Efter att ha kommit hem för Tet kom det en fråga från föräldrar som fick många barn att gråta.

Bakom strömmen av bilar som ivrigt återvänder till staden för att studera och arbeta efter Tet ligger en obeskrivlig tystnad framför verandan, där fäder och mödrar just har sett sina barn iväg.

Bakom strömmen av bilar som ivrigt återvänder till staden för att studera och arbeta efter Tet ligger en obeskrivlig tystnad framför verandan, där fäder och mödrar just har sett sina barn iväg.

Ju lyckligare familjen är under Tet, desto sorgligare är det när barnen återvänder till staden - Foto: NVCC

Efter dagar av att ha samlats med familjen för att fira Tet, är frågan som gör många barn som arbetar eller studerar långt borta mest känslosam fortfarande: "När ska du åka?".

När går du?

Den frågan ställdes av Phuong Thaos mamma (26 år gammal, bosatt i Ben Tre ) natten till den tredje dagen av Tet. Hon sa att hon låg bredvid sin mamma natten till den tredje dagen med tårar i ögonen.

Fru Thao arbetar på ett medieföretag i Ho Chi Minh-staden. Företaget öppnade den sjätte dagen i Tet, så på morgonen den femte dagen åkte hon till staden.

Så den kvällen satte sig mamma ner och vek ihop varje uppsättning kläder åt sitt barn, samlade ihop all banh tet, frukt, bräserat kött och så vidare, slog sedan in det prydligt och hängde det på bilen åt Thao.

”Jag satt och packade kläder med min mamma och kunde inte hålla tillbaka tårarna. Jag får bara åka hem ungefär tre gånger om året, och varje gång jag åker är jag mest rädd. Min mamma och jag var alltid så fästa vid varandra att det gjorde mig ännu mer motvillig att åka”, sa Thao.

Denna Tet är likadan, Ms. Thaos mamma stod framför verandan och påminde noggrant sin dotter om att se om hon hade glömt något, medan hennes ögonvrår redan var röda.

”Varje gång jag går därifrån gråter min mamma. Hon grät från det ögonblick jag knöt fast mina saker på bilen och gjorde mig redo att gå”, sa Ms. Thao till tårar.

Och Thao grät också, men försökte snabbt förbereda sig för att springa iväg av rädsla för att inte kunna hålla tillbaka tårarna.

Varje gång hon återvänder till staden för arbete känner sig Thao ovillig att åka därifrån - Foto: NVCC

”Jag var rädd att min mamma skulle bli ledsnare om hon såg mig gråta, så jag vände alltid bort ansiktet och bar glasögon så att hon inte skulle se. Jag försökte gå därifrån så fort som möjligt så att min mamma inte skulle sakna mig. Ärligt talat, ingen som arbetar långt hemifrån som jag kunde kontrollera sina känslor vid den tiden”, delade Thao.

När hon anlände till Ho Chi Minh-staden tillbringade Thao hela dagen med att packa det hennes mamma hade packat: kött, kakor, frukt, läsk, inlagd lök och en låda med fågelbosdrycker som folk hade gett henne till Tet.

”Min mamma gav mig också 1 miljon dong som turpengar. Hon sa att hon hade pengar hemma att spendera, så hon kunde ta upp dem och använda dem när hon behövde dem”, sa Thao tårögd.

Du är borta, huset är sorgset

När herr Bui Xuan Phuoc (34 år gammal, bosatt i Binh Phuoc ) och hans fru just återvänt hem den 27:e Tet, frågade hans mor: "Hur många dagar kommer ni att vara hemma?"

Herr Phuocs fru är från Bac Lieu . Hela familjen gör affärer i Ho Chi Minh-staden. Varje Tet-dag återvänder han och hans fru till hans hemstäder på både mor- och fars sida.

”I år är det min tur att åka tillbaka till min pappas familj. Jag är den enda sonen i familjen. Vi har en åker, så om barnen inte kommer tillbaka kommer mina föräldrar bara att gå ut och arbeta ensamma. Jag tycker så synd om dem!”, delade Phuoc.

Föräldrar är alltid de ledsnaste människorna de dagar de skickar sina barn till jobbet långt borta - Foto: AN VI

Först under Tet, när Phuocs familj återvänder, är det verkligen liv och rörelse i hans föräldrars hus.

Det var skrattet från hans barnbarn som just hade börjat andra klass, herr Phuoc var upptagen med att måla om väggarna, hans fru städade åt Tet och hans föräldrar lagade mat.

Och när herr Phuocs familj återvände till Ho Chi Minh-staden för att arbeta, verkade hans föräldrars hus ännu sorgligare.

Phuoc och hans fru gav sig av på morgonen den 6:e. Hans föräldrar förberedde alla möjliga sorters mat från landsbygden åt sina barn att ta med till staden.

Phuocs familj återvände till Ho Chi Minh-staden på morgonen den 6:e - Foto: AN VI

Huset, inbäddat mitt på en trafikerad motorväg, var märkligt tyst. Hans mamma kom ut för att klappa sitt barnbarn, sa åt sin son att köra försiktigt och gick sedan till verandan för att titta ut.

Hans pappa följde inte med honom iväg, han satt inne i huset och tittade på TV men vände då och då på huvudet för att titta.

När Phuocs familj hade gått kom hans pappa ut för att ta hand om dem, stängde sedan dörren, tog kameran och gick ut på fältet för att blåsa cashewbladen för att förbereda sig för den nya säsongen.

Inne i köket förberedde hans mamma tyst lunchen utan sin sons familj.

Källa: https://tuoitre.vn/sau-nhung-ngay-ve-que-an-tet-co-mot-cau-hoi-cua-cha-me-lam-nhieu-nguoi-con-ua-nuoc-mat-20250203123945212.htm