De åkte till Ta Lai tillsammans för "healing".

(NLĐO) - Efter att ha tillbringat kinesiska nyårshelgen i den livliga staden bestämde vi oss för att göra en "helande" vårresa till den pittoreska etniska byn Ta Lai.

Vi gav oss av från Bien Hoa City längs riksväg 20 till Tan Phu-distriktet ( Dong Nai -provinsen). Vi passerade Ta Lai-bron som sträcker sig över den pittoreska Dong Nai-floden. Här uppe började luften svalna, den stekande solen var borta, och jag kände en lätt kyla, ungefär som i Da Lat.

Hyllar risguden (Foto: Pham Quoc Hung)

Barn i Ta Lai ler glatt när de får nyårspeng.

Familjer och studenter i Tai Lai får Tet-gåvor.

Min vän Hung, som arbetar i Tan Phu-distriktet, sa att Ta Lai-kommunen bildades genom att man separerade den från Phu Lap-kommunen i Tan Phu-distriktet. Det var en gång ett avlägset och missgynnat område, hem för många etniska minoritetsgrupper, främst Ma-, S'tieng-, Tay-, Nung- och thailändarna.

Därför är människornas andliga liv här extremt unikt och mångsidigt. Här implementeras den samhällsbaserade turismmodellen av ursprungsbefolkningen själva för att bevara sin egen etniska kultur. Det är människor som alltid är måna om hur de ska integrera sin etniska kultur utan att den urvattnas eller förloras med tiden.

När jag frågade om risfältet med smeknamnet "Europeiskt fält" skrattade herr Hung och sa: "Det är C8-fältet som tillhör människorna i Hamlet 4. Förr i tiden planterade byborna bara en risskörd, men sedan det nya landsbygdsutvecklingsprogrammet och investeringen och byggandet av bevattningssystemet har de proaktivt intensifierat odlingen och förlängt odlingssäsongen för att förbättra sina liv. Förr i tiden, under Tet (månårets nyår), var den här platsen bara en karg, sprucken mark. Men nu har den ett annat utseende; fältet är frodigt och grönt som en ung flicka."

Risfälten, med smeknamnet "europeiska fält", är fulla av poetisk och fridfull charm.

Van Ho-dammen är vacker som en målning.

Stående framför risfälten kände jag skönheten bada i den ljusa morgonsolen. Vårfälten badade i solsken och milda brisar, vägarna som ledde dit belagda med betong. Frodiga gröna risfält stod bredvid rader av raka oljepalmer. Bufflar betade långsamt och skapade en otroligt fridfull lantlig atmosfär. Oljepalmerna stod tysta mitt på fältet. Plötsligt kände jag en överväldigande känsla av frid.

Många turister tycker om att beundra blommorna, fälten och ta bilder för sociala medier. Vi följde Hung till "Van Ho-dammen". Det är svårt att beskriva dammens drömska skönhet; den är som en målning. Det vita vattnet forsar fram som ett mjukt sidenband bland de böljande kullarna. Intressant nog kan turister gå på dammens översvämmade yta utan rädsla för att falla.

Vi fortsatte vår resa in i byn. Till skillnad från där jag bor var Tet-dekorationerna här ganska enkla och anspråkslösa. Men vi blev förvånade över synen av Ma-folket som torkade sina färgglada halsdukar i sina trädgårdar. Vi fick veta att kvinnorna i de etniska grupperna Chau Ma och S'Tieng är mycket skickliga på att väva brokad.

När herr Hung såg min nyfikenhet kring brokadvävning tog han mig med till en kvinnas hem i brokadvävningsbyn. Efter att ha pratat med henne fick jag veta att de flesta kvinnor i den etniska gruppen Ma lär sig att väva brokad av sina mödrar innan de gifter sig.

Kvinnorna i de etniska grupperna Chau Ma och S'Tieng är mycket skickliga på att väva brokad.

Men numera är det väldigt få människor i byn som fortfarande vet hur man väver. Brokad är inte längre bara enkla kläder; det har blivit mycket mer mångsidigt och omfattar väskor, ryggsäckar, plånböcker, halsdukar, filtar, kuddar, armband och mer. Att väva ett stycke brokad innebär många steg, som att arrangera varptrådarna, skapa mönster och väva, allt görs manuellt för hand. De färdiga brokadbitarna har olika mönster stiliserade från former av fåglar, djur, blommor, löv, lampor och mer.

Jag satt försjunken och tittade på kvinnan som flitigt vävde, och först då uppskattade jag verkligen de lokala kvinnornas skicklighet, noggrannhet och estetiska sinne. Genom att utnyttja de få dagarna av Tet (månårets nyår) arbetar dessa kvinnor fortfarande outtröttligt med att väva otroligt unika produkter för att tjäna extra inkomst och förbättra sina liv.

Under årens lopp har partikommittén och den lokala regeringen ägnat stor uppmärksamhet åt människornas materiella och andliga liv här. Därför fokuserar regeringen, förutom att investera i infrastruktur, på att bevara och främja de traditionella kulturella värdena hos de etniska grupperna och öka turismen. Som ett resultat av detta medför varje vår i Ta Lai en ny vitalitet och en stark förvandling.

Källa: https://nld.com.vn/ru-nhau-ve-ta-lai-chua-lanh-196250201080544155.htm