Om Hoi Ans antika stad

VHO - Jag råkade läsa på resesajten Touropia att: "En fiskeby har blivit ett turistmål i Vietnams centrala kustregion, det vill säga Hoi An, en internationell handelshamn sedan 1500-talet. Idag kallas Hoi An för 'Vietnams Venedig' och rankas som nummer 4 bland de 10 mest berömda städerna i världen med kanaler som rinner genom den. Denna intressanta information om Hoi An fick oss att bestämma oss för att besöka och utforska denna antika hamnstad igen."

Utforska Vietnams Venedig

Vår sällskap idag är Truong Hoang Vinh, chef för monumentförvaltningsavdelningen vid Hoi An Heritage Management and Conservation Center.

Det är lätt att se bilden av den japanska bron i Hoi An direkt på den vietnamesiska dongsedeln på 20 000 dong. Hoi An är ett land där floden möter havet; Thu Bon-floden är där landet förbinder med havet. Vi började vår rundtur i staden från havsinloppet.

Hoi An stad, där floden möter havet.

Cua Dai, sammanflödet av floden Thu Bon och Östhavet, nämns i Cham-inskriptioner från slutet av 300-talet. Denna mynning, känd som Dai Chiem Hai Khau, var en hållplats för handelsfartyg på keramik- och kryddhandelsvägarna, som färdades från öst till väst och vice versa. Många forntida dokument och texter från Kina, Arabien, Indien och Persien bekräftar att Cua Dai-området en gång var Champas viktigaste hamnstad. Utländska handelsfartyg stannade ofta här för att fylla på sin vattenförsörjning och utbyta varor och produkter.

Enligt historiska dokument började vietnameserna dyka upp i detta område på 1400-talet. På 1500-talet välkomnade den antika handelshamnen Champa ytterligare köpmän från Portugal, Japan och Kina som bosatte sig och handlade där. Denna långvariga internationella hamnstad inledde sin välståndsperiod.

Vår båt passerade förbi en by vid floden med ett vackert namn: Kim Bong-byn. Denna gamla by är över 400 år gammal. Byborna var bönder som följde Le Thanh Tong söderut för att utöka territoriet från 1400-talet.

Människor som ursprungligen kom från provinserna Thanh Hoa och Nghe An tog med sig sina nordliga snickerkunskaper till detta nya land. De är mästare på skicklig mejsling av sidorna av Hoi Ans gamla hus. Det är också i denna gamla snickarby som tusentals träbåtar byggdes, vilka tillgodoser Hoi Ans invånares sjöfart.

Idag, med den ökande utvecklingen av moderna sjöfartsmetoder, har de en gång så livliga varven gradvis krympt och betjänar nu endast kustnära fiskeindustrin.

Marknadsgatan

Denna marknadsgata vid floden har funnits i hundratals år. Radhusen vetter mot både floden och gatan, med båtar förtöjda ovanför och nedanför. För hundratals år sedan var det denna plats vid floden där utländska fartyg som vägde hundratals eller tusentals ton lade till.

Idag, på grund av förändrade strömmar, har denna hamn slammat igen och gradvis förlorat sin djuphavsposition. Hoi An har förlorat sin roll som en internationell hamnstad. Hoi An-museet hyser artefakter relaterade till bildandet av denna antika stad.

Rörhusarkitekturen bidrar till Hoi Ans livliga atmosfär.

Efter namnet Dai Chiem Hai Khau under Champa-eran kallade västerlänningar förr i tiden Hoi An för Faifo. Alexandre de Rhodes, på sin karta över Annam som omfattade Dang Trong och Dang Ngoai, publicerad 1651, registrerade det som Haifo.

Senare, på officiella kartor från den indokina regeringen, använde fransmännen konsekvent namnet Faifo för att referera till Hoi An. Hoi An-museet har också bilder på olika handelsfartyg från Japan, Kina, holländarna och Vietnam som en gång lade till i Hoi Ans hamn. Stora bitar av skeppsträ visar att detta en gång var en djuphavshamn som kunde ta emot stora fartyg.

Vi lämnade de livliga gatorna bakom oss och gick in i en lugn gränd, men atmosfären var lika sval och luftig som i en by. Vårt nya mål var en fyrkantig brunn vid Ba Les hus.

Denna brunn i Cham-stil är förmodligen minst 400 år gammal. Förr i tiden var Hoi An en försörjningsplats för fartyg på deras handelsresor mellan öst och väst, så sjömän, som jag själv, missade säkerligen inte möjligheten att förfriska sig med det svala, färska vattnet från den gamla brunnen efter en lång resa till sjöss.

Brunnen vid Ba Les hus, som bildades för 400 år sedan, är fortfarande i gott skick.

Vi anlände till Hoi Ans församlingskyrka. Detta är den sista viloplatsen för tre västerländska missionärer från 1600-talet. Enligt katolska historiska uppteckningar kom jesuitmissionärer från Vatikanen till Vietnam från 1615 och framåt, och anlände till Hoi An på västerländska handelsfartyg för att sprida kristendomen.

Hoi An var vid den tiden extremt livligt och trångt, med ett överflöd av varor – vilket fader Borry rapporterade i sitt brev till sina överordnade i Vatikanen år 1621, tillsammans med några av de tidiga missionärerna som Francesco De Pina, Christopho Borry, Francesco Buzomi…

Från Hoi Ans församling vandrade vi genom de blåsiga Truong Le-Cam Ha-fälten för att besöka en japansk köpmans viloplats. Graven är från 1665.

Senare generationer föreställde sig en vacker kärlekshistoria utifrån inskriptionerna på fyra språk – vietnamesiska, japanska, engelska och franska – som placerades nära graven tillhörande den japanske köpmannen Ta ni Ya ji ro bei. Inskriptionen lyder: "På grund av den japanske kejsarens politik att förbjuda handel med utomeuropeiska länder var Ta ni Ya ji ro bei tvungen att lämna Hoi An och återvända till sitt hemland, men fann senare ett sätt att återvända för att leva med sin älskarinna, en flicka från Hoi An, fram till sin död."

Denna plats återspeglar det nära förhållandet mellan japanska köpmän och invånarna i Hoi An under den period då Hoi An var en blomstrande handelshamn i början av 1600-talet.

Symbol för Cau-pagoden

Den täckta bron ser ut som något ur en saga. Den byggdes runt 1600-talet med bidrag från japanska köpmän, vilket är anledningen till att den ibland kallas den japanska bron.

Institutet för internationella kulturstudier, Showa Women's University, Japan, presenterade en modell av den japanska bron för myndigheterna i Hoi An i samband med invigningen av den renoverade japanska bron den 3 augusti 2024.

Enligt legenden anses templet vara ett svärd som genomborrar monstret Namazus rygg och hindrar det från att stryka med svansen och orsaka jordbävningar. År 1653 byggdes ytterligare en del av templet, som anslöt till det norra räcket och sticker ut i mitten av bron, därav det lokala namnet Bridge Temple.

År 1719 besökte Lord Nguyen Phuc Chu Hoi An och döpte bron till Lai Vien Kieu, vilket betyder "Bro som välkomnar gäster på avstånd". Denna bro är en symbol för perioden med stark handel mellan Vietnam och Japan.

De lokala myndigheterna tillät etableringen av ett japanskt kvarter här, och hundratals japanska köpmän bosatte sig och gifte sig med lokalbefolkningen. Därför hänvisar västerländska uppteckningar från denna period till Hoi An eller Faifo som det japanska kvarteret.

Nyligen, den 3 augusti 2024, anordnade Institutet för internationella kulturstudier vid Showa Women's University i Japan en ceremoni för att presentera en modell av den japanska bron, för att markera nästan två år sedan renoveringen av den japanska bron slutfördes.

Spridda över hela staden finns många kinesiska gilleshus. Efter den japanska kejsarens lockdown-order var många japaner tvungna att återvända hem, och kineserna blev majoriteten i Hoi Ans utländska kvarter.

Fujian Assembly Hall har en helgedom tillägnad gudinnan Thien Hau.

Fujian Assembly Hall byggdes från sin föregångare, en liten helgedom tillägnad statyn av Thien Hau Thanh Mau (gudinnan som skyddar köpmän som navigerar i de stormiga haven), som bärgades från Hoi Ans kust år 1697.

Tò he är en traditionell vietnamesisk folkleksak, tillverkad av invånarna i keramikbyn Thanh Ha i Hoi An. Denna leksak fördes till Hoi An av keramiker från Thanh Hoa -provinsen på 1400-talet. Sedan dess har vietnameserna, tillsammans med kineser och japaner, bildat en multietnisk, multikulturell gemenskap som lever i harmoni och utvecklats tillsammans i århundraden.

Bilden av den gamla kvinnan som säljer lerfigurer och det främmande språk som denna 83-åriga kvinna använder för att kommunicera med utlänningar fick oss plötsligt att föreställa oss Hoi An för hundratals år sedan, under tiden för Dai Chiem Hai Khau, Faifo, Haifo eller Hoai Pho…

Det vietnamesiska folket i den södra regionen har med sin vänliga, öppna och generösa natur tagit sig an uppdraget att representera nationen och skapa en ny spelplan för integration och bana väg för landets utveckling.

Källa: https://baovanhoa.vn/van-hoa/ve-pho-co-hoi-an-103851.html