Det första steget med vietnamesisk skatt över havet

Ibland när jag hör heta nyheter i pressen om auktioner av vietnamesiska antikviteter i Frankrike, Tyskland eller USA blir jag nervös.

Affisch som introducerar ECPAD-dokument och publikationer om krig

Det visar sig att många konstverk och även värdefulla historiska dokument från våra förfäder cirkulerar på utländska marknader. Det finns gyllene sigill, gyllene skålar, gyllene svärd, jadekoppar, jadestatyer, bronsstatyer, sidenmålningar, keramik, antika böcker, sällsynta dräkter... Hur ovärderliga de än är, är skattkammaren av vietnamesiska antikviteter utomlands inte begränsad till jade och guld. Det finns också många arkivcenter, bibliotek och museer i många länder nära och fjärran som bevarar en enorm mängd dokument, böcker, tidningar, grafik, bilder, filmer och många andra sällsynta dokument och artefakter som markerar Vietnams historiska och sociala perioder. Tidigt på våren inbjuder jag er, som älskar vietnamesisk historia, att delta i att "bryta marken" för dessa unika skatter...

Australiska krigsfartyg dockade i Saigon 1913 (State Library of Victoria, Australien)

Tre Fansipan-toppar i Paris

Frankrikes ljusstad är full av fascinerande landskap, men om du älskar vietnamesisk historia kan du inte ignorera de vietnamesiska och indokina arkiven som förvaras här. Först och främst det franska nationalbiblioteket (BNF), beläget i två gigantiska byggnader utformade som två stora böcker, öppnade vid floden Seines strand. På BNF år 2017 såg och rörde jag för första gången med egna ögon stadsplaneringskartorna över moderna Saigon - för nästan två århundraden sedan. Det var en handritad skiss av den centrala gatan från 1865, som fortfarande behöll de ursprungliga brända blyertsstreck på krokispapper. Nästa steg var ett stort A0-tryck på modernt papper, som visade en svartvit träsnittsteckning av ett 3D-perspektiv av Saigons planering gjord 1880. Oh la la! Att se och kunna undersöka och fotografera varje detalj på den ursprungliga kartan är verkligen intressant, en miljon gånger mer känslosamt än den virtuella kartan på datorn. På BNF finns en serie handritade eller maskintryckta kartor över Saigon, Cho Lon, de tre regionerna Central, South och North, och hela Indokina, från slutet av 1800-talet till omkring 1954. Enligt bibliografiska data bevarar BNF och dess tillhörande bibliotek 120 kartor och 523 foton som specialiserar sig på Indokina. I början av 1970-talet upptäckte Dr. Huynh Phan Tong, medan han skrev sin avhandling om vietnamesisk journalistiks historia, cirka 25 000 böcker och mer än 1 000 relaterade tidningar från Indokina. Nyligen fann doktoranden Cao Vy, som skrev sin doktorsavhandling om böcker publicerade i Cochin, mer än 5 000 böcker från perioden 1922-1944. Dr. Nguyen Giang Huong, expert på värdering vid BNF, sa att det uppskattas att det finns tiotusentals dokument av "allt"-typ om Vietnam och Indokina. Hon sa till mig: det är en ofullständig statistik, eftersom BNF fortfarande har många dokument som inte har analyserats och bearbetats. Faktum är att ett berg av Fansipan-dokument mitt i det fantastiska Paris har legat och väntar på att vietnamesiska historieälskare ska erövra och utforska . Paris har också andra fantastiska bibliotek som är frekventa destinationer för inhemska och internationella vietnamesiska forskare. År 2018 introducerade Dr. Olivier Tessier, chef för kontoret för Far East School (EFEO) i Ho Chi Minh City, mig till skolans bibliotek nära tunnelbanestationen Trocadero. Som elev hörde jag mina lärare prata om EFEO som ett legendariskt slott - en samlingsplats för många franska och vietnamesiska forskare med enastående forskningsarbeten om Indokina, från början av 1900-talet till nutid. Nu, när jag går in i "slottet", bevittnar jag tusentals böcker, tidningar och dokument om Indokina och Asien före och efter 1975, mycket välbevarade. Bland dessa hittade jag några vietnamesiska språkinstruktioner sammanställda av Petrus Truong Vinh Ky på 1880-talet, dokument om Dinh Thuong Thos historia från 1864 - vid den tidpunkt då det debatterades huruvida denna historiska byggnad (59-61 Ly Tu Trong, Distrikt 1, Ho Chi Minh-staden) skulle rivas eller inte. Hösten 2022, när jag besökte Paris, visade mina vietnamesiska vänner mig ett nytt berg, Paris Missionsföreningsbibliotek (MEP). Efter att ha hört talas om det länge gick jag in och beundrade ytterligare ett Fansipan med mer än 15 000 böcker, 200 tidskrifter och 800 målningar relaterade till många östasiatiska länder. Av dessa har Vietnam ensamt mer än 1 000 verk på Han Nom och vietnamesiska. Överraskande nog kunde jag se den originalhandskrivna ordboken Anamitico Latinum av biskop Pigneau de Behaine, färdigställd omkring 1773, som förvarades i perfekt skick. Detta dokument är en anteckningsbok större än A4, med prydliga linjer i kinesiskt bläck, inklusive fyra typer av skrift: latin, nom, han och vietnamesisk skrift med latinska former – senare kallade nationalspråket. Jag höll också i handen en liknande handskriven anteckningsbok med annamesisk historia. När jag tittade på skriften från fyra århundraden sedan kunde jag inte låta bli att tänka på de anonyma "gamla själarna" som hjälpte missionärer att dokumentera vietnamesisk kultur och skapa modern skrift för kommande generationer.

Karta över CochinChina på 1870-talet. Nedanför det vänstra hörnet finns logotypen för staden Saigon, och i det högra hörnet finns en teckning av herrgården Soai Phu Nam Ky. Kartan förvaras på Singapore Institute of Southeast Asian Studies, fotot taget i november 2023.

Att korsa havet, möta "dokumenthav"

Jag har återvänt till Paris många gånger under senare år och haft möjlighet att besöka Militärmuseet Guimet, Cernuschi och Jacques Chirac, platser som bevarar många historiska artefakter och konstverk från Vietnam. Franska universitet har också många dokument om Vietnam och Sydostasien. På biblioteket vid Paris arkitekturuniversitet introducerades jag till mer än 120 masteruppsatser som undersöker planering och arkitektur i Saigon och Hanois , med mycket antik och modern data. Jag blev både glad och avundsjuk när jag tittade igenom dem, och hoppades i hemlighet att dessa uppsatser en dag skulle delas på internet. När jag besökte det franska arméns filmarkivcenter (ECPAD), som ligger i en gammal fästning i Vauban-stil, guidades jag av franska vänner till ett stort fotoarkiv. Där fanns tusentals gamla foton fortfarande fastnade i gamla pappersfiler, underbart digitaliserade på datorn. Genom fotografofficerarnas linser framstår hus och vardagsliv i Saigon och Indokina från 1945 till 1955 som mångsidigt och levande.

Jag hittade några foton på den magnifika byggnaden på 110 Vo Van Tan, distrikt 3, Ho Chi Minh-staden, som tidigare var residens för en fransk flygvapengeneral. Arkitekten Nicolas Viste – den som ansvarade för renoveringen av byggnaden, nu kallad "Södra villan" – sa att han efter många sökningar kom till ECPAD och fann de ursprungliga ritningarna av byggnaden för hundratals år sedan. Fransmännen hade en gång en kedja av kolonier som inkluderade många länder i Afrika, Asien och Latinamerika. Alla dokument om invasionens historia och administration av kolonierna överfördes från flottan till koloniministeriet i Paris. Denna skatt kallas Utomeuropeiska arkivet (ANOM). Sedan 1986 har de flesta ANOM-dokumenten överförts till Aix-en-Provence, en liten provins nära den stora hamnstaden Marseille i södra Frankrike. I september förra året, när jag besökte ANOM för första gången, blev jag förvånad över att inte se ett stort "berg av dokument", utan ett enormt "hav av dokument". Enligt officiella siffror har ANOM upp till 38 km dokumenthyllor, 60 000 kartor, 150 000 foton och cirka 120 000 publikationer. När jag tittade upp i skåpet och datorn hittade jag omedelbart information om hundratals plankartor över Saigon och andra städer i Indokina före 1945. Dr. Nguyen Phuong Ngoc, chef för Asian Research Center vid Aix Marseilles universitet, visade mig att ANOM bevarar otaliga personliga register över många vietnameser under 1800- och 1900-talen. De är inte bara användbara för att spåra och komplettera landets historia utan också för varje klan och familj. Även Australien, som bara har haft relationer med Vietnam sedan modern tid, har fortfarande många nationella bibliotek och universitetsbibliotek som har många vietnamesiska reliker från många perioder. Till exempel lagrar fotoarkivet på State Library of Victoria i Melbourne hundratals foton från Saigon från 1912 till 1975, inklusive en bild av ett australiskt krigsfartyg som lade till i Saigon 1913. Här hittade jag också en bok som marknadsför Hue-turism på engelska från 1920- till 1930-talen, donerad av den indokina regeringen. På State Library of South Australia stötte jag, förutom många böcker och tidningar om vårt land, på en sjökarta tryckt 1944 - när andra världskriget ännu inte var slut, med det enda namnet Saigon Port i kedjan av hamnar från Indien till Nordostasien, numera kallad Indo-Stillahavsregionen. Samtidigt har USA också en serie "arkiv" med vietnamesiska dokument som inte är mindre magnifika än Frankrike. I Washington, DC, på Library of Congress, beundrade jag verkligen samlingen av mer än 900 kartor över Vietnam. Biblioteket har fortfarande intakta kartor över Saigon, gjorda av amerikansk och brittisk militär underrättelsetjänst i början av 1945, på vilka tydligt markerade positionerna för japanska trupper och allierades krigsfångläger. Dessa kartor är en del av dokumenten om de brittiska och amerikanska arméernas planer att landstiga i Indokina efter att ha återtagit Singapore och Filippinerna. Jag kände också igen "gamla vänner" från mer än 50 år sedan, vilka var uppsättningar av grundskoleläroböcker från Republiken Vietnam-perioden, bevarade helt nya. Biblioteket har cirka 200 000 boktitlar, tidningar, publikationer av alla slag om Vietnam och många filmer. I USA har jag under årens lopp haft möjlighet att läsa på Yale University Library, New York City Library och Philadelphia City Library, men jag hoppas kunna besöka Harvard Library, Yen-Ching Library och Vietnam Center vid University of Texas för att se andra sällsynta och stora "skatter" om Vietnam och Asien. Men även om vi inte är där än, kan jag och mina vänner som älskar vietnamesisk historia fortfarande besöka tre andra närliggande skatter, nämligen Nationalbiblioteket, Asiatiska civilisationsmuseet, Institutet för sydöstasiatiska studier och Singapores nationella konstgalleri. Oväntat nog har singaporianer också samlat många värdefulla dokument och artefakter om Vietnam.

Sesam, öppna dörren...

Författare Phuc Tien

En flyktig "utflykt" som den ovan är verkligen inte tillfredsställande för dig eller mig. För närvarande har de ovan nämnda "skatterna" från det antika Vietnam börjat dyka upp på internet, men inte alla dokument och artefakter har lagts ut online. Dessutom kommer sökning och direkt granskning att vara mycket mer exakt och fullständig. Att åka utomlands för att utforska dem kommer dock att kräva mycket tid och resurser. Utan stipendier, utan finansiering från staten, universitet, organisationer och individer kan studenter och forskare bara samla in en del. Erfarenheter från andra länder visar att det är värt att ta allvarligt på jakt efter dokument och artefakter som återspeglar nationens - landets - regionens förflutna. Detta bör betraktas som ett omfattande, långsiktigt vetenskapligt program på nationell nivå, särskilt i tjänst för diplomati , ekonomi, kultur och militär; det är ännu viktigare för att bevisa suveränitet över territorium och öar, lösa gräns-, etniska och religiösa frågor. Och ännu mer heligt är att fylla i luckorna, belysa de mörka fläckarna i historien, stärka den nationella stoltheten och utforma politik för att mobilisera Vietnams interna styrka hemma och utomlands.

Måste leta efter gömda skatter

Var är "dokumentbergen" och "dokumenthaven" om Vietnam? Jag vet att de finns i arkiv, bibliotek och universitet i Kina, Japan, England, Nederländerna, Portugal och Spanien – länder som har haft diplomatiska förbindelser med hela Sydostasien sedan mycket tidiga tider. I synnerhet har Vatikanens högtidliga arkiv också många sällsynta dokument och artefakter relaterade till Vietnam sedan 1400-talet. Förutom att utnyttja utländska arkiv får vi inte glömma eller slösa bort inhemska arkiv. För närvarande är många vietnamesiska historiska dokument och artefakter från många perioder fortfarande gömda i arkiv, bibliotek, museer, universitet och särskilt bland folket. De är alla ovärderliga skatter som behöver vårdas, kompletteras och marknadsföras i stor utsträckning till allmänheten och forskare på många sätt.

Phuc Tien - Tuoitre.vn

Källa