Hon Village bevarar arvet av Then-sång och Tinh-luta

I nästan 10 år har medlemmar i Ban Hon Then och Tinh Lute Club (Banh Trach kommun, Ba Be-distriktet, Bac Kan ) aktivt, ihärdigt och med självförtroende skyddat, utövat och lärt ut sitt kulturarv. Deras berättelse om att bevara sitt arv har bredare konsekvenser för etnisk politik, kulturell mångfald och en framtid av utveckling med stark identitet och hållbarhet.

Arvet flödar genom generationer

Sång och tinh-luta är viktiga andliga konstformer i kulturlivet för de etniska grupperna Tay, Nung och Thai i de norra bergsprovinserna. Melodier är djupa, inspirerande och berör människors hjärtan. Genom språket innehåller texter kulturellt djup. Det mjuka ljudet från tinh-lutan skapar en unik melodi. Genom muntlig överföring och framförande är texter i kombination med tinh-luta lika vackra som "en perfekt matchning".

Tinh-luta - Sång är ett kommunikationssätt som bär på människornas kulturella identitet. Alla sånger innehåller kärlek till naturen, kärlek mellan par, kärlek mellan man och hustru, förmedlar mänsklig moral, prisar bylandskapet, hemlandet... Med unika konstnärliga värden är den en del av själen, känslorna och bär på strävan efter ett välmående och lyckligt liv för människorna, som förts vidare från generation till generation.

För Tay-folket i Ba Be-distriktet (Bac Kan) innehåller Then psykologi, känslor, tankar, vanor och sociala seder. Det är gemenskapsandan, solidariteten och det ömsesidiga stödet mellan familjemedlemmar, klaner och bymedlemmar.

Tay-folket betraktar ljudet av Tinh-lutan och Then-verserna som en brygga för att föra människors önskningar till himlen. Tinh-lutan är själsinstrumentet i Tay-folkkonst och dans. Then-sång och Tinh-lutan smälter samman för att reflektera och koppla samman spelarens och lyssnarens känslor.

Sedan framträdande på Then Singing - Tinh Lute Festival 2022.

Börja med en "knuff"

Historien började för nästan 10 år sedan, i juli 2015, när projektet Ethnic Minority Women's Participation and Voice Project (finansierat av EU, genomfört av CARE Vietnam och Institute for Social, Economic and Environmental Studies (iSEE)) uppmuntrade etniska minoriteter att vara medvetna om och ta upp problem som finns i deras samhällen för att arbeta tillsammans för att lösa dem.

Forskningsgrupper bestående av kvinnor från Tay, Dao och Mong utbildades i samforskningsmetoder och lärde sig att använda kameror för att berätta de historier de såg och ville berätta i sina egna byar. De tog upp frågor som de ansåg vara brådskande: vattenföroreningar; hushållsavfall; barn som hoppar av skolan; byggande av byns möteslokaler; utveckling av boskap; bevarande av etnisk kultur: Tay-folkets traditionella Tinh- och Then-sång, Dao-folkets skördebönefestival... De var också tillräckligt självsäkra för att presentera sina forskningsresultat på forum, för chefer och till och med för beslutsfattare på makronivå.

Sedan en träningssession för klubbens medlemmar

Invånarna i Ban Hon (Banh Trach kommun, Ba Be-distriktet, Bac Kan) är en av de platser som deltar i projektet och som känner oro över att barn i byn för närvarande inte kan läsa Tay-språket, inte kan spela Tinh-luta, inte kan sjunga Then... Herr Ma Trung Truc, en person från Ban Hon med stark oro för sitt hemland, grundade Then Singing and Tinh Lute Club i Ban Hon med utgångspunkt i frågan "Hur vi kan bevara vår etniska identitet". Ursprungligen bestod klubben av 14 barn och tonåringar i byn.

Uppmuntrade av projektets "drivkraft" har Then-klubben med Tinh-luta varit mycket aktiv. Medlemmarna övar på att spela instrument och sjunga tillsammans på sin fritid, och när de har "möjligheten" uppträder de tillsammans trots att de inte har tillräckligt med musikutrustning, och ibland inte har någon utbildning... Även om det fortfarande saknas materiell utrustning, bekräftas den traditionella kulturens anda med allas konsensus och frivillighet.

Fru Chu Thi Boi, en Tay-medborgare och chef för forskningsgruppen om Then-sång och Tinh-luta i Ban Hon, sa att anledningen till att man valde ett unikt inslag i Tay-kulturen för att undersöka och utveckla praktiken helt enkelt var "att vilja att Tays Then-sång och Tinh-luta bevaras och blir kända av många människor". Hon uttryckte också sin önskan "att vilja att Then-sång och Tinh-luta bevaras genom ett program med stöd av regeringen".

Detta tankesätt har stöttats och följts av många människor. Dessutom, den 12 december 2019, skrevs "Then-utövningen hos Tay-, Nung- och thailändarna i Vietnam" in av UNESCO på den representativa listan över mänsklighetens immateriella kulturarv. Detta är en stor stolthet för Then-utövare i allmänhet och för Tay-folket i Ba Be i synnerhet - inklusive Ban Hon Then Singing and Tinh Lute Club.

Fru Chu Thi Boi har varit en central och aktiv medlem i klubben sedan starten. För närvarande, även om hon är ganska upptagen som ordförande för Fatherland Front Committee i Banh Trach kommun, åker hon med klubben när hon har chansen för att utbyta sång och dans på festivaler och föreställningar inte bara i Bac Kan utan även på många andra platser. Klubben uppträder också för många turistgrupper som kommer till Bac Kan, besöker Ba Be-sjön...

Det finns fler unga människor som studerar än sång.

På så sätt spreds de goda nyheterna vida omkring, och Ban Hon Then och Tinh-klubben blev gradvis känd i hela regionen. Klubben expanderade också, från 14 ursprungliga medlemmar till 24 nu. Det som är ännu mer spännande är att de nya medlemmarna alla är tonåringar som älskar Then-melodier, Tinh-lutor och vill introducera sin etniska kultur.

Dåvarande klubbordförande Ma Trung Truc

Under entusiastisk ledning av regissör Ma Trung Truc skickade alla runt övningen i forntida Then-dikter om kärleken mellan män och kvinnor, om landskapet och sederna i byn, om det fredliga livet i produktion och arbete, om önskan om en god skörd, om att bufflar, kor, kycklingar och grisar skulle föröka sig...

Klubben övade också många Then-sånger med nya texter om ett nytt, lyckligt och fritt liv:

Detta visar framtiden för fortsatt överföring av ett immateriellt kulturarv som erkänts av UNESCO i Tay Ba Be-regionen.

Herr Ma Trung Truc samlar också på Then-sånger för att lära ut till barnen i klubben. Han är också en hantverkare som tillverkar Tinh-lutor åt klubbens medlemmar. Hans "fabrik" hemma tillverkar även Tinh-lutor för många andra platser och tar emot beställningar från fjärran. Varje tillverkad Tinh-luta är hantverkarens hjärta och själ, och det är också där de anförtror sin själ och kärlek till sin nation. Tinh-lutorna visar också hantverkarnas talang, passion och stolthet för sin by och bergen och skogarna i sitt hemland.

Små samhällen förmedlar stora budskap

Berättelsen om Ban Hon Then-Musical Instrument Club har öppnat upp nya perspektiv på många till synes "gamla" berättelser. Ban Hon Then-Musical Instrument Club är också en lågkostnadsmodell för masskulturell utveckling som beslutats av samhället. I Ban Hon Then-Musical Instrument Club finns även barn från nästa generation som spelar och sjunger med sina äldre, vilket väcker hopp om att kulturarvet kommer att föras vidare under lång tid.

I Ban Hon är den goda nyheten att lokala myndigheter på alla nivåer har erkänt och stöttat samhällets ansträngningar. Att ta hand om och respektera samhällets åsikter och ambitioner gör innebörden av att stärka kapaciteten och rösten för de som är involverade i etniska minoritetsgrupper, särskilt etniska kvinnor, starkare och mer praktisk. Dessa saker har inte bara betydelse för ekonomisk utveckling och försörjningsmöjligheter för de bergiga etniska minoritetsområdena utan har också många andra bredare betydelser i termer av etnisk politik, kulturell mångfald och en framtid av utveckling med stark identitet och hållbarhet.

Även genom aktiviteterna inom "ljuspunkten" Ban Hon Then Singing and Tinh Lute Club kan man se att principerna för att bevara immateriellt kulturarv enligt UNESCO:s, lagen om kulturarv och experters rekommendationer har respekterats och implementerats väl. Barnens Then-sång och Tinh-lutljud är de tydligaste bevisen: "Att utöva kulturarv" är den viktigaste aktiviteten för immateriellt kulturarv och utförs av det samhälle som äger detta arv. Endast genom "praktik" kan arvet (själva) bevisa sin vitalitet, överföras och omvandlas, utvecklas och därifrån kan det listas. Genom "kulturarvspraktik" upprätthåller värdsamhället kontinuiteten i det immateriella kulturarvet i enlighet med arvets natur och nödvändiga funktioner.

Then-Musical Club har, i linje med sina medlemmars övertygelse, aktivt och ihärdigt skyddat, utövat och lärt ut sitt kulturarv, och detta är också en bekräftelse/illustration av den princip som etablerats av forskare: Immateriellt kulturarv tillhör helt och hållet samhällena, det är samhällenas "egendom". Det är också ett bevis på andan i UNESCO-konventionen från 2003: "Samhällen bestämmer över sina kulturella sedvänjor och den rätten måste respekteras". Samhället som utövar Then-kulturarvet i Ban Hon, även om det är litet i skala, har förmedlat ett budskap om en viktig kulturell fråga.

Kommentar (0)