Dessa hantverkare "håller lågan" av traditionell nationell kultur vid liv.

Mitt i det ständigt föränderliga moderna livet, i de små husen i den bergiga regionen Quang Ninh, finns det fortfarande människor som i tysthet ägnar sina liv åt att bevara sångerna, musiken och ritualerna för sin etniska grupp. Utan pompa och ståt eller krav blir de "lågans bevarare" för den traditionella kulturens skattkammare – en ovärderlig tillgång för sitt samhälle. Det som upprätthåller deras uthållighet är deras kärlek till sitt hantverk, deras stolthet och deras önskan att föra vidare dessa värden till kommande generationer.

Den förtjänstfulla artisten Luong Thiem Phu (längst till vänster) deltar i att framföra cittran och sjunga Then-sånger.

Hantverkets låga brinner i hantverkarnas hjärtan.

Vi anlände till byn Chien Thang (Dien Xa kommun) en kall eftermiddag, efter en rekommendation från kommunens ledare. När vi var ungefär 20 meter från den förtjänstfulla konstnären Nong Thi Hangs hus, kunde vi höra det klara och varma ljudet av Then som sjunger, vilket fick oss att vilja stanna upp och lyssna.

Det lilla, enkla huset är fyllt av de välbekanta ljuden från den etniska gruppen Tay. Inuti instruerar den framstående hantverkaren Nong Thi Hang (79 år) tålmodigt flera ungdomar i hur man sjunger varje vers av den dåtida folkvisan. Hon korrigerar varje ton, varje rytm, hennes röst är mild men full av beslutsamhet.

Den framstående hantverkaren Nong Thi Hang lär ut cittra och sedan sång för människor i sin by.

Den förtjänstfulla konstnären Nong Thi Hang hällde upp en kopp varmt te åt sin gäst och berättade sedan långsamt om sin resa med deras musik. Hon föddes in i en familj i Lang Son med fyra generationer hängivna deras musik. ”Från ung ålder hörde jag mina morföräldrar och föräldrar framföra deras musik för att be för fred. Gradvis lärde jag mig och blev förälskad i det utan att ens inse det”, berättade den förtjänstfulla konstnären Nong Thi Hang. Vid 20 års ålder flyttade hon till Tien Yen med sin man och fortsatte att utöva deras ritualer, vilket förtjänade förtroendet hos lokalbefolkningen som bjöd in henne att framföra deras musik när de behövde böner om välsignelser, fred eller en god skörd.

För fru Hang är det då en bön till förfäderna, en vädjan om en riklig skörd och familjefrid. Sång är också ett sätt för människor att uttrycka sina känslor, prisa sitt hemland och lära sina barn att leva vänligt och respektfullt. Förr i tiden var sånger också ett sätt för unga män och kvinnor att uttrycka sina känslor och lära känna varandra under festivaler.

Den förtjänstfulla hantverkaren Nong Thi Hangs största oro är den gradvisa nedgången av tay-språket och därmed sången i takt med att unga människor använder sitt modersmål mindre i kommunikationen. "Jag är rädd att ingen en dag kommer att förstå alla de gamla sångerna", sa hon med en dyster röst. Därför transkriberade den förtjänstfulla hantverkaren Nong Thi Hang flitigt deras sånger ur minnet och öppnade sedan gratis kvällskurser. Kurserna är enkla och hålls ibland på byns kulturcenter, ibland i hennes eget hem, men det finns elever varje kväll.

Hittills har den förtjänstfulla hantverkaren Nong Thi Hang undervisat hundratals människor. Många av hennes elever har uppträtt i lokala och provinsiella kulturevenemang, och vissa har till och med startat klubbar för att sjunga Then och spela Tinh-instrumentet för att fortsätta sprida sin passion.

Fru Nong Thi Mai (från Dien Xa kommun) – en elev till den förtjänstfulla hantverkaren Nong Thi Hang – berättade: ”Jag har älskat att sjunga sedan jag var liten, men det var tack vare fru Hang som jag till fullo förstod skönheten i varje sång. Fru Hang är väldigt tålmodig; hon guidade mig noggrant genom varje ord och varje andetag, vilket gjorde det möjligt för mig att uppträda inför publik och sedan öppna en klass för att undervisa barnen i byn.”

Åren har gått, men den traditionella hantverkets låga i hjärtat av den förtjänstfulla hantverkaren Nong Thi Hang har aldrig slocknat. ”Så länge någon vill lära sig, kommer jag att fortsätta undervisa”, sa Ms. Hang med ett leende, hennes ögon lyste av enkel men varm glädje.

Vi lämnade Dien Xa kommun och fortsatte till Binh Lieu – ett bergsområde i den nordöstra delen av provinsen. Byn Chang Na (Binh Lieu kommun) är hemvist för den framstående hantverkaren Luong Thiem Phu, som anses vara en av de få hantverkare som fortfarande bevarar de traditionella teknikerna för att tillverka Tinh-lutan.

Den framstående hantverkaren Luong Thiem Phu tillverkar citran minutiöst.

På den rymliga gården framför sitt hus, med det fortfarande fräsch doftande ljudet av zitrar, snider den 86-årige förtjänstfulla hantverkaren Luong Thiem Phu minutiöst halsarna på sina instrument. Hans händer är fortfarande starka, men skickliga, som om de varit orörda av tidens tand. Den förtjänstfulla hantverkaren Luong Thiem Phu berättar att han sedan barnsben har varit fascinerad av ljudet av dåtidens och zitrarnas toner under byfestivalerna. ”När jag såg de äldre barnen spela och sjunga älskade jag det. Så jag lärde mig själv och tillverkade mina egna instrument att spela på”, sa Phu.

Under de första åren tillverkade mästerhantverkaren Luong Thiem Phu många cittrar, men ljudet var inte tillräckligt resonant och formen var inte vacker. Han tillverkade en, reviderade den och tillverkade sedan en ny. "Ibland tillbringade jag en halv månad med att arbeta på bara en cittra om och om igen", mindes mästerhantverkaren Luong Thiem Phu. Genom ihärdigt experimenterande lyckades mästerhantverkaren Luong Thiem Phu äntligen tillverka en cittra som uppfyllde de rätta kraven.

Tày-folkets cittra ser enkel ut, men den är mycket svår att tillverka. Från att välja trä till att välja kalebassen, den viktigaste delen av instrumentet, måste varje steg tas med stor omsorg. Kalebassen som används till instrumentet måste vara mogen, rund, vacker och fri från fläckar eller deformiteter. Efter skörd måste den blötläggas i vatten i nästan tio dagar för att ta bort fruktköttet, sedan tvättas ren, torkas och slutligen skäras horisontellt för att skapa en plan yta för limning av träet. Även ett litet misstag kan få instrumentet att förlora sin resonans. Alla dessa steg utförs för hand av den förtjänstfulla hantverkaren Luong Thiem Phu: från sågning, hyvling och mejsling till stegen att applicera den bronsbruna färgen på kalebassen för att skapa den distinkta färgen på Binh Lieu-cittran.

Trots sin höga ålder, driven av sin kärlek till Then-sången och Tinh-lutan, tillverkar den förtjänstfulle hantverkaren Luong Thiem Phu minutiöst varje Tinh-luta varje dag. Varje färdigt stycke ger honom glädje och lycka. Människor från regionen och bortom söker fortfarande upp honom för att beställa lutor, i vetskap om att endast hans lutor behåller det distinkta ljudet från Tay-folket i detta område.

Ljudet från Tinh-lutan har varit sammanflätat med Tay-folkets andliga liv i Binh Lieu i generationer. Från festivaler och bröllop till samhällsaktiviteter, varhelst Tinh-lutan spelas, resonerar Then-folksångerna med innerliga känslor. Men för närvarande kan bara två hantverkare tillverka lutan på traditionellt sätt. Det innebär att bevarandet inte bara måste fokusera på att bevara Then-folksånger, utan också på att bevara hantverket att tillverka Tinh-lutan, själva själen i deras etniska musik .

Vi lämnade Chang Na med det milda ljudet av cittra fortfarande ekande bakom oss, som ett budskap från de gamla hantverkarna till den yngre generationen: "Att bevara cittran är att bevara våra rötter."

"Levande skatter" av sidenvävningssång - sång och dans vid tempelporten.

Vårt slutmål var Dam Ha-kommunen, som anses vara vaggan för konsten att "hat nha to" (sång och dans vid den gemensamma husets grind). Här möter vi en person som betraktas som en "levande skatt" för denna unika konstform: Folkets konstnär Dang Thi Tu, som nu är 104 år gammal.

På vägen till folkkonstnären Dang Thi Tus hem i byn Trai Giua fick vi höra många historier av Dang Minh Hai, biträdande sekreterare för Dam Ha-kommunens ungdomsförbund. Hon sa: "Tu kan nästan 40 sånger med 9 olika stilar av traditionell vietnamesisk folksång. Hon undervisar många unga generationer; nästan alla som älskar traditionell folksång i Quang Ninh har lärt sig av henne minst en gång."

Folkets konstnär Dang Thi Tu (Dam Ha-kommunen) lär barn i byn att sjunga folksången "Nha To".

Vid mötet med Folkets Artist Dang Thi Tu hade hon, trots sin svaga röst, fortfarande ljusa ögon och en förvånansvärt tålig sångröst. Den äldre artisten berättade att hon hade varit djupt försjunken i tempelsångens ljud sedan barndomen. Vid bara 16 års ålder uppträdde hon på bytempelfestivaler och blev senare inbjuden att uppträda på många platser i hela provinsen.

År 2019 fick Tu äran att ta emot titeln Folkets hantverkare från Vietnams president – ​​en välförtjänt belöning för hans livslånga engagemang.

När folkets artist Dang Thi Tu frågades om teknikerna för "Nha To"-sång berättade hon att "Nha To"-sång har många stilar, inklusive "huynh", "giai", "phu", "xa lam", "ham", "vong", "het nhac", "tha" och "thap nhi tu ieu". Tempelportsdanserna inkluderar lyktdanser, blomsterdanser, rökelsedanser och offerdanser. Varje stil och melodi har sina egna regler, och de är inte lätta att framföra. "Sångaren måste veta hur man uttalar orden tydligt och tydligt. Rytmen måste vara fast och skarp och matcha texten. Om du inte förstår texten kommer du aldrig att kunna sjunga med själ", sa Tu.

De som studerade under Folkets hantverkare Dang Thi Tu erkänner alla att hon inte bara förde vidare teknikerna utan också "andan" i sidenvävning – hantverkets högtidlighet, mjukhet och känsla.

Trots att hon är över hundra år gammal ägnar folkkonstnären Dang Thi Tu fortfarande sin tid åt att handleda unga människor. När hon sjunger lugnar atmosfären ner sig och förflyttar lyssnarna tillbaka till den traditionella byfestivalen – där ljudet av klappar och stråkinstrument blandas med hennes enkla men djupa sång.

För att bevara detta arv har Dam Ha-kommunens ungdomsförbund under senare år etablerat en traditionell sidensångsklubb i skolor med 60 elever. Klasserna leds av personer som tidigare studerat för Folkets konstnär Dang Thi Tu. Tack vare detta genljuder den traditionella sidensången, som traditionellt framförs av äldre, nu tydligt i små barns röster. Detta är ett välkommet tecken för en scenkonstform som riskerar att utrotas.

Folkets konstnär Dang Thi Tu sa ofta: "Så länge det finns elever, kommer det att finnas sidenvävning." Och hennes närvaro är det tydligaste beviset på den andan – hon har bevarat och fört vidare sidenvävningens själ, sången och dansen – sången och dansen i Dam Has kommunala hus – i över hundra år.

En kurs i sång och cittraspel i byn Na Lang (kommunen Binh Lieu).

Quang Ninh utvecklas snabbt idag, men mitt i denna utveckling bevarar och för hantverkare som fru Hang, herr Phu och herr Tu... i tysthet vidare traditionell kultur. För närvarande har provinsen 36 framstående hantverkare och 2 folkhantverkare, var och en med sitt eget hantverk och sin egen metod, men alla delar en djup hängivenhet till nationens arv.

De talar inte storslagna ord. Deras arbete består helt enkelt i att transkribera folkvisor, lära barn att spela instrument, brodera traditionella dräkter och instruera eleverna i hur man uttalar orden i sidentillverkningssångerna... Men det är denna tysta hängivenhet som hjälper till att bevara värderingar som verkar bräckliga inför det moderna livet.

De är lågans bevarare och förmedlare. Dessa bestående lågor kommer att fortsätta brinna starkt och säkerställa att den kulturella identiteten hos de etniska grupperna i Quang Ninh inte bara bevaras utan också fortsätter och sprids till kommande generationer.

Ngoc-spårvagnen

Källa: https://baoquangninh.vn/nhung-nghe-nhan-giu-lua-van-hoa-truyen-thong-dan-toc-3388449.html