den vinande vinden och höll i min nyinköpta serietidning. Så fort jag kom ut på gården såg jag min farfar stå vid det gamla pomeloträdet framför verandan. Trädet han alltid kallade "vår familjs välsignelse".
Vinden var så stark att en gren på pomeloträdet, täckt av blommor, böjde sig skarpt nedåt. Han kämpade för att stötta upp den för att hindra den från att gå sönder.
När han såg mig komma tillbaka tittade han upp, hans vänliga ögon kisade av vinden, och sedan sprack ett litet leende upp, tillräckligt för att värma hela trädgården. Jag sprang för att hjälpa honom hålla i grenarna. Hans händer var torra, kalla och förhårdnade efter åratal av att ha plättat jorden och beskärt träd. Han sa: "Håll dem hårt, grapefruktblommorna är på väg att slå ut."
Bara en mening. Men sättet han sa det på, så milt och varmt, fick mig att stå stilla länge, som om jag vore rädd för att tappa de vita blommorna som darrade i vinden.
Efter att försiktigt ha stöttat upp grapefruktkvisten, borstade han bort dammet från sin rock och gick sedan tyst in i köket för att hälla upp ett glas varmt vatten åt mig. Han sa ingenting, ställde inga frågor, bara ställde glaset på bordet och nickade mycket försiktigt. Det var nickningen från någon som under hela sitt liv valt handlingar för att visa kärlek istället för ord. Från och med då blev grapefruktblomman mitt eget personliga minne av honom.
Det är inte för att blommorna är väldoftande. Det är för att personen som vårdade dem inte längre är här.
På eftermiddagen den 30:e tet (kinonnyårsafton) i år förberedde hela familjen festmåltiden för årets slutoffer. När vi höll på att ställa upp allting lade jag märke till att trästolen som min farfar brukade sitta i hade skjutits mot väggen. Ingen satt i den på grund av längtan och sorgen. Bara en stol, men ändå väckte den ett tungt hjärta hos alla.
Sedan, tyst, ställde min mamma fram en kopp varmt te smaksatt med grapefrukt på bordet – precis den sorten han gillade – som om hon fortfarande ville ha honom kvar här under ytterligare ett kinesiskt nyår.
Nyårsafton föll långsamt. På himlen i slutet av vägen blommade de första ljusstrimmorna från fyrverkerier upp och bleknade sedan, vilket lämnade en stor tystnad på natthimlen. Vinden blåste över gården och bar med sig kylan från den gamla Tet-säsongen, vilket fick grapefruktträden att vagga mjukt och beröra avlägsna minnen.
I det utrymmet kände jag mig plötsligt som om han fortfarande satt på tröskeln för alla dessa år sedan, med en kopp varmt te i handen, hans milda ögon blickade upp mot himlen, så tysta, lugna och bekanta att bara att titta på honom gav mig en känsla av frid.
Varje nyårsafton brukade han plocka en bukett pomeloblommor och placera dem på förfädernas altare. Han sa till min mor: "Låt doften vägleda våra förfäder tillbaka."
Ett enkelt talesätt, typiskt för den gamla tiden, att doften av grapefruktblommor är ren nog att framkalla goda ting.
Allt som återstår är nostalgi - Foto: Tillhandahållen av intervjupersonen
I år är han borta, men min mamma plockar fortfarande försiktigt en färsk bukett pomeloblommor och placerar dem precis där han brukade. Hela huset doftar av pomeloblommor. Doften av frid och kontinuitet. Den doften sprider sig väldigt långsamt, väldigt försiktigt, men när den väl berör ett minne kan den aldrig blekna.
Folk tror ofta att ett varmt hem är byggt på storslagna ting. Men för min familj hålls det hemmet samman av väldigt små saker: en grapefruktkvist som stöttas upp för att förhindra att den går sönder, en blombukett placerad på altaret, en mild nickning, en vana som ingen vågar glömma.
Och kanske var det också på grund av hans tystnad, den tystnad som en gång höll detta hus i ett långsamt, fridfullt tempo.
Hans frånvaro under Tet gör inte huset tyst; det gör bara att allt saktar ner lite. Nyårshälsningarna blir mjukare, tystare. Samtalen runt festbordet är mer tveksamma. Mitt i barnens skratt finns det en och annan, subtil tystnad, tillräckligt för att någon plötsligt ska minnas den som är borta. Och i varje doft av tidig vår finns bilden av den bortgångne.
Det finns förluster lika subtila som en rökstrimla, men de dröjer sig kvar i hjärtana hos de som lämnas kvar. Folk säger att Tet är en tid för återförening, men återföreningar är inte alltid fullständiga. Vissa Tet-folk lär oss att omfamna tomheten, att bättre förstå vad "hemma" verkligen betyder.
Jag tror att han kommer tillbaka varje vår. Inte genom ett avlägset rop, utan genom själva doften av pomeloträdets första blommor, mild men ändå bestående, som hans kärlek till sin familj. För hans närvaro har aldrig försvunnit. Den har bara bytt plats för att bo djupare i hjärtana hos dem som finns kvar…
Vi inbjuder läsarna att delta i skrivtävlingen.
En varm vårdag
Som en speciell present till det kinesiska nyåret fortsätter tidningen Tuoi Tre , i samarbete med INSEE Cement Company, att bjuda in läsare att delta i skrivtävlingen "Springtime Home" för att dela med sig av och presentera ert hem – er varma och mysiga oas, dess funktioner och oförglömliga minnen.
Huset där dina morföräldrar, föräldrar och du föddes och växte upp; huset du byggde själv; huset där du firade ditt första Tet (månsnyår) med din lilla familj... alla kan skickas in i tävlingen för att presenteras för läsare över hela landet.
Artikeln "Ett varmt vårhem" får inte tidigare ha deltagit i någon skrivtävling eller publicerats i några medier eller sociala nätverk. Författaren ansvarar för upphovsrätten, organisationskommittén har rätt att redigera och författaren kommer att erhålla royalties om artikeln väljs ut för publicering i Tuoi Tre- publikationer.
Tävlingen kommer att äga rum från 1 december 2025 till 15 januari 2026, och alla vietnameser, oavsett ålder eller yrke, är välkomna att delta.
Artikeln "Ett varmt hem på en vårdag" på vietnamesiska bör vara högst 1 000 ord lång. Foton och videor uppmuntras (foton och videor hämtade från sociala medier utan upphovsrätt accepteras inte). Bidrag accepteras endast via e-post; vanlig post accepteras inte för att undvika förlust.
Bidrag ska skickas till e-postadressen maiamngayxuan@tuoitre.com.vn.
Författare måste uppge sin adress, telefonnummer, e-postadress, bankkontonummer och personnummer så att arrangörerna kan kontakta dem och skicka royalties eller priser.
Personal och anställda vid tidningen Tuoi Tre och deras familjemedlemmar kan delta i skrivtävlingen "Varmt hem på våren", men de kommer inte att räknas med för priser. Organisationskommitténs beslut är slutgiltigt.
Vårens skyddsrums prisutdelning och lanseringen av ungdomens vårspecialutgåva
Juryn, som består av välkända journalister och kulturpersonligheter samt representanter från tidningen Tuoi Tre , kommer att granska och dela ut priser baserat på de preliminära bidragen.
Prisutdelningen och lanseringen av specialnumret Tuoi Tre Spring är planerade att hållas på Nguyen Van Binh Book Street i Ho Chi Minh-staden i slutet av januari 2026.
Pris:
1:a pris: 10 miljoner VND + certifikat, Tuoi Tre vårutgåva;
1 andrapris: 7 miljoner VND + certifikat, Tuoi Tre vårutgåva;
1:a tredjepris: 5 miljoner VND + certifikat, Tuoi Tre vårutgåva;
5 tröstpriser: 2 miljoner VND styck + certifikat, Tuoi Tre vårutgåva.
10 läsarnas valutmärkelser: 1 miljon VND vardera + certifikat, Tuoi Tre vårutgåva.
Röstpoängen beräknas baserat på interaktion med inlägget, där 1 stjärna = 15 poäng, 1 hjärta = 3 poäng och 1 gilla-markering = 2 poäng.
Källa: https://tuoitre.vn/hoa-buoi-ngat-huong-2026010916551014.htm
Kommentar (0)