Ryssar och vietnameser – vänskap för alltid!

Nyligen publicerade tidningen Novorossijsk Rabochi (Ryssland) en artikel med titeln "Ryssar och vietnameser - evig vänskap", inspirerad av berättelsen om en vietnamesisk kvinna vid namn Luna Thu.

Tidningen Novorossijsk Rabochi (Ryssland) publicerade en artikel med titeln "Ryssar och vietnameser - Evig vänskap". (Skärmdump)

I artikeln ställer författaren Maria Ananyeva frågan: Vad förbinder en vietnamesisk kvinna vid namn Luna Thu (Luna betyder måne på ryska) med hamnstaden Novorossijsk (Krasnodarregionen, Ryssland)? Trots att staden ligger tusentals kilometer bort finns det fortfarande människor som alltid minns staden Novorossijsk och är stolta över sin vänskap med Ryssland.

Den 19 maj 1968 lämnade fartyget "Berezovka" med humanitärt bistånd från Sovjetunionen hamnen i Novorossijsk för Vietnam. Med tusentals gåvor från sovjetiska tonåringar till vietnamesiska studenter var skeppet på väg. Vid samma tillfälle organiserade Novorossijsk en parad över hela unionen med deltagande av ungdomsdelegater från 15 sovjetrepubliker. Tidningen Pionerskaja Pravda dokumenterade den 21 maj 1968 denna händelse.

Mer än 50 år har gått, men för fru Luna Thu, nu 65 år gammal i Hanoi , är minnena av dessa händelser fortfarande färska. Hon minns tydligt hur hon som 7-årig flicka, i barnuniform, höll flaggan och kom med presenter från Novorossiyk-barnen som deltog i paraden, och vinkade adjö när fartyget lämnade dockan.

Mirakulöst nog, trots att hon bor tusentals kilometer från Krasnodar, blir Luna Thu fortfarande känslosam när hon tänker på händelserna som utspelade sig för nästan 60 år sedan. Hon skickar varma hälsningar till invånarna i Novorossijsk och berättar att det alltid har betytt oerhört mycket för henne att behålla "lite Ryssland" i sin själ.

Berättelsen om den sovjetisk-vietnamesiska vänskapen väcktes på nytt av den lokala historikern Natalya Konopleva från byn Betta. Hon berättade att en grupp vietnamesiska studenter från militärakademier i Moskva och Leningrad bodde på Betta-värdshuset 1958. Sedan dess har hon fördjupat sig i den speciella högtiden och den vänskap de skapade.

Fru Natalya skickade brev till den vietnamesiska ambassaden, Podolsks militärarkiv och Kuibyshevs militärtekniska akademi och bad om hjälp med att hitta vittnen från den perioden.

Den konsulära avdelningen vid den vietnamesiska ambassaden i Moskva var först med att svara och lovade att hjälpa till i sökandet. Information och foton som Natalya samlat in från gruppen "Längs Kaukasus" om fartyget Berezovka som lämnade hamnen i Novorossijsk 1968 publicerades på ett antal ryska webbplatser i Vietnam. Resultaten kom kort därefter.

Nu fick Natalia möjlighet att prata med Luna Thu – en hanoi-bo som kom till Novorossijsk 1968 med sin far, Le Trang, som då var rådgivare vid Vietnams ambassad i Sovjetunionen. På det återstående svartvita fotot syns Luna Thu, en liten flicka med vit rosett, tätt intill sin far, med ett stort ångfartyg i bakgrunden.

Lilla Luna Thu (med vit rosett) anlände till Novorossijsk 1968 med sin far. (Källa: Tidningen Novorossijsk Rabochi)

Fru Luna Thu talar mycket bra ryska och är medlem i Birch Club i Hanoi, som förenar människor som älskar rysk kultur, musik och språk. I hennes minne är Ryssland som ett andra hemland, förknippat med björkar, ryska melodier och barndomsleksaker. När hon växte upp, på jobbet, kallade hennes kollegor henne ofta vid hennes kärleksfulla namn Nga, konverserade på ryska och blev en kulturell brygga.

”Det var underbart att se fotot och artikeln. Jag utbrast: ’Det här är min far, det här är min far!’ Jag bad Vietnam-Ryssland-vänskapsföreningen att framföra min familjs tack till er. Efter nästan 60 år hittade jag äntligen ett foto på min far, känslan är svår att beskriva. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna, för jag saknar honom alltid så mycket. Min far lämnade oss för två år sedan”, sa Luna Thu till i hjärtat när hon delade det med Natalia Konopleva.

Herr Le Trangs arbete har länge varit nära kopplat till Sovjetunionen – han arbetade på utrikesministeriet från 1960 till 1981, som ledare för press- och informationsavdelningen, Europaavdelningen och Sovjetunionens avdelning vid det vietnamesiska utrikesministeriet. Från 1966 till 1969 var han ministerråd vid den vietnamesiska ambassaden i Moskva. Fru Luna Thu berättade att när hennes far arbetade i Sovjetunionen bodde hennes familj där med honom. Hon gick i skolan i Moskva och minns fortfarande sina skolår med många varma känslor.

”Du gav mig min barndoms varma solsken”, sa fru Luna Thu känslosamt till fru Natalia.

Hon sa att hon var villig att åka till Ryssland för att träffa Natalia personligen och besöka Novorossijsk igen. Hennes mor, Nguyen Phuong Tram, var dock gammal och behövde ständig vård, så hon kunde inte vara borta länge.

”Mitt namn betyder ’Höstmåne’. Mina föräldrar gav mig det namnet eftersom jag föddes mitt i hösten, precis i samband med midhöstfestivalen”, förklarade den vietnamesiska kvinnan. ”Jag jobbar på Voice of Vietnam , den ryska radio- och tv-tjänsten.”

Luna Thu bar med sig sin kärlek till Ryssland hela livet. Hennes yngre syster föddes 1968 i Moskva och heter Nga, vilket betyder "Ryssland".

Lilla flickan Luna Thu (på scenen, vit klänning) vid avskedsceremonin för det sovjetiska fartyget som lämnade Novorossijsk hamn och transporterade hjälp till Vietnam 1968. (Källa: Novorossijsk Rabochi Newspaper)

I år är det 75 år sedan de diplomatiska förbindelserna mellan Ryssland och Vietnam upprättades, och publiceringen av denna berättelse har en särskild betydelse. ”Som lokalhistoriker anser jag att denna forskning är mycket viktig. Genom forskningen hoppas jag kunna väcka vackra känslor i människors hjärtan”, sa Natalya. Hon uttryckte sin önskan att hitta de barn som deltog i Allunionsparaden den 19 maj 1968 i Novorossijsk så att de kan återberätta sina minnen från dessa år.

Det märkliga är att efter alla dessa år har Ms. Luna Thu fortfarande kvar gosedjurskaninen som hon fick på Krasnodars flygplats när planet med den vietnamesiska delegationen landade, trots att öronen har fallit av och ögonen fortfarande har strimmor av blå färg.

I ett brev till redaktören skrev Ms. Luna Thu:

"Det är midnatt i Hanoi nu. Som vanligt kollade jag min telefon innan jag gick och la mig och blev väldigt glad över att läsa utkastet till din artikel, som innehöll mycket om mig och min familj. Ärligt talat blev jag djupt rörd och kunde inte hålla tillbaka tårarna."

Tack för att ni ger mig möjligheten att återvända till det förflutna, att återuppleva atmosfären i det gamla Sovjetunionen – där människorna var vänliga, varma och vänskapen uppriktig. Jag minns fortfarande djupt åren av tillgivenhet till björkarna, där jag bodde i fyra år. Jag skriver dessa rader med kvävd röst.

Igår var det Cheburashkas födelsedag (den lilla, snälla seriefiguren som sovjetiska barn älskade så mycket). I Vietnam fanns det en 65-årig "flicka" som hette Luna som sjöng sången om Cheburashka igen med samma känslor som tidigare .

Luna Torsdag ".

Det framgår att vänskapen mellan folk, särskilt mellan Ryssland och Vietnam, inte bara skrivs av solidaritetens historia i kampen för självständighet, utan också av enkla vardagsberättelser, brev, gåvor och barndomsminnen. För Ms. Luna Thu, för tusentals vietnamesiska barn år 1968, är det ett heligt minne av den sovjetisk-vietnamesiska vänskapen, som varar genom tiderna.

År 1966 gick Ta Thu Hang (född 1960) och hennes föräldrar (Le Trang, även känd som Ta Quang Thuat och Nguyen Phuong Tram) ombord på ett tåg till Sovjetunionen, där Le Trang utsågs till rådgivare vid den vietnamesiska ambassaden i Moskva.

Ta Thu Hang studerade ryska vid specialiserade språkgymnasium, ryska institutionen, Hanois universitet för främmande språk. Efter examen arbetade hon i mer än ett år på Vietnam News Newspaper och arbetade sedan vid den ryska radioavdelningen för Vietnams röst fram till sin pensionering.

Källa: https://baoquocte.vn/nguoi-nga-va-nguoi-viet-huu-nghi-muon-doi-329263.html