Vietnamesisk litteratur står inför utmaningen med artificiell intelligens

Framväxten av artificiell intelligens (AI) förändrar hur människor skapar och uppfattar konst. I det sammanhanget är frågan ”Är vietnamesisk litteratur rädd för AI?” vid konferensen som sammanfattade vietnamesisk litteratur efter 1975, organiserad av Vietnam Writers Association den 6 oktober i Hanoi, inte bara en aktuell fråga utan ger också upphov till tankar om författares kreativa anda och tankesätt.

AI är inte läskigt!

Poeten Nguyen Quang Thieu, ordförande för Vietnams författarförening , delade: ”En kritiker frågade mig: Är vietnamesisk litteratur rädd för artificiell intelligens – AI? Jag tror att AI bara kommer att segra när författare förlorar sitt mod, sin personlighet och sina åsikter.”

Det oroande, enligt poeten Nguyen Quang Thieu, är inte hur AI skriver, utan var författarnas kreativitet ligger. Enligt honom kan AI inte ersätta författare, såvida inte författarna själva tillåter sig att bli "robotar i skrivandet", stereotypa, trygga och utan innovation.

"Det fanns en tid då vissa författare förvandlade sig till AI när de blev mekaniska i sitt skrivande, inte vågade lämna den gamla vägen, inte vågade kliva ur sin komfortzon", sa han.

Ordföranden för Vietnams författarförening medgav dock också att AI och digital teknik är oundvikliga trender: ”Det finns redan tecken och bevis på att vissa verk använder AI i viss utsträckning. Det är något vi inte kan undvika när vi lever i AI:s och digitala teknikens era.”

Konferens som sammanfattar vietnamesisk litteratur efter 1975 - Framsteg, problem och framtidsutsikter, ägde rum i Hanoi den 6 oktober.

AI har faktiskt kommit in i det kreativa livet: från att stödja redigering, föreslå innehåll, till att experimentera med poesi, skriva berättelser, översätta... Men det som litteraturvärlden oroar sig för är inte teknologi, utan att känslor och förståelse försvinner.

Poeten Nguyen Quang Thieu sa: ”Varje författare, med sin egen kreativitet, med sina egna känslor, med sin egen intelligens, det är det viktigaste vapnet för att bekämpa den artificiella intelligensens ingripande.” Han betonade att om AI ersätter författare, betyder det att vi har gjort slut på litteraturen, gjort slut på litteraturen i dess väsen.

Med andra ord är AI inte skrämmande om människor fortfarande är kreativa. För skillnaden mellan "artificiell intelligens" och "mänsklig intelligens" är förmågan att känna empati, vilket gör litteratur till en själens konst. Endast människor med livserfarenhet och emotionellt djup kan andas själ i ord.

Litteraturen vänder sig till ungdomar

På workshopen betonade författaren Nguyen Binh Phuong, vice ordförande för Vietnams författarförening: "Litteratur måste ha sitt ursprung i verkligheten, måste absorbera näring från den, få rötter från den och sprida skugga där."

Enligt honom, om litteraturen under de senaste 50 åren har saknat mästerverk och starka röster, ligger orsaken inte i teknologin eller tiden, utan i författarna själva som inte har vågat kliva ur sina "säkra zoner".

Poeten Nguyen Quang Thieu, som delade samma uppfattning, sa öppet: "Det största hindret för vietnamesisk litteratur är författarna." När författare inte vågar förnya sig, inte vågar experimentera, inte vågar konfrontera sig själva, kommer litteraturen att stänga dörren för utveckling.

Under det senaste halvseklet har vietnamesisk litteratur genomgått stora steg, från nationell enande och innovation till global integration. Varje steg öppnar upp för nya kreativa möjligheter, men medför också många utmaningar.

Som poeten Nguyen Quang Thieu kommenterade: ”Porträttet av vietnamesisk litteratur är fortfarande fragmenterat och har ännu inte etablerat sin värdiga ställning”, medan ”många europeiska författare längtar efter Vietnams verklighet, full av oro och känslor, men vi själva har ännu inte skapat verk som är värdiga”.

Den andan godkändes av poeter, författare och kritiker som deltog i konferensen. Många åsikter var eniga om att vietnamesisk litteratur behöver se sig själv rakt på sak för att utvecklas, och att den måste möta begränsningarna i sitt eget kreativa tänkande.

Poeten Nguyen Viet Chien nämnde minnets roll och författarnas ansvar: efter 50 år har den generation som direkt upplevde kriget gradvis försvunnit, medan den unga generationen som föddes i fred bara får ta emot det minnet genom fragment. ”Om litteraturen inte talar för att sammankoppla dessa fragment, kommer det kollektiva minnet gradvis att blekna, medan såret fortfarande pyr”, sa han.

Enligt professor Phong Le befinner sig vietnamesisk litteratur i en tid av "en generationsövergång", där ungdom, kreativitet och kulturell styrka kommer att avgöra den nationella litteraturens nya framsteg. Han betonade att först när unga författare vågar ta risker och bryta sig loss från den gamla banan, kan litteraturen verkligen gå in i en period av innovation.

MAI AN

Källa: https://www.sggp.org.vn/van-hoc-viet-nam-truoc-thach-thuc-tri-tue-nhan-tao-post816689.html