Vietnamesisk litteratur efter 1975 genom unga författares perspektiv

Seminariet lockade deltagande från många generationer författare och poeter.

Seminariet organiserades av Vietnam Writers Association , efter en serie seminarier som nyligen hållits för att sammanfatta 50 år av litteratur efter landets återförening 1975 och skapa momentum för utvecklingen av vietnamesisk litteratur under den kommande perioden.

I sitt öppningstal vid seminariet nämnde ordföranden för Vietnams författarförening, poeten Nguyen Quang Thieu, den starka förändringen av vietnamesisk litteratur under det senaste halvseklet, särskilt expansionen av kreativt utrymme och författarkraft. Efter 1975 förändrades den vietnamesiska litteraturens och konstens ansikte fullständigt. Litteraturen expanderade i termer av styrka, geografi, kreativt utrymme etc.

Förutom författare från norra USA finns det även författare från före 1975 från södra provinser och städer, vietnamesiska författare bosatta utomlands, utländska författare... Denna diskussion är organiserad för att lyssna på unga människors röster – de som kommer att avgöra den vietnamesiska litteraturens öde under de kommande decennierna.

Ordförande för författarföreningen Nguyen Quang Thieu vid seminariet.

Ordföranden för författarföreningen Nguyen Quang Thieu bekräftade att närvaron av unga författare inom och utanför föreningen vid seminariet är en tydlig manifestation av medborgerligt ansvar på det skrivna papperet, när de använder sina pennor för att beröra livets dolda skönheter, för att möta de nya kraven i det moderna samhället, och samtidigt tror att unga människor kommer att bidra med intressanta, ärliga och modiga perspektiv, vilket bidrar till utvecklingen av vietnamesisk litteratur i framtiden...

I sitt inledande tal sa poeten Huu Viet, ordförande för kommittén för unga författare (Vietnam Writers Association), att diskussioner om "den vietnamesiska litteraturens framtidsutsikter" inte kan ske utan unga författare. Denna diskussion är ett forum för verkligt unga människor, många författare är ännu inte medlemmar i Vietnam Writers Association, och de har inte ens tänkt på att gå med i Vietnam Writers Association som de flesta författare tidigare. De kommer att ge sina åsikter, bedömningar och frågor om de senaste 50 årens litteratur, om författare och verk som publicerades många år innan de föddes. De har rätt att uttrycka sina åsikter, för oavsett om de gillar det eller inte, är de framtiden för vietnamesisk litteratur.

Poeten Huu Viet betonade: "I litteraturen i synnerhet, och inom kultur och konst i allmänhet, finns det en generation som alltid är ny, som uppstår som vågor, ett lager efter ett annat, det är den unga generationen. För generationerna före dem, oavsett hur briljanta de verkar, kommer så småningom att bli gamla, slitna och trötta. Det som de unga författarna presenterar idag kommer att hjälpa exekutivkommittén att göra fler bedömningar av de senaste 50 årens litteratur, och tillsammans med er, tänka, planera och agera kring en litteratur under de kommande åren, som följer det vietnamesiska folkets stora framsteg inför en ny etapp, i en ny era."

Den unge kritikern Le Thi Ngoc Tram berättade om utvecklingen av ung litteratur efter 1975 och sa att de unga författarnas dominans under senare år är som unga träd som har börjat absorbera näring från "marken", ser på livet med "unga gröna ögon" (Xuan Dieu) och välkomnar solen och vinden att sprida sina grenar. Unga författare har en relativt annorlunda litterär bakgrund: inte många minnen från krig, en generation som välkomnar globala kulturflöden och nya konsttrender. Med sin känslighet har författare som Hien Trang, Le Quang Trang, Cao Viet Quynh, Minh Anh... dykt upp och skapat en fräsch och mångsidig litterär bild.

Kritikern Le Thi Ngoc Tram nämnde dock också att ”föregående generations skugga lätt orsakar överväldigande känslor och mindervärdeskomplex hos unga författare”. I det litterära ekosystemet har unga författare övervunnit rädsla på många olika sätt. Vissa författare skapar sig själva ett flashigt omslag, särskilt när de får stöd av media, när omslagen alltid är vackrare än innehållet i boken. Sedan, liksom vissa musik- eller filmprodukter som är marknadsorienterade, följer de nuvarande trender, och stillar bara törsten under en kort tid, likt vågor som stiger och sedan försvinner.

”Mer än något annat vill vi läsa verk som kommer från verkliga erfarenheter, från ärlighet i tanken. Vi bör inte underskatta våra egna privata erfarenheter, det är ofta vägen till att nå universell mänsklighet. Ur det personliga perspektivet hos en ung person som har hamnat i kris, önskar jag läsa fler litterära verk från vårt land om mitt kön, om den osynliga institution som avgör kvinnors val, frågan om att välja att vara ensamstående mamma, frågan om asexuell reproduktion, vilka synpunkter som finns på kosmetisk kirurgi, vad som ligger bakom det galna upproret, självdestruktionen hos bräckliga individer…” – uttryckte Le Thi Ngoc Tram.

Med hänvisning till vietnamesisk litteratur under de senaste 50 åren sa författaren Tran Van Thien att det finns många verk som har fått resonans så fort de publicerats och lever för alltid i läsarnas hjärtan. Teman som krig, efterkrigstid, mänskliga öden och den vietnamesiska landsbygden utnyttjas genomgående. Men enligt honom verkar det som att det fortfarande inte finns många verk som överskrider tidens ideologi, öppnar en ny väg som få människor bestämmer sig för, en ny identitet, nya idéer, förändrar välbekanta perspektiv.

Författaren Tran Van Thien menar att när det finns unga författare som bryter sig ur den gamla, slitna kokongen, väljer ett annat sätt att skriva, starkare, mer beslutsamt, mer unikt, villiga att välja taggiga teman och bilder att sätta på sidan, då måste vi också förändra i hur vi tar emot. Den tidigare generationen författare behöver förändra i hur de tar emot verk som visar den nyfikna naturen hos nästa generations författare.

Författaren Nguyen Hoang Dieu Thuy delar denna åsikt och menar att det kreativa fältet under de senaste 50 åren har varit nära knutet till den historiska ramen, nära knutet till personliga smärtsamma erfarenheter. Hon menar att vi inte kan fortsätta gräva upp gamla sår, jordreformer, krig, subventioner, patriarkala samhällen, fattigdom (det finns en hel litterär genre som heter "fattig men medkännande" vilket är klichéaktigt), exil... "Jag längtar efter fler skapelser som går bortom den ramen, blandar moderna historiska världar och fantasi, tänjer på gränserna för tänkande, blir galnare... Skapelser som är svåra att placera i gamla ramar" - uttryckte Nguyen Hoang Dieu Thuy.

Den unga Tay-poeten Phung Thi Huong Ly uttryckte också sin oro över hur dagens unga generation fortsätter i samma anda som kända namn inom vietnamesisk litteratur, och om de har tillräckligt med styrka för att förnya andan i landets litteratur efter ett halvt sekel av utveckling.

Den unge författaren Le Quang Trang uttryckte sina tankar om att införliva nationell kulturell identitet i sina verk för att nå moderna läsare. Enligt honom är nationell identitet kärnan som skapar litteraturens långvariga vitalitet. Utan identitet kommer alla skapelser att glida bort. Men att bevara identitet innebär inte att envist klamra sig fast vid det gamla, utan att veta hur man andas in den vietnamesiska andan i modernitetens andedrag.

Enligt författaren Le Quang Trang är det att förnya traditionen och förvandla kulturarvet till en ny källa till kreativ energi som vietnamesisk litteratur behöver lära sig.

”Vi har en oändlig skattkammare av ämnen, karaktärer, historia, kultur! Problemet är inte 'vad mer vi ska skriva', utan hur man skriver på ett attraktivt sätt, för att beröra, för att föra den vietnamesiska själen till världen. Unga författare idag lär sig nya teorier, läser mycket, vet mycket – men glömmer ibland sin egen röst, glömmer den vietnamesiska själen i varje ord. Jag tror att vi måste återvända till kulturen, till den vietnamesiska identiteten, inte för att 'bevara' på ett nostalgiskt sätt, utan för att återskapa, förnya och återberätta på vår generations sätt. Det är så vietnamesisk litteratur inte bara kan vara 'vacker i landet', utan också tillräckligt stark för att träda ut i världen med den nationella själen själv” – betonade författaren Le Quang Trang.

LINH KHANH

Källa: https://nhandan.vn/van-chuong-viet-nam-tu-sau-nam-1975-qua-goc-nhin-cua-cac-cay-viet-tre-post923417.html