'Jorden ger näring åt väldoftande droppar' för dem som komponerar lục bát-verser.

"Landet som föder väldoftande droppar" är den senaste diktsamlingen av poeten Trieu Kim Loan, en figur inom vietnamesisk poesi som gradvis blir bekant för litterära publiker över hela landet.

"Landet som ger näring åt doftande droppar" är poeten Trieu Kim Loans sjätte verk, efter diktsamlingarna "Tystnad", "Kvällsreflektioner", "Gröna strävanden", "Nattdialog" och "Ord som kallar på månsäsongen". Poeten Trieu Kim Loan, vars riktiga namn är Trieu Thi Loan, har en yngre syster, Trieu Thi Hue, som också skriver poesi under pseudonymen Hue Trieu. Båda systrarna är medlemmar i Vietnams författarförening och bor och skriver i Ho Chi Minh-staden.

Poeten Trieu Kim Loan. Foto: Tillhandahållen av författaren.

Poeten Trieu Kim Loan valde läraryrket som sitt livsuppdrag. Glädjeämnena och sorgerna i klassrummet formade hennes vänliga och drömska personlighet, vilket ledde henne in i poesins sfär. Därför saknar Trieu Kim Loans poesi den råa och vassa tonen, utan lutar istället åt en mild och omtänksam stil. Hennes preferens för att skriva i lục bát (sex-åtta stavelser), med dess många lättsamma budskap, är också förståelig.

I sin diktsamling "Landet som behåller doftande droppar" är Trieu Kim Loans sexradiga verser genomsyrade av nostalgi, eftersom hon äger en vidsträckt mängd minnen: "Lektionsplanen öppnar sig ärligt / Så många ansikten, både nära och fjärran." Men hennes upplevelser, "Efter att ha rört vid flodbädden, efter att en gång ha lutat färjan", hjälper henne att lugnt konfrontera ångesten i "Dagarna med dimmigt regn är över", vilket leder till en resa av självupptäckt i en mer plågad och kaotisk andlig värld : "Ensam söker jag mig själv / Verserna är dränkta i den bittra smaken av fallande droppar på kvällen."

Varje poetisk form kräver ett unikt temperament från författaren. Sex-åtta-versformen, till synes enkel, är faktiskt svår. Den är lätt att sjunga och rimma, men svår att låta tankarna falla i djup kontemplation. Om författaren blir för uppslukad av det rytmiska flödet, kommer idéerna att glida planlöst in i ingenting. Därför kräver det att skriva sex-åtta-verser skickliga ordspel och klarsynthet för att samla känslor. Å andra sidan erbjuder sex-åtta-verser en till synes seriös och disciplinerad ram för att utmana förmågan att utöka spektrumet av estetiska vibrationer i varje par av sex-åttor inom de fjorton livliga karaktärerna. Det djärva beslutet att publicera hela sex-åtta-verssamlingen, "Earth Nurturing Fragrant Drops", är en berömvärd prestation av poeten Trieu Kim Loan.

I "Landet som behåller doftande droppar", var ligger styrkan i poeten Trieu Kim Loans sex-åtta meter? Utan utarbetade meningsbrytningar eller komplicerade radseparationer leder hon sin poesi med lugna, ohastade steg, ibland minns hon sitt avlägsna hemland ("Midlandssolen kväver regnet och stormarna / Jag återvänder, mitt hjärta värker av lånad sorg"), ibland beklagar hon förlusten av någon långt borta ("En droppe rökelse faller mitt i dimman / Mitt hjärta, som ett bittert löv, spills i natten"), och ibland känner hon sig fundersam i ensamheten ("Natten knäpper försiktigt min klänning / Det glesa fönstret tittar blygt åt detta håll").

Många författare, i sin iver att förnya sex-åtta-versformen med dess ständigt föränderliga, slingrande stilar, glömmer ofta att den sanna charmen hos denna form ligger i dess nära koppling mellan mänsklighet och natur, likt årstidernas andedräkt, likt en älskandes möte. Sex-åtta-versformen, redan expansiv, måste kondenseras för att uppta det utrymme där de fluffiga molnen driver i längtans rike. Poeten Trieu Kim Loan hade turen att möta dessa darrande ögonblick, vilket resulterade i intressanta och suggestiva sex-åtta-kupletter, som återspeglar oron i "Ett löv som famlar på tröskeln / Fullmånen har ännu inte grytt, men nattdimman har redan suddats ut" eller chocken av "Livets sluttning glider prekärt / Gryningen har just börjat, men kvällsstormen har redan anlänt".

Kvinnlighetens komplexiteter och förvecklingar låter det poetiska flödet i Trieu Kim Loans "Earth Retaining Fragrant Drops" växla mellan dröjande tillgivenhet och plågsam ånger. Från det privata, fundersamma ögonblicket, "Jag är nu som ett bleknat jag / Sorgsna vågor slår mot varandra, är du lycklig?", ber hon tyst om en gemensam förståelse av livets ebb och flod: "Livet är tomt - jag klamrar mig fast vid poesin / Snälla, himlen, ge mig fler årstider av milda vindar." Därför lindras förlusten i hennes poesi, "Bärande bördor vid flodstrandens ände / En tunn regnrock, löv blåsta av vintervinden", medan lidandet också tröstas, "Den gamla kajen är halvt dold av båten / Min kära, väntar du på att månen ska gå upp medan du tvättar dina kläder?"

Diktsamlingen "Earth Nurturing Fragrant Drops" gavs ut av Vietnam Writers Association Publishing House. Foto: Publishing House.

Ingen kan gömma sig från poesin. Porträttet av poeten Trieu Kim Loan avslöjas helt och hållet i hennes dikt "Jorden ger näring åt väldoftande droppar", full av harmoni och optimism: "Jag önskar att jag kunde bevara doften av betelnötter / Så att den gamla gröna betelbrickan med sin salta lime skulle återvända." Även om poesin ofta är naiv och tillitsfull, och vid andra tillfällen eftertänksam och kontemplativ, ger den henne ändå ett fridfullt ankare för att förstå livet genom dess bräckliga men bestående nyanser: "Att leda regnet genom den slingrande vägen / Tacka livet för att det belönar dagarna."

Källa: https://nongngghiepmoitruong.vn/dat-u-giot-thom-cho-nguoi-gieo-van-luc-bat-d812238.html