Folkets konstnär Trung Duc utgav sig en gång för att vara professor Tran Van Khe för att "lura" konstrådet.

I den vietnamesiska musikskatten är "Going to Huong Pagoda" en låt med ett mycket hektiskt liv men dess ursprung är extremt mystiskt. Det fanns en tid då många försökte hitta författaren som komponerade den berömda låten från Nguyen Nhuoc Phaps texter men kunde inte hitta den. Och den slutgiltiga sanningen fick alla... att "falla baklänges".

Känd låt men kan inte hitta originalmusik

Originalsången "Going to Huong Pagoda" signerad av författaren Tran Van Khe. Foto hämtat från tidningen Van Nghe

Först och främst heter Nguyen Nhuoc Phaps dikt "Parfympagoden" och har 34 strofer, i den långa femordsformen (varje rad har 5 ord, 4 rader/strof). Enligt författaren Nguyen Giang älskade Nguyen Nhuoc Phap vid den tiden "i hemlighet" en ung dam från en adlig familj, som då ansågs vara en "Hanoi-skönhet" (fröken Do Thi Binh, boende på 67 Nguyen Thai Hoc, Hanoi ), så han komponerade denna dikt för att ge till sin "musa". Varje dag passerade Nguyen Nhuoc Phap tyst förbi 67 Nguyen Thai Hoc i hopp om att träffa sin drömflicka. Tyvärr fick ett grymt öde honom att dö tidigt i mycket ung ålder, hans talang var på topp, så när han dog hade han inte träffat fröken Do Thi Binh en enda gång.

The Hung, doktor i estetik, berättade för Dan Viet att han 1991, när han fick i uppdrag att producera specialnumret för Huong Pagoda Festival för veckotidningen Van Nghe, verkligen behövde den ursprungliga musiken till låten "Di choi Chua Huong" av författaren Tran Van Khe, baserad på Nguyen Nhuoc Phaps dikt, för att enkelt kunna jämföra den med den aktuella låten. Han tog sig an uppgiften och knackade på dörren till Vietnams musikerförening för att be om musiken. Men alla ansvariga musiker skakade på huvudet "nej".

Dr. i estetik The Hung i sin ungdom. Foto: NVCC

"Jag minns fortfarande, musikern Hoang Van ryckte på axlarna och himlade med ögonen: 'Jag har aldrig sett det där notbladet trots att jag har hört den sången mycket.' En vän som sympatiserade med mina svårigheter pekade mot andra våningen i Musikerföreningen och sa: 'Leta efter sångaren Quoc Dong, det kommer definitivt att finnas en, men om inte, lyssna på notbandet igen.' Herregud! En låt som ska tryckas på omslaget till tidningen Litteratur och Konst men inspelad musik, det finns en hög risk att bli stämd av upphovsmannen.

Jag försökte hitta sångaren Quoc Dong igen och fick följande hårda svar: "Aldrig. Anledningen är att alla sångare säger åt varandra att uppträda. Om du går till musikern Nguyen Ngoc Oanh kanske du har en chans."

En sång som är älskad av folket, väldigt själsfull att lyssna på, har utarbetats på ett utarbetat sätt av tv och Voice of Vietnam Radio för miljontals lyssnare och tittare att se och lyssna på; ett framträdande som alla band som vill bli populära måste ha i sitt framträdandeprogram, men det finns inga noter. Märklig men sann historia!

Så jag bestämde mig för att gå till musikern Nguyen Ngoc Oanh. Efter att ha lyssnat på min presentation av artikelns idé lovade han att hjälpa mig inom 24 timmar om han hittade den i sin musik"butik"... Och om han gjorde det skulle han uttrycka några av sina åsikter för att bevisa att låten inte längre var densamma som den nuvarande låten, trots att upphovsmannens namn fortfarande var... Tran Van Khe.

Som planerat knackade jag på dörren, och Mr. Oanh ropade för att meddela de goda nyheterna att han hade hittat den. Framför mina ögon låg partituret till Nguyen Nhuoc Phaps dikt av musikern Tran Van Khe. Längst ner på noterna stod raden: "Versionen av Going to Huong Pagoda publicerad av Tinh Hoa Publishing House för andra gången. Förutom de vanliga versionerna fanns det också speciella musikexemplar märkta från I till XX TH. I till X hade alla författarens signatur och TH:s röda sigill som gåva."

Folkets konstnär Trung Duc på sin topp. Foto: TL

Det visar sig att originalsången "Di choi Chua Huong" är på riktigt. Men jämfört med den populära sången idag är den en "kopiera och klistra". Låten släpptes för nästan ett halvt sekel sedan, när professor - doktor Tran Van Khe fortfarande var student, en amatörförfattare, vi kan sympatisera med den otympliga tekniken när man komponerar musik till Nguyen Nhuoc Phaps långa dikt.

Musikaliskt sett är både början och huvuddelen av sången skrivna i F-dur. Sedan ändras den till moll (d-moll) och avslutas med två ökenfraser. Originalet är i dur med 3/4-taktart. Samtidigt sjunger sångarna som sjunger den idag i moll med rytmen Rumba Boléro (vanligtvis skriven i 4/4-takt).

Musikern Nguyen Ngoc Oanh blev överraskad på scenen när han ackompanjerade en sångare som sjöng den här låten. Han undrade och sökte efter den nya upphovsmannen till den här låten och fick reda på att det var sångaren Trung Duc.

Han frågade varför verket inte var uppkallat efter honom utan istället uppkallat efter Tran Van Khe, och Trung Duc svarade: "Eftersom jag ville att verket skulle få en plats bland massorna, det är därför jag gjorde det på det sättet till en början. Först när det populariserades tänkte jag på upphovsrätt."

Så efter 49 år komponerades låten "Going to Huong Pagoda" igen. Som tur var fick Van Nghe-redaktionen originalverket från musikern Nguyen Ngoc Oanh, annars, var skulle vi hitta författaren Tran Van Khe mitt under denna Huong Pagoda-festival?

Dr. i estetik The Hung tillade också att poeten Tran Dang Khoa, efter att ha fått veta om den här historien, ringde honom nyfiket och ville veta sången komponerad av Tran Van Khe. Och han var tvungen att spela låten "Di choi Chua Huong" av författaren Tran Van Khe - som är folkets konstnär Trung Duc "sonphe" - för sin yngre bror att lyssna på.

Folkets konstnär Trung Duc "är skyldig" professor Tran Van Khe en ursäkt

Folkets konstnär Trung Duc berättade för Dan Viet att han 1980, när han arbetade på Vietnams nationella musik- och dansteater, av en slump läste dikten "Parfympagoden" av poeten Nguyen Nhuoc Phap. Han älskade dikten så mycket att han började komponera musik. Efter att ha färdigställt sången skickade han den till teaterns konstråd för godkännande, men eftersom han vid den tiden bara var sångare och inte musiker, brydde ingen sig om sången.

Folkets konstnär Trung Duc har framfört låten "Going to Huong Pagoda" många gånger. Foto: TL

Han accepterade inte att låten ignorerades, tog en risk och signerade kompositörens namn som Tran Van Khe (dvs. professor Tran Van Khe) och skickade den igen. Han delade: "Jag trodde att folk inte skulle tro att en sångare kunde komponera, så jag använde namnet på en känd person inom musikbranschen, vilket var mer genomförbart." När konstrådet såg namnet Tran Van Khe godkände de faktiskt framförandet så snart Trung Duc bad om att få framföra låten.

"Jag hade planerat att träffa och be professor Tran Van Khe om ursäkt för den förmätenheten. Men sedan dess har jag inte haft möjlighet att träffa honom och nu har han också gått bort i lugn och ro", sa Folkets konstnär Trung Duc.

Under sin livstid "stämde" inte professor Tran Van Khe folkkonstnären Trung Duc. Och ingen har sagt att han hade någon åsikt om denna komposition. Det verkar som att han inte accepterade ovanstående berättelse och lät verket återlämnas till dess upphovsman. Men för närvarande finns det vissa webbplatser som fortfarande felaktigt tillskriver upphovsmannen Tran Van Khe, även när de publicerar sången.

Enligt Dr. The Hung, efter att han hade skrivit klart låten "Finding the Spirit Child" för People's Artist Trung Duc, träffades han och People's Artist Trung Duc och blev nära bröder. Även om People's Artist Trung Duc var 5 år yngre än honom, betraktade han honom alltid som sin nära vän vart han än gick. Ibland, när de hade chansen, träffades de och minns gamla tider.

Källa: https://danviet.vn/nghe-si-nhan-dan-trung-duc-tung-mao-danh-giao-su-tran-van-khe-de-qua-mat-hoi-dong-nghe-thuat-20240919102859554.htm