Mors minnen (Senaste artikeln): Två kvinnor - Ett minne - De heliga orden Mor och barn

(Baothanhhoa.vn) - När vi skriver dessa rader finns det bara 44 vietnamesiska hjältemoder (VNAH) kvar i livet av mer än 4 500 mödrar i Thanh Hoa. Dock är det väldigt få mödrar som fortfarande är klara – deras minnen av livet är delvis stilla, delvis förlorade. Men djupt i mödrarnas sinnen finns alltid bilderna av deras män och barn som har förvandlat sig till bergens och flodernas, landets, form. Vi nedtecknar berättelser, ibland bara tysta minnen, lappade och vårdade från berättelserna, från ögonen och från tystnaden, som en hyllning till mödrarna och som en rökelsepinne för dem som för alltid har gått bort.

Phongs mamma och Hoa åt lunch med "bränd" kyckling.

Dagens måltid bestod av kyckling – kyckling uppfödd i ett hönshus – och en skål Malabarspenatsoppa plockad från trädgården. Samtalet drog ut på tiden efter middagstid, så mamma insisterade på att hålla oss tillbaka.

– Jag var bara lite tankspridd och det brände – Fru Pham Thi Hoa log för att dölja sin förlägenhet och rev kycklingen i småbitar åt sin mamma – mamma till VNAH Lang Thi Phong.

Phongs mamma hällde glatt upp en kopp vin åt oss och sa: "Idag blir det kyckling, jag ska dricka en kopp vin, ni borde alla dricka en kopp tillsammans, medicinalvin är bra för hälsan" - Hennes ord och gester var förtroliga och varma, precis som med hennes barn och barnbarn i familjen, men senare fick vi reda på att hennes enda släkting var Hoa.

Sedan avbröts även måltiden av oändliga berättelser, som ibland gjorde oss glada med mor och barns skratt, ibland ledsna med avlägsna blickar och till och med tårar.

Phongs mor fyller 103 år i år (född 1922). Tiden må ha tagit bort hennes minne, men den lämnade henne ändå med de graciösa, graciösa dragen hos en vild blomma från hennes ungdom - från hennes figur till hennes långa hår insvept i brokad. Vid 19 års ålder lämnade hon byn Trung Thanh för att följa Mr. Lang Van Tranh i byn Ngoc Son, samma kommun som Luong Son, för att bo tillsammans i ett varmt hem. Det unga parets ljuva tid varade inte länge då hennes make - Mr. Lang Van Tranh - drog i krig, först mot japanerna, sedan mot fransmännen. I 12 år fanns det inga nyheter om hennes make, den unga hustrun axlade hushållsarbetet och bad ivrigt för hans återkomst.

Heroisk vietnamesisk moder Lang Thi Phong.

Hennes önskan uppfylldes när hennes man hade turen att återvända hem för att återförenas med sin familj efter att det långa motståndskriget mot fransmännen slutat med seger. Hennes lycka mångdubblades när hon, inte långt efter, 1958, födde en son – också hennes enda barn, som hette Lang Thanh Quynh. "När han var liten älskade Quynh vapen och lekte ofta låtsaslag med sina vänner", mindes Phongs mamma.

Den lilla familjens lycka varade i 17 år tills Mr. Tranh gick bort på grund av sjukdom. Två år senare – 1977, "när Quynh hörde nyheten om den lokala militärrekryteringen gick han i hemlighet till militärexamen och lämnade skolan. Att hålla i ett vapen var uppfyllelsen av hans dröm. Han lämnade skolan utan att ens komma tillbaka för att säga adjö till sin mor" – återvände änkans avlägsna förflutna i tårarna i Phongs mors grumliga ögon.

Min mans föräldrar har bara min man. Min man och jag har bara en son. Han gick bort och lämnade mig ensam...

Det fanns inga nyheter om hennes son från och med då, och fyra år senare kom nyheten om hennes son i form av ett dödsbudskap. Quynh dog den 9 juli 1981, medan han deltog i kampanjen för att eliminera resterna av Pol Pots armé i Kambodja. ”Min mans föräldrar hade bara min man. Min man och jag hade bara en son. Min son dog, och jag blev ensam kvar” - berättade mamma för oss som om hon talade till ett avlägset tomrum.

Nationellt förtjänstintyg...

År 1994 tilldelades Lang Thi Phongs mor titeln Vietnams hjältemoder av staten. Hennes son ligger kvar med sina kamrater på martyrkyrkogården i Tay Ninh -provinsen. De minnen som lämnats efter henne är ett förtjänstintyg från fosterlandet och dödsannonsen.

VNAH-modern levde ensam, eländig och tyst under ett halmtak i byn Ngoc Son. En stormig natt blåste vinden in i huset och bar båda hennes sons minnessaker upp i toppen av ett träd. Modern sprang frenetiskt efter dem, men när hon fick ner dem var de alla sönderrivna.

...och dödsannonsen var "sönderrivna".

Efter nästan ett decennium av att leva i sin egen skugga hade Phongs mamma äntligen en andra familj, ett hem hon kunde lita på, enkelt men varmt. Från och med då förlitade sig de två kvinnorna, inte släkt med blodet utan i samma situation, på varandra och kallade varandra de heliga orden mor och dotter.

'Hoa är barn till en martyr, barnbarn till en hjältemoder från Vietnam' - Phongs mors plötsliga ord i det kaotiska minnet gjorde oss förstummade, och Hoas ögon blev röda...

”Hoa är barn till en martyr, barnbarn till en hjältemoder av Vietnam” – Phongs mors plötsliga ord i det kaotiska minnet gjorde oss förstummade, och Hoas ögon rodnade.

Hon talade för sin mor: ”Jag har två mödrar. Phongs mor här och min biologiska mor som bor med min systers familj i grannbyn. Min syster föddes 1966, 2 år äldre än jag. Min mor berättade för mig att när hon var i femte månaden gravid med mig, åkte min far - herr Pham Hoang Quy - till slagfältet. Min far lämnade också utan att säga adjö till familjen. År 1971 offrade min far sitt liv vid Quang Tri- fronten... Jag kände inte igen min fars ansikte. Mycket senare kunde jag besöka min far på Truong Son-kyrkogården två gånger. Min far var också ensambarn. År 1995 tilldelades min mormor Pham Thi A titeln Vietnams hjältemoder. Jag har bott med min mormor sedan jag var liten... hon hade inga släktingar... hon grät ofta efter sina barn.” - berättade fru Hoa då och då i tårar.

År 1987 gifte sig Ms. Hoa med Phongs mors kusin på mors sida. Två år senare – 1989 – bad det unga paret att få ta hem Phongs mor för att ta hand om henne. Vid den här tiden var Phongs mors hälsa mycket svagare, hon kunde bara utföra lättare sysslor som matlagning och städning. Sedan 2001 var hennes mor nästan blind, hennes svärdotter, som var hennes syster, tog hand om hennes mors alla måltider, hämtade vatten från byns brunn för att bada hennes mor... "hela byn hade en brunn, var tvungna att gå tidigt för att få rent vatten".

År 2003 sålde familjen buffeln, och hon tog Phongs mamma till staden för ögonoperation. "Några dagar efter operationen kom min biologiska mamma för att ta hand om honom, och allt ris hemma stals, så mamman och barnen fick svälta" - Fru Hoa torkade bort tårarna och skrattade, och mindes den obehagliga historien som hade blivit oförglömliga minnen för mamman och sonen.

Hon skyllde på sitt öde. Det tog hennes åtta års äktenskap att få barn. Sedan 2013 har hennes två döttrar gift sig långt borta. År 2017 gick hennes man bort. Sedan dess har det lilla huset i byn Trung Thanh bara varit hem för de två, förutom på dödsdagar och helgdagar.

Att bo med och ta hand om Phongs mamma är en lycka för Ms. Hoa. För "genom att bo med min mamma känns det som att jag återupplever tiden jag tillbringade med min mormor, som också hade ett hårt liv...". Och även på grund av samma situation och sympati i kvinnans själ, lovade hon att ta hand om Phongs mamma resten av sitt liv med ett barns kärlek, plikt och ansvar.

Phongs mamma sa hela tiden till oss: "Hoa är snäll,... tar väl hand om mormor."

...

Om det bara fanns en historisk uppteckning av de heroiska vietnamesiska mödrarnas liv, med djupt inom dessa motståndskraftiga hjärtan och vänliga själar, kärlek, nostalgi och smärta. Men det är förmodligen för sent, eftersom mödrarna nästan bara minns namnen på sina män och barn; vissa mödrar har sjunkit djupt ner i minnets djup. Vi avslutar serien här - små berättelser berättade av språkets begränsningar jämfört med evigheten av uppoffring, förlåtelse, ödmjukhet... hos vietnamesiska kvinnor, hos de heroiska vietnamesiska mödrarna i Thanh-landet!

Nguyen Phong

Källa: https://baothanhhoa.vn/ky-uc-cua-me-bai-cuoi-hai-nguoi-phu-nu-mot-mien-ky-uc-hai-tieng-me-con-thieng-lieng-255158.htm