Det fanns en sådan magisk kärlekstriangel! *

Innan du läser följande rader vill jag bjuda in dig att gå till Youtube och lyssna på den odödliga sången ”Mông Mơ” (Dagdrömmare) av den berömda tyske kompositören R. Schumann (1810-1856) med vietnamesisk text av Pham Duy, framförd av sångaren Le Thu. ”Sitter stilla och tittar upp på den oroliga stjärnträdgården med sina flimrande stjärnor... De gamla människorna... vetandes att deras öde är kort, har fortfarande inte glömt sin tillfälliga kärlek...”

För årtionden sedan, när hon gick i mellanstadiet, råkade en liten flicka från byn Mai Xa (Quang Tri) höra artisterna diskutera låten "Dream". Vid den tiden följde hon sin far, läraren Truong Quang De, till Hanoi för att studera, och bodde tillfälligt i Central Artistic Companys studenthem. Hennes kärlek till klassisk musik växte fram därifrån och även om hon inte hade en enda timmes musiklektioner, har den "gamla" flickan, fram tills nu när hon blivit mormor, tagit med läsarna på en "tur" i världens klassiska musikträdgård genom den mycket intressanta boken "My Musical Tour" (Vietnamese Women's Publishing House, 2024), där kapitel 10 har titeln "Schumann - Clara - Brahms: Forever a Love" - ​​en "kärlekstriangel"-berättelse som kanske är den mest magiska i världen.

Omslaget till boken "Min musikaliska resa"

Kärlek är ett evigt tema som alltid är nytt inom litteratur och konst. Det kommer du att se när du läser detta verk. En bok om musik ägnar många sidor åt en kärlekshistoria om en "kärlekstriangel" eftersom författaren också... älskar pianisten Clara (1819-1896) som han erkände: "Jag älskar och beundrar henne eftersom hon är inspirationen till Schumanns kompositioner. Ibland vågar jag tänka att om det inte vore för Clara, skulle mänskligheten idag inte ha njutit av så många bra musikstycken av Schumann... Det har bevisats: "Bakom en mans framgång finns alltid en kvinnas skugga"...".

I Schumanns liv var Clara inte bara en "skugga" bakom sin make. Redan i ung ålder var Clara berömd som ett underbarn; "hennes namn genljöd över hela Europa genom turnéer när hon bara var 9 år gammal...". Poeten Goethe kommenterade, efter att ha sett henne uppträda: "Denna flicka har mer extraordinär styrka i sina händer än sex pojkar tillsammans." Under sina sextio år av konstnärlig verksamhet uppträdde hon för allmänheten 1 300 gånger! En sådan talang offrade allt för Schumann, även om hennes föräldrar invände eftersom de var oroliga för att om deras dotter gifte sig med en talang som Schumann, skulle Claras musikaliska karriär förstöras.

Men tvärtom, på grund av hennes kärlek till Schumann och även hennes kärlek till musik, blev Claras namn mer och mer beundrat av världen. När Schumanns händer inte längre kunde spela piano, "var det hon som spelade hans musik, medan han drog sig tillbaka för att koncentrera sig på att komponera. Mirakulöst nog var detta den mest lysande perioden i hans komposition."

Brahms kärlek till Clara var också mycket speciell. År 1853 kom den unge Brahms till Schumanns hus och bad om att få spela en sonat som han just komponerat. Efter att ha lyssnat berättade Schumann omedelbart för sin fru att han definitivt skulle bli ett geni! Och det var sant, bara en kort tid senare blev Brahms kompositör, en begåvad pianist och dirigent i Tyskland. Med en sådan speciell relation, men "på grund av sin orubbliga kärlek till sin man förkastade hon resolut Brahms - som alltid hade gett henne all sin kärlek... Brahms kärlek till Clara var ren kärlek, hängivenhet, osjälvisk, anspråkslös... Kanske hjälpte den rena kärleken honom att komponera musik som fängslade och berörde lyssnarnas hjärtan...".

När Schumann låg på sjukhus i två år före sin död tog Brahms hand om barnen så att Clara kunde åka på turné; och efter att Schumann och hans fyra barn gått bort, "var Brahms hennes stöd och hjälpte henne att övervinna smärtan... fortsätta njuta av livet och återvända till framträdanden...". Det är verkligen mirakulöst att Clara i 40 år efter Schumanns död (1856-1896) kunde leva och arbeta med musik tack vare Brahms rena kärlek! Inte bara det, när Claras högra hand gjorde ont och hon tillfälligt var tvungen att sluta spela piano, arrangerade Brahms en berömd sång av J.S. Bach till piano för vänster hand så att Clara inte skulle behöva lämna pianot. Dessutom, när artrit hindrade Claras händer från att spela komplexa stycken, komponerade Brahms enklare verk för henne...

Boken på över 300 sidor täcker liven och karriärerna för 15 av världens mest begåvade musiker – från Chopin, Tjajkovskij, Beethoven, Bach, Mozart till Schumann, Schubert..., men med bara denna speciella "kärlekstriangel"-berättelse kan läsarna föreställa sig hur rik och mångdimensionell boken är. Och med bara denna berättelse har författaren hjälpt läsarna att förstå mer om kvinnans vackra kärlek som källa och drivkraft bakom skapandet av odödliga litterära och konstnärliga verk.

Intressant nog kan man säga att boken föddes tack vare en annan "kärlekstriangel" - den franska litteraturdoktorn Anna Nas kärlek till musik och den mänskliga kulturens kärna. Om hon inte hade en sådan passionerad kärlek till musik som Anna, hade hon naturligtvis inte kunnat skriva den här boken - oavsett om hon var i Hue, Ho Chi Minh -staden eller Paris, gick hon alltid på sin fritid till kaféer för att lyssna på klassisk musik; hon har sett "Kastanjedubbeln" 7 gånger, sedan denna balett av Tjajkovskij sattes upp i Ho Chi Minh-staden 2011... Men för att ha en lojal kärlek till denna musikgenre som anses vara "högklassig", har Anna ett ovärderligt "stöd" som är att leva i en atmosfär full av kärlek till både västerländska och österländska kulturella värden. Det är den exemplariska lärarfamiljen från byn Mai Xa. Låt mig citera en artikel av franskläraren och experten Truong Quang De, som, medan han sökte efter den berömda sångaren Tan Nhans "ursprung", för första gången "avslöjade" sin fars liv - ordföranden för Quang Tri-provinsen sedan 1948, då han bara respekterades av folket i området under namnet "Mr. Tro Phien":

"...Mr. Tro Phien var en lärare med en speciell pedagogisk talang. Hans skola i Tien Viet var en träningsplats för kunskap, ambitioner och konstnärliga färdigheter. Utanför lektionerna övade eleverna skådespeleri i alla möjliga typer av pjäser: cải lương, hát bội och muntlig dramatik. Eleverna övade också på att hålla tal i månatliga klubbaktiviteter och utövade sport på vackra eftermiddagar på den blåsiga kullen längs floden. Mr. Phiens avtryck var så djupa att hans tidigare elever, i en sällsynt ålder, fortfarande mindes och kunde recitera utantill matematik, historia, naturvetenskap, fransk poesi, Nom-poesi och kinesisk poesi som Mr. Tro Phien undervisade i på trettiotalet av förra seklet. Det är svårt att föreställa sig att Mr. Tro Phien under dessa avlägsna år hade ett bibliotek fullt av alla möjliga böcker, inklusive förbjudna böcker. Han beställde också alla möjliga tidningar publicerade i Hanoi, Saigon och Hue. Det var just det bokrummet, både offentliga och förbjudna böcker (De Tham, Cao Thang, Bai Say...) som bidrog till sångaren Tan Nhans personlighet..."

Och naturligtvis blev den franske experten Truong Quang De och hans dotter Truong Thi An Na begåvade (direkt eller indirekt) ur Mr. Tro Phiens rika, mångdimensionella "mänskliga ugn"! Det är därför An Na skrev följande rader: "Jag ser att konstformer inte utesluter varandra utan alltid existerar sida vid sida... Jag tycker fortfarande om att läsa böcker som växlar mellan modern litteratur och klassisk litteratur... Jag lyssnar på klassisk musik men älskar fortfarande modern musik från 1900- och 2000-talen...".

Så jag skulle vilja kalla detta en "kärlekstriangel", och ännu mer för att An Na har en "flerdimensionell, mångstämmig" kärlek till litteratur och konst. Och livets natur är också mångstämmig. Utan kärleken till fransk litteratur skulle An Na inte ha haft möjlighet att få tillgång till den klassiska musiksamlingen från hela världen som sammanställdes av tidningen "The World" (Le Monde) i början av 2000-talet... Också på grund av det kan läsare som älskar fransk poesi och litteratur i den här boken, specialiserad på klassisk musik, läsa bra dikter översatta av An Na. Till exempel, här är några verser översatta från Schumanns texter som An Na tycker "har en mycket unik poetisk färg". Låten har titeln: "I den magiska månaden maj":

"I den magiska månaden maj / Alla knoppar tycks spricka fram / I mitt hjärta / Kärleken blommar / I den magiska månaden maj / Alla fåglar tycks sjunga..."

Det var allt! Om du läser den här artikeln och sedan läser An Nas bok, hoppas jag att du då och då ger dina ögon en "paus", slår på din telefon, går till Youtube för att lyssna på de berömda klassiska musikstycken som författaren listat nästan tillräckligt många gånger i boken och "glömmer" intrycket att klassisk musik bara är för den "akademiska" världen. Livet, liksom konsten, är polyfoniskt! Lyssna bara, lyssna många gånger och du kommer... att bli fascinerad! För vad? An Na svarade dig, efter att ha lyssnat på Beethovens odödliga verk: "...Jag har stunder av tillfredsställelse, där jag fördjupar mig i varje musikstycke, följer varje melodi med romantiska känslor, glädje, sorg, lidande, lycka, glädje. Det finns en extremt värdefull sak som inte kan mätas, nämligen att jag trots allt har insett allt tydligare, att älska mer, att uppskatta mer människorna, livet runt omkring mig!".

Nguyen Khac Phe

* “Min musikaliska vandring” - Anteckningar av Truong Thi An Na, Vietnamese Women Publishing House, 2024

Källa: https://baoquangtri.vn/da-co-mot-moi-tinh-tay-ba-ky-dieu-nhu-the-189651.htm