Styvmodern, som älskade sin mans styvbarn halva sitt liv, grät dagen hon fick den "söta frukten"

Hans föräldrar skilde sig när han var ung. Han var deprimerad och levde ett bekymmersfritt liv. Från den dagen han flyttade in hos sin styvmor lärde han sig att frukta kärlekens "tårar".

Styvmor påverkar styvbarn

Under dagarna då han arbetade långt borta plågades Nguyen Quoc Vuong (född 1990, från An Lao-distriktet, Binh Dinh) av hemlängtan. Han saknade sin mor mest, som inte var släkt med blodet men älskade honom mer än sin egen son.

Herr Vuong har kallat sin styvmor för "Moder Thanh" (fru Nguyen Kim Thanh, från Binh Dinh) i ungefär 10 år. Innan dess hatade han sin styvmor trots att hon aldrig hade gjort honom något.

Herr Vuong och Thanhs mamma på en resa till Lam Dong . Foto: NVCC

Hans biologiska föräldrar skilde sig när Vuong var 5 år gammal. Han visste anledningen till att hans föräldrar lämnade varandra. Det hemsökte honom under hela hans barndom.

Herr Vuong bodde med sin mor och besökte då och då sin far. När han gick i åttonde klass hade hans far bott med sin styvmor i mer än fem år. Hans styvmor hade en son, yngre än herr Vuong. Hennes första make hade gått bort på grund av en allvarlig sjukdom.

Även i åttonde klass var Vuong busig och blev slagen av sin biologiska mamma. Han rymde hemifrån för att bo med sin pappa och styvmor.

Hans styvmor var litteraturlärare på skolan där Vuong studerade. När de bodde tillsammans var han envis och vägrade att kalla sin mamma, utan kallade henne bara "moster" som han gjorde i skolan. Han var busig och busig, och hans styvmor varken slog eller skällde på honom, men han hatade henne fortfarande.

I skolan var fru Thanh en bra lärare, medan Vuong var en problematisk elev. Han var busig och försummade sina studier. Hon bad och vädjade i hemlighet till sina kollegor att förlåta henne och hjälpa Vuong. När hon kom hem berättade hon inte för honom, utan satt bara där och grät ensam.

Oavsett vad huset har för god mat, så ger fru Thanh alltid mer till sin mans styvson och råder sin biologiska son att vara mer tolerant.

När herr Vuong växte upp berättade hans far om vad hans styvmor hade gjort i hemlighet. Han insåg gradvis att det inte var hans styvmor som födde honom, men den omsorg hon gav honom var lika stor som himlen och havet.

Från en vårdslös person förvandlades Vuong av sin styvmor till en känslosam och ansvarsfull ung man.

Kärlek som blodssläktingar

Herr Vuong gifte sig, hans styvmor gick överallt för att låna pengar för att organisera bröllopet. Hans bröllop bjöd in många gäster, med full ceremoni. Under förfaderceremonin tog herr Vuong högtidligt med sig sin fru för att hälsa fru Thanh.

Han blev rörd och kallade fru Thanh för "mamma" för första gången. Fru Thanh brast i gråt och kramade herr Vuong och hans fru.

Senare hölls fru Thanhs sons bröllop så enkelt som möjligt. Det fanns bara ett fåtal bord och inte många gäster. Hon uppmuntrade sin son: "Herr Vuong bjöd in många gäster till sitt bröllop. Jag kommer inte att bjuda in dig till mitt bröllop längre, det är ett besvär."

Fru Thanh älskar båda sina söner. Foto: NVCC

Fru Thanhs styvson var mild, älskad och respekterad av herr Vuong som om han vore sin egen bror. Från barndomen till vuxenlivet hade han aldrig jämfört sig med sin halvbror. Hans fru följde sin mans exempel och levde i harmoni med sin bror och hans fru.

Herr Vuongs fru födde två barn, en pojke och en flicka. Fru Thanh tog hand om varje barnbarn.

När han var liten grät hans son ofta och sov bara gott när han låg bredvid fru Thanh. Därför, när han var 18 månader gammal, gick han och sov hos sin mormor och stannade hos henne tills han blev stor. Vart hon än gick följde han henne. Hon hade lite pengar och köpte alltid snacks åt honom.

När hennes barnbarn betedde sig bortskämd och sa att hans tänder var precis som hennes, brukade mormor Thanh kärleksfullt skälla ut honom: "Jag födde inte din far, så varför ser du ut som honom?" När den lille pojken hörde detta gnällde han: "Strunt samma, jag födde inte din far, men jag födde dig." Sedan kramade mormor och barnbarn varandra och fnissade.

Vuong har kämpat sedan han var barn och har aldrig varit rädd för någonting, men Thanhs mammas tårar är ett undantag. Varje gång Thanh ropar: ”Vuong, kom hit, mamma”, blir han blek av rädsla. Han är inte rädd för att hon ska skälla på honom, men han är orolig att hennes för mycket gråt inte är bra för hennes hälsa.

Ibland, när han satt och tänkte, klickade herr Vuong med tungan, om hans familj inte hade Thanhs mamma, visste han inte vad som skulle hända.

Herr Vuong arbetade långt borta, och fru Thanh blev hans fru och barns andliga stöd. Varje gång han kom hem på besök passade han på att krama fru Thanh och låtsades bortskämd. Vid dessa tillfällen fylldes hans hjärta av obeskrivliga känslor.

Källa: https://giadinh.suckhoedoisong.vn/nua-doi-yeu-thuong-con-rieng-cua-chong-me-ke-khoc-nuc-no-ngay-nhan-qua-ngot-172250318142607484.htm