"Sang thu" - övergången mellan årstider och tider

Skriven från det ögonblick då man ”Plötsligt inser doften av guava…” är dikten ”Tidig höst” också ett ögonblick då Huu Thinhs känslor och upplevelser sublimeras.

Den svala höstvinden är också genomsyrad av smaken... (Illustrationsfoto från internet).

Plötsligt kände jag igen doften av guava

Blåser in i den kalla vinden

Dimma ligger kvar genom gränden

Det känns som att hösten har kommit

Floden är lugn

Fåglarna började skynda sig

Det finns sommarmoln

Halvvägs genom hösten

Hur mycket solsken finns det kvar?

Regnet har gradvis upphört

Åska är mindre förvånande

På raden av mogna träd.

Hösten 1977

Huynh Thinh

"Det verkar som att hösten har kommit." (Illustrationsfoto från internet).

Dikten uttrycker en naturlig känslighet för naturen och tiden, är fortfarande ny, fortfarande bra, och väcker många associationer varje gång den läses igen efter årtionden. Författaren återskapar höstens årstidsväxlingar med delikata, fräscha och känslosamma skisser genom typiska tecken: guava-doft, kall vind och höstdimma. Den första signalen är guava-doften, som sprider sig ljuvt, försiktigt framkallar och för människors tankar tillbaka till nostalgi. Höstens kalla vind genomsyrar också smaken. Sedan "tvekar" höstdimman och dröjer sig kvar vagt i byn. Alla dessa milda, bräckliga signaler dyker upp samtidigt, plötsligt, utan förvarning. Det lyriska subjektet blir förvånat över att få höstnyheten: "Det verkar som om hösten har kommit". "Det verkar" är känslan av att se, röra vid och känna igen direkt, men det är så överraskande, att inte våga tro. Att inte våga tro på grund av för mycket kärlek!

I den glädjefyllda stämningen är det lyriska ämnet uppslukat av att beundra landskapet: ”Floden ligger lugnt ett ögonblick / Fåglarna börjar skynda / Det finns sommarmoln / Hälften av dem lutar mot hösten”. Efter det inledande medvetandetillståndet bibehåller poeten sin passion och känslighet för att fortsätta njuta av den poetiska skönheten i det ögonblick då hösten kommer. Rummet är vidöppet med floden, fåglarna, himlen... Höstfloden flyter lugnt, avslappnat och vemodigt. Fåglarna har börjat visa medvetenhet om tidens brådska. Och där är molnet som en magisk bro som spänner över årstidernas växlingar. Varelsernas rika, osynliga rörelser och den bräckliga tiden genom Huu Thinhs vers uppenbarar sig plötsligt, rummet blir poetiskt.

Poeten uppfattar höstens bräcklighet i doften, i vinden, i höstens otaliga tecken i byarna, på jorden och i himlen... och uppfattar även höstens rytm i solen, i regnet, i universums ljud: "Det finns fortfarande så mycket solsken/ Regnet har gradvis avtagit/ Åskan är mindre förvånande/ På raden av mogna träd".

Solen har försvunnit, sommarregnet har upphört, regnets mängd och styrka har minskat, åskan har blivit bekant och mjukare. Även livlösa varelsers mottagande av åskan avslöjas skickligt och imponerande. Naturens mest mjuka och subtila förändringar fångas. Huu Thinh observerar och känner inte bara utan harmoniserar också med årstidernas rytm. Man måste förstå och leva fullt ut med sitt hemlands natur, och veta hur man bevarar de rena minnena från sin by för att ha sådana begåvade och känslosamma verser om naturen!

Guava-doften från årstidernas växlingar blir till livets mystiska doft under årstidernas växlingar. (Illustrationsfoto från internet).

”Sang thu” är dock inte bara en speciell dikt om ”årstidernas övergång” utan också en utmärkt dikt om ”tidernas övergång”, som förmedlar djupa reflektioner och bekymmer kring människor och livet. Guava-doften i årstidsövergångens ögonblick blir livets mystiska doft i tidernas övergång. Nyanserna i höstsignalerna, i skapelsens subtila förändringar, bär alla på mänskliga sinnesstämningar.

Skapelsens mångdimensionella förändringar framstår som bilder av ett liv fullt av upp- och nedgångar. Det ögonblick då naturen vänder sig till hösten är relaterat till den tid då människan går in i den tidiga hösten. Den associationen väcker hos oss bredare tankar om landet under efterkrigstiden, om det eviga livet... Doften av guava, den kalla vinden eller suckandet från en person som just har passerat ungdomens tid? Ordet "tveka" antyder en känsla av avslappning, "ta dig tid" är som en attityd av att njuta av frid? Hos den "skyndade" fågeln finns en svag föraning om oro på grund av något manande. Eller antyder den fågeln något annat? Vad säger det där molnet om de dröjande stegen? Sedan "står solen kvar", regnet "avtar gradvis", betyder det att det fortfarande finns entusiasm, passion och har mycket mindre brådska och impulsivitet? Är det istället lugnet, stillheten och mognaden hos människor inför livet?

Alla går igenom olika skeden i livet och kanske upplever alla förr eller senare dessa stämningar. Bilden av "fullvuxna träd" frammanar bilden av människor, åskans ljud frammanar chocker/förändringar i livet. På tal om förändringar tänker vi på krig, eftersom "Sang Thu" skrevs vid den tidpunkt då det våldsamma kriget just hade tagit slut och den fredliga tiden just hade börjat (hösten 1977)...

Så mycket som förändringsögonblicket under skapelsens årstider är underkastat förändring, är även övergångsperioden i det mänskliga livet sådan. De associationer som dikten ”Sang thu” framkallar är som vågor, som ständigt rullar upp och skär varandra, med krusningar som sprider sig vida omkring. Man kan bekräfta att det är just för att den berör de typiska, universella stämningarna i mänskliga öden som ”Sang thu” är så vital!

Nguyen Thanh Truyen

Källa