Det var en så underbar kärlekstriangel!

Innan du läser följande vill jag bjuda in dig att besöka YouTube och lyssna på den tidlösa sången "Reverie" av den berömda tyske kompositören R. Schumann (1810-1856), med vietnamesisk text av Pham Duy, framförd av sångaren Le Thu. "Sitter stilla, tittar upp på de blinkande stjärnorna i trädgården... De gamla... känner sitt öde, men glömmer ändå inte sin flyktiga kärlek..."

För årtionden sedan, när hon gick i mellanstadiet, råkade en ung flicka från byn Mai Xa (provinsen Quang Tri) höra scenkonstgruppen diskutera låten "Dreamy". Vid den tiden hade hon flyttat till Hanoi med sin far, läraren Truong Quang De, för att studera och bodde tillfälligt i Central Performing Arts Troupes studenthem. Hennes kärlek till klassisk musik såddes där, och även om hon aldrig fick några formella musiklektioner har flickan från "det förflutna", nu mormor, tagit läsarna med på en "promenad" genom den klassiska musikens värld i sin fascinerande bok "My Musical Journey" (Vietnam Women's Publishing House, 2024), där kapitel 10 har titeln "Schumann – Clara – Brahms: En kärlek som varar för evigt" – en kärlekstriangel som kanske är den mest mirakulösa i världen.

Omslaget till boken "Min musikaliska resa"

Kärlek är ett evigt men ständigt relevant tema inom litteratur och konst. Det kommer du att se när du läser detta verk. En bok om musik ägnar många sidor åt en kärlekstriangel eftersom författaren också... älskade pianisten Clara (1819-1896), vilket han erkände: "Jag älskar och beundrar henne eftersom hon är inspirationskällan för Schumanns kompositioner. Ibland vågar jag tänka att utan Clara hade mänskligheten idag kanske inte kunnat njuta av så många av Schumanns vackra verk... Det har bevisats: 'Bakom varje framgångsrik man finns en kvinna'..."

I Schumanns liv var Clara mer än bara en "skugga" bakom sin make. Ända från barndomen var Clara känd som ett underbarn; "hennes namn genljöd över hela Europa genom turnéer från nio års ålder...". Poeten Goethe, efter att ha sett henne uppträda, anmärkte: "Denna flicka besitter extraordinär styrka i sina händer, mer än sex pojkar tillsammans." Under sextio år av konstnärlig verksamhet uppträdde hon för allmänheten 1 300 gånger! En sådan talang offrade allt för Schumann, trots hennes föräldrars invändningar, som fruktade att ett giftemål med en talang som Schumann skulle förstöra Claras musikaliska karriär.

Men omvänt, på grund av hennes kärlek till Schumann och hennes kärlek till musik, blev Claras namn ännu mer beundrat. När Schumanns händer inte längre kunde spela piano, "var det hon som spelade hans stycken, medan han tog ett steg tillbaka för att fokusera på att komponera. Mirakulöst nog var detta den mest briljanta perioden i hans kompositioner."

Brahms kärlek till Clara var också mycket speciell. År 1853 kom den unge Brahms till Schumanns hus och bad om att få spela en sonat som han nyligen komponerat. Efter att ha hört den berättade Schumann omedelbart för sin fru att han säkert skulle bli ett geni! Och kort därefter blev Brahms faktiskt en begåvad kompositör, pianist och dirigent i Tyskland. Trots en sådan speciell relation, "på grund av sin orubbliga kärlek till sin man, vägrade hon resolut Brahms – som alltid hade visat henne så mycket kärlek... Brahms kärlek till Clara var ren, osjälvisk och villkorslös... Kanske var det denna rena kärlek som hjälpte honom att komponera musik som fängslade och rörde lyssnarnas hjärtan..."

När Schumann var inlagd på sjukhus i två år före sin död, tog Brahms hand om barnen så att Clara kunde åka på turné; och efter att Schumann och sedan alla fyra deras barn gått bort, "var det Brahms som stöttade henne, hjälpte henne att övervinna sin sorg... att fortsätta leva lyckligt och återgå till att uppträda...". Det är verkligen mirakulöst att Clara i 40 år efter Schumanns död (1856-1896) kunde leva och fortsätta sin musikaliska karriär tack vare Brahms rena kärlek! Dessutom, när Claras högra hand värkte och hon tillfälligt var tvungen att sluta spela, arrangerade Brahms ett berömt J.S. Bach-stycke för hennes vänstra hand så att Clara inte skulle behöva vara borta från pianot. Dessutom, när artrit hindrade Clara från att spela komplexa stycken, komponerade Brahms enklare verk specifikt för henne...

Denna bok, över 300 sidor lång, täcker liven och karriärerna för 15 av världens mest berömda musiker – från Chopin, Tjajkovskij, Beethoven, Bach, Mozart till Schumann, Schubert… – men med bara denna kärlekstriangelberättelse kan läsarna redan föreställa sig hur rik och mångfacetterad boken är. Och enbart med denna berättelse hjälper författaren läsarna att förstå den vackra kärleken mellan kvinnor som källa och drivkraft bakom tidlösa litterära och konstverk.

Intressant nog drevs bokens tillkomst kanske av en annan "kärlekstriangel" – den franska litteraturdoktorn Annas kärlek till musik och de finaste aspekterna av mänsklig kultur. Visserligen hade den här boken inte kunnat skrivas utan Annas passionerade kärlek till musik – oavsett om det var i Hue, Ho Chi Minh- staden eller Paris, brukade hon söka sig till kaféer för att lyssna på klassisk musik på sin fritid; hon har sett "Nötknäpparen" sju gånger sedan denna Tjajkovskij-balett sattes upp i Ho Chi Minh-staden 2011... Men för att upprätthålla en sådan orubblig hängivenhet till denna "högklassiga" musikgenre hade Anna en ovärderlig grund: att leva i en atmosfär rik på kärlek till både västerländska och österländska kulturella värden. Den grunden var hennes exemplariska familj av lärare från byn Mai Xa. Låt mig citera en artikel av läraren och franska språkexperten Truong Quang De, som, medan han sökte efter "ursprunget" bakom den berömda sångaren Tan Nhan, för första gången "avslöjade" sin fars liv - ordföranden för Quang Tri-provinsen från 1948, då han bara respekterades av människorna i omgivningarna under namnet "Mr. Tro Phien":

"...Mr. Tro Phien var en lärare med exceptionell pedagogisk talang. Hans Tien Viet-skola var en träningsplats för kunskap, ambitioner och konstnärliga färdigheter. Utanför klassrummet övade eleverna skådespeleri i olika former: Cai Luong (vietnamesisk traditionell opera), Hat Boi (vietnamesisk klassisk opera) och talad dramatik. Eleverna övade också offentliga tal på månatliga klubbmöten och idrottade vackra eftermiddagar på de blåsiga kullarna längs floden. Mr. Tro Phiens inflytande var så djupt att även hans tidigare elever, nu i hög ålder, fortfarande minns och kan recitera flytande matematik-, historia-, naturvetenskaps-, franska-, vietnamesiska och kinesiska dikter som Mr. Tro Phien undervisade i från 1930-talet. Det är svårt att föreställa sig att Mr. Tro Phien under de svunna åren hade ett bibliotek fullt av böcker, inklusive förbjudna. Han prenumererade också på alla möjliga tidningar som publicerades i Hanoi, Saigon och Hue. Just det biblioteket, med både allmänt tillgängliga och förbjudna böcker (De Tham, Cao Thang, Bai Say...), bidrog till att skapa Därför karaktären sångaren Tan Nhan..."

Och naturligtvis blev franskspråksexperten Truong Quang De och hans dotter Truong Thi An Na (direkt eller indirekt) framgångsrika genom Mr. Tro Phiens rika och mångfacetterade "träningsplats"! Det är tack vare detta som An Na skrev följande: "Jag finner att olika konstformer inte alls utesluter varandra; de samexisterar alltid... Jag tycker själv ofta om att läsa en blandning av modern och klassisk litteratur... Jag lyssnar på klassisk musik men uppskattar fortfarande modern musik från 1900- och 2000-talen..."

Därför skulle jag vilja kalla detta också en "kärlekstriangel", och dessutom för att Anna har en "flerdimensionell, polyfonisk" kärlek till litteratur och konst. Och livet självt är polyfoniskt. Utan hennes kärlek till fransk litteratur skulle Anna inte ha haft möjlighet att ta del av antologin med klassisk världsmusik som sammanställdes av tidningen "Le Monde" i början av 2000-talet... Därför kan läsare som älskar fransk poesi och litteratur i denna bok, specialiserad på klassisk musik, hitta vackra dikter översatta av Anna. Till exempel är det här några poesirader översatta från Schumanns texter, som Anna anser ha en "mycket unik poetisk kvalitet". Låten har titeln: "I den underbara månaden maj":

"I den magiska månaden maj / Alla knoppar tycks spricka upp / I mitt hjärta / Kärleken blommar / I den magiska månaden maj / Alla fåglar tycks sjunga..."

Så där har du det! Om du läser den här artikeln och sedan läser Annas bok, ge då och då ögonen en paus, öppna telefonen, gå till YouTube och lyssna på de berömda klassiska musikstycken som författaren har listat nästan helt i boken, och "glöm" intrycket att klassisk musik bara är för den "akademiska" klassen. Livet, liksom konsten, är mångfacetterat! Lyssna bara, lyssna många gånger så kommer du... att bli fängslad! Varför? Anna har svarat dig, efter att ha lyssnat på Beethovens odödliga verk: "...Jag har stunder av tillfredsställelse, där jag fördjupar min själ i varje musikstycke, följer varje melodi med dess romantiska, glädjefyllda, sorgliga, smärtsamma, glada och lyckliga känslor. Det finns något otroligt värdefullt som inte kan mätas, och det är trots allt att jag har insett allt tydligare, att veta hur man älskar mer, att uppskatta människorna och livet runt omkring mig mer!"

Nguyen Khac Phe

* “Min musikaliska resa” - En samling anteckningar av Truong Thi An Na, Vietnam Women's Publishing House, 2024

Källa: https://baoquangtri.vn/da-co-mot-moi-tinh-tay-ba-ky-dieu-nhu-the-189651.htm