De fem pjäserna i byn Vien Khe - en gammal by i Thanh Hoa - är ett nationellt immateriellt kulturarv.

De fem tro Vien Khe i den antika byn Vien Khe, Dong Anh kommun, Dong Son-distriktet (Thanh Hoa), har karaktären av jordbrukskulturen i Ma-flodens delta med enkla, autentiska texter, skapade av generationer av fäder och farfäder under produktionsprocessen och vårdade, utvalda och förda vidare till denna dag.

Vien Khe-pjäsen med fem pjäser, även känd som Dong Anh-folksång och folkdans, är ett system av föreställningar som åtföljs av folksånger, huvudsakligen cirkulerande i byn Vien Khe, Dong Anh-kommunen, Dong Son-distriktet, Thanh Hoa- provinsen, och återspeglar de gamla böndernas vardagsliv, tankar och känslor.

Unga flickor utför lyktdansen i Vien Khe - en berömd gammal by i Dong Anh-kommunen, Dong Son-distriktet (Thanh Hoa-provinsen).

Den ursprungliga Vien Khe-föreställningen med fem pjäser hade fem pjäser, men senare, på grund av kulturell assimilering, hade Dong Anhs folksångs- och dansföreställningar upp till tolv pjäser, såsom: Lampdans, Tien Cuoi (eller Tien Phuong), To Vu, Trumma och träklocka, Thiep, Van Vuong (eller Hum Play), Thuy (eller Thuy Phuong), Leo Day, Siames (eller Chiem Thanh/Sim Thanh), Ha Lan (eller Hoa Lang), Tu Huan (eller Luc Hon Nhung), Ngo Quoc. Dessutom fanns det i Dong Anh några andra pjäser, såsom Dai Thanh Play, Nu Quan Play... Legenden säger att kejsarens (Thai Thu) äldste son, vid namn Lang Dai Vuong, var grundaren av spelen och föreställningarna. Legenden säger att Lang Dai Vuong åkte till byarna och småorterna för att delta i det roliga med folket, därifrån lärdes danserna ut och populariserades till alla (från 400- till 600-talen). Enligt de äldste här dateras danserna och sångerna som har förts vidare än idag tillbaka till 1000-talet under Ly-dynastin, men har inte iscensatts i föreställningar, och folk sjunger dem bara under sitt hårda arbete på fälten eller på vårdagar när de går på festivaler. I slutet av 1300-talet och början av 1400-talet, i Thach Khe-kommunen, fanns det en man vid namn Nguyen Mong Tuan som klarade doktorsexamen i slutet av Tran-dynastin. Under ett besök i sin hemstad såg han några mycket fina danser och sånger, så han och hans bybor komponerade 12 danser och sånger.

Uppförande av pjäsen Tien Cuoi i de fem pjäserna Vien Khe i den antika byn Vien Khe, Dong Anh kommun, Dong Son-distriktet (Thanh Hoa).

Från och med då, under Råttans, Hästens, Kattens och Tuppens år i mellanväxtcykeln, organiserade byarna Tuan Hoa, Thach Khe och Quang Chieu (nuvarande kommunerna Dong Anh, Dong Thinh och Dong Khe, Dong Son-distriktet, Thanh Hoa-provinsen) alla uppträdanden och samlade musik för att tävla vid Nghe Sam-festivalen i Vien Khe-byn i mycket stor skala, vilket lockade ett stort antal människor i regionen att delta, regelbundet vart tredje år under Drakens, Hundens, Oxens och Getens år. Innehållet i föreställningarna är texter som åtföljs av danser för att skapa en unik och mycket speciell folkmelodi från invånarna i Ma-flodens delta. Mer specifikt, jämfört med andra former av folkframträdanden, har Dong Anhs folksånger och danser manus och berättelser som är ganska innehållsrika. Bland föreställningarna konvergerar Lampdansen relativt fullt ut Dong Anhs folksångers och dansers kärna. Eftersom Dong Anh är en plats för våt risodling, för att skapa en bekväm anda, entusiasm för produktion och för att förmedla erfarenheter, har människor skapat sånger och ramsor i samband med varje jordbruksproduktionsaktivitet, från tidpunkten för rissådd till skörd och sedan ledig tid. Eller produktionsupplevelsen av att "hålla en handfull agnar och kasta ut den, agnarna krossas till aska, köttet krossas till skinka, bönorna krossas till sojasås" och effektivt säsongsjordbruk "skuggan av en roterande lampa flimrar, djupa fält används för att plantera ris, grunda fält används för att producera färger". Lampan i föreställningen är ett föremål som förknippas med forntida jordbrukare, den ingår i danserna av folket som en symbol för tidens förändring under året, en symbol för ljus som ger fertilitet och tillväxt till allting och innehåller önskan om ett välmående och lyckligt liv för människor. Flickorna i arton- och tjugoårsåldern, ogifta, bär lampor på huvudet med graciösa kroppsrörelser, men får inte låta lampan falla eller falla. Därför är de tekniska kraven mycket svåra. Kanske på grund av sin skönhet, enkelhet och betydelse framförs Lyktdansen ofta och har förts vidare genom generationer.

Certifikat för Vien Khe femmannadans inkluderat i listan över nationellt immateriellt kulturarv.

Inte bara återspeglar det processen och erfarenheterna av jordbruksproduktion, utan även människors önskningar och begär, såsom att be om regn, be om solsken, bekämpa naturen, naturkatastrofer, epidemier, vilda djur för att skydda jordbruksproduktionen och upprätthålla tillväxt och utveckling hos människor och djur, uttrycks kreativt av människorna på ett levande, realistiskt och nära livet genom pjäserna: Van Vuong, Tro Thuy, Trong Mo, Tien Cuoi... Med tiden försvann systemet med föreställningar gradvis, särskilt från slutet av motståndskriget mot den franska kolonialismen fram till före 1975 då kriget var hårt, livet var svårt, människorna i byarna i Dong Anh kommun hade inte längre tid att organisera festivaler och framföra folksånger och danser från sitt hemland. Sedan 1975 har landet enats, människornas materiella och andliga liv förbättrades gradvis, och behovet av kulturella och andliga aktiviteter för människor i byar och kommuner har tagits upp. Frågan om att bevara och upprätthålla de andliga värden som våra förfäder lämnat efter sig har blivit en viktig del av den lokala ekonomiska utvecklingen. År 2000 hade Vietnams nationella musikinstitut och departementet för kultur, sport och turism i Thanh Hoa-provinsen samlat in, forskat om och restaurerat 11 föreställningar.

Vien Khe Lantern Dance-föreställning på den historiska relikplatsen Lam Kinh, födelseplatsen för den senare Le-dynastin i Tho Xuan-distriktet, Thanh Hoa-provinsen.

År 2014 utfärdade Thanh Hoa-provinsen ett beslut som godkände planen att upprätta en vetenskaplig dokumentation över typiskt immateriellt kulturarv i Thanh Hoa-provinsen, inklusive folksånger och dansföreställningar i Dong Anh, vilka inkluderades i listan över nationellt immateriellt kulturarv. År 2017 erkändes Vien Khe-framträdandet med fem man av departementet för kultur, sport och turism som ett nationellt immateriellt kulturarv. Källa: https://danviet.vn/ngu-tro-dan-ca-dong-anh-o-thanh-hoa-la-cac-tro-gi-ma-duoc-cong-nhan-di-san-phi-vat-the-quoc-gia-20241216112206856.htm