Denna flod är som en naturskatt skänkt Hue, och omsluter bergets fot och skapar en djup avgrund under Hon Chen-palatset.

Bui Giang har två dikter skrivna om Hue , mycket bra, men de väcker många frågor:

Ja, Hue nu.

Det finns fortfarande Ngu-berget, på stranden av Huong-floden

Någon hyllade: "Poeten Bui har med endast två sexåtta verser byggt ett evigt monument över det kejserliga landets lyriska skönhet."

Men det finns också folk som säger: "Herr Bui är från Quang Nam så han är väldigt smart när han kritiserar Hue: när jag tänker efter har Hue bara "Ngu-berget - Huongfloden". Nu eller för alltid är det fortfarande detsamma."

Ingen vet om poeten Bui hade någon dold mening i de två verserna, men en sak är säker: han kände igen Parfymfloden och Ngu-berget som två "grundelement" som skapar Hues magiska charm.

När vi talar om Hue kan vi verkligen inte låta bli att nämna Parfymfloden, floden som utgör Hues skönhet; floden som spelar rollen som "ryggrad" i att skapa Hue-kulturens utseende och forma Hues karaktär. För mig är Parfymfloden verkligen en märklig flod.

En flod är, från det ögonblick den lämnar skogen tills den möter havet, bara mer än trettio kilometer lång, så normalt sett bör vattnet vara djupt och snabbt strömmande.

Huongfloden är dock inte djup; flodvattnet rinner mycket långsamt som om det dröjer sig kvar runt den mossbeklädda citadellen och inte vill smälta samman med havet.

En "ombytlig" flod: på sommaren ändrar flodvattnet ibland riktning och rinner uppströms, vilket för med sig havets sälta till foten av Ngoc Tran-berget. Detta gör invånarna i den antika huvudstaden olyckliga på grund av det "bräckta vattnet", vilket gör att risfälten blir salta och fiskarna och räkorna på fälten kippar efter andan...

Men när vintern kommer tycks floden förena sina krafter med himlen och öser vatten över citadeller, palats, tempel, hus, fält... vilket orsakar förkrossande och eländiga människor, vilket får musikern Pham Dinh Chuong, av sympati för Hues folk, att beklaga sig: "...himlen skickar översvämningar varje år, vilket gör att sorg genomsyrar Thuan Ans ansikte och förvandlar det till ett vidsträckt hav...".

En flod som Nguyen Du jämförde med "ett stycke måne som löser forntida och moderna sorg" (Hương giang nhất phẩm nguyệt. Cổ och mới Hứa đa sầu).

När det gäller Cao Ba Quat, såg han det som "ett svärd som står i den blå himlen" (Ett svärd som står i den blå himlen på den långa floden).

En flod som Thu Bon subtilt har känt igen:

Floden dröjer sig kvar, floden flyter inte

Floden rinner in i hjärtat så Hue är mycket djup.

Medan Nguyen Trong Tao önskar:

Parfymfloden förvandlas till vin vi kommer för att dricka

Jag vaknade, templet var lutat och berusat

En märklig flod eftersom Huongfloden, jämfört med många andra floder i hela Vietnam, bara är värdig att vara den "yngsta" vad gäller längd, djup, avrinningsområde, vattenflöde...; och saknar den majestät och prakt som krävs av MODERFLODEN i ett land som Nguyendynastin valde till hela landets huvudstad.

Ingen flod i Vietnam har dock nått poesi, måleri, musik, litteratur och människors hjärtan (både lokalbefolkning och besökare) lika mycket som Parfymfloden.

Den floden är också märklig eftersom enbart dess namn har fått många intellektuella, författare, historiker... från antiken till nutid att rusa in i forskning och diskussion:

Vissa tror att det uppströms floden finns ett väldoftande gräs som heter Achyranthes bidentata, som växer rikligt längs båda flodens stränder.

Doften av detta gräs genomsyrar floden och gör flodvattnet väldoftande och sött. Från och med då fick floden namnet Huongfloden: doftfloden. Det är därför västerlänningar översatte flodens namn till Rivière des Parfums eller Parfymfloden.

Legenden säger att efter att ha efterträtt tronen från den tidigare lorden Nguyen Phuc Tan (1648-1687), etablerade lorden Nguyen Phuc Thai (1687-1691) ändå sin huvudstad i Kim Longs - Ha Khes land.

En natt drömde herren om en gammal kvinna med vitt hår som sa till honom: "Min herre, var snäll och tänd en rökelsepinne och gå sedan från Ha Khe-kullen längs denna flod nedströms. Varhelst rökelsen försvinner, där kommer huvudstaden att ligga och din familjs grundval att bestå för evigt."

Herren vaknade med ett ryck och trodde att det var ett konstigt omen, så han tände en rökelsepinne och gick nedströms floden enligt älvans instruktioner i sin dröm.

När rökelsepinnen i herrens hand brann ut, fann han ett land med en mycket vacker plats: framför låg ett berg som såg ut som en skyddande skärm, det fanns en stor flod som omgav södra sidan och två små floder som omgav norra sidan, vilket skapade ett "hoanh long" och "tu thuy trieu quy" landläge, värdigt att vara ett "gott land".

Herren blev överlycklig och beslutade att lämna det gamla palatset och etablera ett nytt här, kallat Phu Xuan-palatset (år 1687). Härifrån inleddes en blomstrande era för hela Dang Trong-regionen.

Och för att minnas fens vänlighet att visa honom hur man bränner rökelse och hittar land för att bygga en karriär nedströms den legendariska floden, döpte herren floden till Huongfloden.

Historiker förklarar dock att flodens namn kommer från distriktets namn. Boken O Chau Can Luc av Duong Van An (skriven 1555) anger att Huongfloden ursprungligen var den huvudsakliga floden som flödade genom Kim Tra-distriktet, så den kallades Kim Tra-floden.

Senare ändrades Kim Tra-distriktet till Huong Tra-distriktet, så namnet på Kim Tra-floden ändrades också till Huong Tra-floden. Huongfloden är helt enkelt ett förkortat namn för Huong Tra-floden av Hue-folket.

I ett avsnitt om Parfymfloden, tryckt i den kungliga poesisamlingen, sade kung Minh Mang: "Denna flod kallas Parfymtra-floden på grund av sin söta smak."

Det finns inga floder i söder som är bättre. De har sitt ursprung i de karga bergen, flera hundra mil bort, och delar sig i två grenar, kallade Ta Trach och Huu Trach källor. De möts i byn La Khe och kallas "Huong Tra" (Huong Thuy, översatt av Vinh Cao).

Po Dharma, en fransk forskare med ursprung i Cham, sade när han återvände till Hue för att delta i konferensen om bevarande och främjande av immateriellt kulturarv i Hue-regionen i mars 1994 att ortsnamnet Hue härstammar från ett gammalt Cham-ord som upptäcktes i en stele.

Detta gamla Cham-ord är translittererat från latin till Hue, vilket betyder doft. Enligt Po Dharma hänvisar ordet Hue i den ovan nämnda gamla Cham-stelen till "en stad i Champa nära en flod".

Namnet på den staden – Hue – betyder doft. Det visar sig att namnet på Parfymfloden är förknippat med namnet på en forntida Cham-stad, där floden rinner igenom, som nu är staden Hue.

Bara ett namn har förbrukat så mycket bläck och intelligens hos forskare i hundratals år, men i slutet av 1900-talet utbrast Hoang Phu Ngoc Tuong fortfarande: "Vem namngav floden?" Och fram till nu har ingen kunnat svara på hans fråga. Det är också en märklig sak med den här floden!

2. En dag för exakt 15 år sedan följde jag Mr. Tran Quoc Vuong på en utflykt till Parfymflodens övre lopp. Medan jag vadade med honom över Huu Trach-floden nära Trem Hamlet i Huong Tra-distriktet, ropade han plötsligt på mig att stanna och visade mig en trasig sten som han just hade plockat upp från botten av den uttorkade floden.

Läraren sa: ”Det här är en förhistorisk ändskärare. Er Huongflod har haft en ägare länge. Utifrån de lämningar som upptäckts i Ngoc Ho, A Luoi och Nam Dong under tidigare utflykter, och nu med denna ändskärare, antar jag att de gamla ägarna av Hue brukade bo någonstans i grottorna i Kim Phung-bergskedjan, eller på sandbankarna i flodens övre lopp. Om möjligt borde vi organisera en utflykt djupt ner i Huongflodens och Kim Phung-bergskedjans övre lopp, vi kommer säkerligen att upptäcka många intressanta saker om dem.”

Tyvärr hann vi inte göra den utflykten innan han gick bort.

Jag minns att när vi stannade vid foten av ett vattenfall mötte vi en bergsklättrare som ledde tre bambuflotter nedströms, så vi stannade också för att vila.

Han sa: ”Om du går till Ta Trachs källa måste du korsa mer än femtio stora och små vattenfall; om du går till Huu Trachs källa måste du korsa fjorton mycket farliga vattenfall för att nå Tuan-kajen. Alla vi som forsrännar känner till versen om att korsa vattenfall. Versen listar namnen på vattenfall och avgrunder från källan till slutet, så varje gång du går till ett vattenfall, följ bara versen för att veta var du kommer att hamna. När versen slutar kommer du att anlända till Tuan-kajen.”

Ben Tuan är namnet på Bang Lang-korsningen, där Ta Trachs källa möter Huu Trach och bildar Huongfloden, eftersom det förr i tiden fanns en patrullstation under Nguyen-dynastin, specialiserad på att kontrollera skogsprodukter och samla in skatter på lack.

Enligt forskaren Vuong Hong Sen inspirerades kung Minh Mang, eftersom landskapet här är så charmigt och attraktivt, när han passerade här och skrev en dikt i Nom-skrift:

En drink som speglar himlen

Vems båt är lövet på öppet hav?

De höga bergen ser höga ut

Den blå strömmen tycks försvinna

Skäller ut låten som Thuong Lang spelade

Kärleksresenärslek

Väntar på lugn

Låt folk gå.

Senare lät kungen skriva dikten och rita illustrationer på kejserliga porslinsskålar med det japanska tecknet (日) i kinesisk stil.

Parfymfloden möts vid Bang Lang och börjar sin vandringsresa. Den flyter genom fridfulla byar och kullar täckta av gamla tallar, innan den plötsligt vänder sig norrut.

Den plötsliga rörelsen skapade en böjning som slog gränsen till foten av Ngoc Tran-berget och en djup avgrund precis nedanför foten av Hon Chen-templet.

Under den förvietnamesiska perioden (enligt professor Tran Quoc Vuongs ord) var detta platsen där man dyrkade gudinnan Po Inu Naga för Cham-folket. När de "tog över" de två Chau O-Ly, accepterade vietnameserna även Cham-folkets gudinna som LANDETS MODER och kallade henne respektfullt Thien YA Na Thanh Mau.

De återställde det förstörda Champa-templet till Hon Chen-templet, och lade sedan till vietnamesiska gudinnor som prinsessan Lieu Hanh, Tu Vi Thanh Nuong, Mau Thoai (Vattengudinnan)... och dyrkade dem i templet, vilket gav upphov till en religion unik för Hue: Thien Tien Thanh Giao, som folk fortfarande vanligtvis kallar religionen andemediumskap.

Hon Chen-templet och andemediumsritualen har fört med sig en lugn, mystisk atmosfär och livliga Chau Van-melodier till denna flodsträcka, tillsammans med de fascinerande, frenetiska danserna från "co bong ca ca ca" (andemedier) på Modergudinnans natt i mars och juli.

Tvärtom är Parfymfloden som ett underbart drag av naturens penseldrag, som förskönar templet och skapar en pittoresk landskapsmålning som fick en poet, när han besökte det antika templet, att utropa:

Den gröna floden slingrar sig likt en slingrande drake

Djupa berg som tittar på den sittande tigern

Parfymfloden lämnar Ngoc Tran-berget och slingrar sig genom området kring Vong Canh-Huong Ho-kullarna. Sedan flyter den långsamt mellan de gröna risfälten, fruktdryckta fruktträdgårdarna och trädgårdarna med rena vita liljor i byarna Long Ho, Luong Quan och Nguyet Bieu, innan den återigen ändrar riktning framför Linh Tinh-porten till Hue-templet för litteratur, där Konfucius dyrkas och 293 doktorer från Nguyen-dynastin hedras.

Mitt i den kröken delar sig Huongfloden plötsligt generöst och skapar bifloden Bach Yen som flyter bakom Ha Khe-kullen för att kyla ner fälten i Cho Thong, An Hoa och Duc Buu, innan den flyter samman med Huongfloden i Bao Vinh och Tien Non.

Samtidigt fortsatte Parfymfloden sin oändliga resa nedströms och vaggade foten av Ha Khe-kullen, där kvällsklockan från Thien Mu, det berömda nationaltemplet i Hue, ekade av legenden om en himmelsk dam (Thien Mu) som förutbestämde Doan Quoc Cong Nguyen Hoang till den sanne herren som skulle grunda Dang Trong när han besökte denna plats sommaren 1601.

Parfymfloden som flödade förbi den antika pagoden skapade en vacker flodkaj. Kungarna under Nguyendynastin beundrade skönheten vid denna flodkaj och beordrade därför folk att bygga en Dieu Ngu-paviljong vid flodkajen för att fiska, inte för att döda utan för att beundra landskapet och betrakta världens uppgång och fall.

Parfymfloden smälter samman med landskapet i Ha Khe-regionen och skapar Long Hoi Cos förfäderas land, likt en drake som sträcker sig ner i avgrunden och vrider på huvudet för att se tillbaka på moderberget.

Det var denna skönhet som fick A. Bonhomme, den franske koloniala sändebuden till Thua Thien, att lovorda: ”Det klara och rena vattnet i floden som rinner runt kullens fot får oss att tänka på buddhismens vidsträckta hav, och när man står på toppen av tornet och ser bergen luta sig mot varandra, tänker man på Mérous topp” (Thien Mau Pagoda Stele, BAVH 1915. Översatt av Le Quang Thai). Och prästen Léopold Cadière bekräftade också, när han undersökte den nationella pagoden Thien Mu: ”Thien Mu-pagoden är referenspunkten för Hue-citadellet”.

Efter flera vändningar, från Thien Mu-pagoden och framåt, tycks Parfymfloden omfamna Hue-citadellens "stora förmögenhet" och blir en spegel för palats och citadeller att reflektera över.

Förutom sin position som huvudstadens HUVUDFLOD antar Parfymfloden nu rollen som "minh duong" för Hue-citadellen, och de två små öarna i floden, Hen-ön och Da Vien-ön, blir "vänster blå drake" och "höger vit tiger" som betjänar citadellen.

När kung Gia Long byggde Hue-citadellen (1805-1833) beordrade han även grävning av ytterligare floder för att skydda citadellen på östra, västra och norra sidorna, förbinda den med Parfymfloden och skapa en chi thuy giao gioi (vattenkällor som harmoniserar med varandra) för att öka ödet i landet där Hue-citadellen ligger.

Enligt feng shui kommer ett land med slingrande och sicksackande bergskedjor och omgivet av vattenkällor på alla sidor att ha en koncentrerad drakådra och mycket vitalitet. Kanske är det därför kung Gia Long beslutade att bygga citadellen på den plats som Lord Nguyen Phuc Thai hade valt för nästan 120 år sedan som ett sätt att visa sin fromhet och lyda sina förfäder.

Parfymfloden flyter genom hjärtat av Hue och är prydd med juveler från den kungliga arkitekturen i Hue. Floden gömmer evigt berömda anekdoter: en Nghenh Luong Dinh och sorgliga dikter om den patriotiska kungen Duy Tan; en Phu Van Lau som hyllar de lärda från Nguyen-dynastin; en Thuong Bac Vien med nära relationer till Tu Dich Quan, där Nguyen-dynastin välkomnade utländska ambassader; en Truong Tien-bro som liknas vid en silverkam fäst vid det mjuka håret vid namn Huong Giang...

Var och en av dessa arkitektoniska verk är förknippade med en serie legender och historier, både forntida och moderna, som har fängslat generationer av Hue-bor.

Och på resan ner till Tam Giang-lagunen för att rinna ut i Thuan Ans mynning, fortsätter Huongflodens källor att näras av legender relaterade till templet där Ky Thach Phu Nhan dyrkas vid Sinh-korsningen; till Hoa Chau-citadellet och de historiska relikerna från Tran-dynastin på Thuan Hoas land; de blodiga slagen vid Thao Long Tam Dieu under kriget med den franska armén 1883. Fram till dess att floden sammanfogades med Östersjön verkar den fortfarande vara kopplad till legenden om Thai Duong Phu Nhan som förvandlas till sten vid Thuan Ans mynning...

3. Parfymfloden är en flod som förknippats med Hues folks och kulturs historia i många generationer. Den legendariska floden börjar i urskogarna; branta vattenfall; slingrar sig mellan de ensliga kullarna; passerar genom sandbankar, gröna fält och trädgårdar; flyter långsamt mellan den mossbeklädda citadellen och den livliga staden, och bryter sedan ut i havets vågor.

Floden är en skatt som naturen har skänkt Hue; den är den oupphörliga källan till Hues kulturella flöde i det förflutna, nuet och framtiden.

Hue-folket behöver inte bara berätta historien om Parfymfloden genom legender, utan även vidta praktiska åtgärder för att skydda och hedra Parfymfloden. Låt inte Parfymfloden bara flyta i legender och aldrig nå havet som någon en gång varnade för.

Källa: https://danviet.vn/song-huong-ky-la-bau-vat-thien-nhien-ban-cho-hue-om-chan-nui-tao-vuc-nuoc-duoi-dien-hon-chen-20250115154843996-d1205805.html